Det må ha varit en händelserik nyhetsvecka, men partiledarspekulationer hit och infrastruktursatsningar dit. Men som så ofta händer det inget på fredagar. Riksdagen har inte öppnat ännu, dagens enda utspel lär bli Miljöpartiets presentation av sin nya ekonomisk-politiska talesperson.

Vad gör då landets politiska bedömare? Statsvetarna Jenny Madestam och Svend Dahl sitter på Twitter och diskuterar om och när och varför statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ska lämna sin post, tillsammans med journalisterna Ulf Kristofferson (TV4) och Owe Nilsson (TT). Finansminister Anders Borg nämns som en mer eller mindre sannolik efterträdare, beroende på vem man frågar.

Spekulationerna om Borg har tagit fart sedan han i Almedalen meddelade att han ser fram emot att under stämman i oktober väljas in i Moderaternas partistyrelse. Borg har tidigare ihärdigt menat att åtta år i politiken skulle räcka. Hur ska man tolka det?

Själv har jag inte en susning, men det är inte omöjligt att tänka sig Borg som statsminister, även om det är lätt att tveka inför tanken på honom som vallokomotiv. Borg hamnar högt i förtroendemätningar. De väljare som tillfrågas i sådana undersökningar har sannolikt inte gett honom höga betyg för sin förmåga att inspirera. Att höra Borg tala är nämligen allt annat än spännande, något som märktes redan 2007, när han agerade stand-in för Reinfeldt under Almedalsveckan.

Fredrik Reinfeldt å sin sida visar inte många tecken på att vara trött på statsministerjobbet. Tvärtom, när kameraljuset är avstängt framstår han som en glad lax som trivs med tillvaron. Om inte annat finns det ett uppenbart incitament till varför Reinfeldt skulle vilja avgå tidigast 2016 (lagom långt innan valet 2018): Sitter karln tio år så blir han förevigad som byst.