Vem tjänar på att ensamkommande nyanlända kopplas till kriminalitet, Tove Lifvendahl?

»Vi har släppt in alldeles för många« är titeln på en artikel som förra veckan publicerades i den brittiska tidskriften The Spectator. Artikeln, som illustreras med en osäkrad blågul handgranat, är skriven av Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet.

Utgångspunkten för artikeln är den tragiska händelsen i Göteborg i den 21 augusti, då en åttaårig pojke hamnade mitt i en kriminell uppgörelse och dödades när en handgranat kastades in genom fönstret till rummet där han sov. Åklagare kopplar händelsen till narkotikarelaterad gängkriminalitet som i åratal har plågat Biskopsgården i Göteborg, en konflikt som eskalerade med morden på Vårväderstorget förra året (domarna föll tidigare i augusti i år).

Tove Lifvendahl använder åttaåringens död, och en fyrårig flickas död då en bil sprängdes i samband med vad som enligt Expressen/GT:s rapportering är del av samma gängkrig, som ett argument för att »vi har tagit emot alldeles för många«. Särskilt ensamkommande flyktingbarn, som enligt Tove Lifvendahl utgör en ”rik resurs av sårbara unga män fulla av frustration och hopplöshet och som saknar riktning“. Sverige har blivit ett exempel på hur man inte ska hantera migrationen, skriver Lifvendahl, och illustrerar med gängkrig.

Det är inte främlingsfientligt att uppmärksamma problem, och ingen är betjänt av att situationen skönmålas. Förra året sökte drygt 34 000 minderåriga skydd i Sverige. Långt ifrån alla kommer att få stanna, men det är ändå en stor (men inte omöjlig) utmaning att ge dem som får uppehållstillstånd en bra start i Sverige. En utmaning som faller på en söndersparad socialtjänst och en allt mer segregerad skola. Som inte blir lättare av att riksdagen beslutat att retroaktivt från den 24 november 2015 avskaffa rätten till familjeåterförening för den stora majoritet av de ensamkommande som får uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande, och därmed förvägra tusentals barn möjligheten att växa upp med sin familj.

Men vem tjänar på att ensamkommande nyanlända kopplas till kriminalitet, när Sverige i själva verket är ett exempel på ett land där ökad invandring inte lett till ett ökat antal brott? Och vad är poängen med att bekräfta SD:s mantra »media berättar inte sanningen« genom att som Lifvendahl påstå att »chockerande övergrepp« nu blivit så vanliga att de inte längre »som de hade i Storbritannien« når tidningarnas förstasidor?

»Vi har tagit in alldeles för många«-artikeln är inte skriven av en ung och arg sommarvikarie med uppgift att agera klick-bete, utan av det moderata husorganets politiska chefredaktör. Artikeln kan ses som ett tecken på en pågående publicistisk implosion på Svenska Dagbladets ledarsida, kanske var det bara en fråga om tid innan den skulle komma till uttryck också genom chefredaktörens penna.

Att artikeln dessutom är skriven av en tidigare ordförande för moderata ungdomsförbundet illustrerar hur vilsna dagens ungmoderater måste vara. Reinfeldts »öppna er hjärtan«-generation sviks av sina liberala förebilder, och tvingas välja mellan att fly till Annie Lööfs och Johanna Jönssons Centern eller vända kappan efter de allt mer snåla vindarna. Till exempel i The Spectator.