Drabbande om rovdjurens tid

Recension  

Giuliano da Empoli (född 1973) är en italiensk-schweizisk författare, politisk rådgivare och journalist. Han skriver på franska och undervisar på ett statsvetenskapligt institut i Paris. På sin meritlista har han också en tid som politisk rådgivare åt Italiens dåvarande premiärminister Matteo Renzi.

Giuliano da Empolis första roman ”Trollkarlen i Kreml” (recenserad i Dagens Arena den 30 januari 2024) tilldelades bland annat den franska akademiens stora romanpris. Den blev en spektakulär internationell framgång, har filmatiserats och visas nu på biografer i Sverige.

Djupt pessimistisk samhällssyn

Titeln på Giuliano da Empolis senaste bok ”Rovdjurens tid” (Éditions-j, 2025) speglar författarens desillusionerade syn på vår samtid. Han drar långtgående slutsatser av begynnande förändringar i samhällsklimatet. Ja, han är inne på att tolka dem som ett historiskt epokskifte. Som programförklaring för boken skriver han utan pardon: ”Jag har velat fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick och åskådliggöra den nya ordningens järngrepp.”

Det är en djupt pessimistisk samhällssyn: ”Rovdjurens tid är i grund och botten bara en återgång till det normala. Den korta period då vi trodde oss kunna tygla den blodiga kampen om makten med hjälp av ett regelbaserat system var en parentes.”

Giuliano da Empolis cyniska exempelsamling kretsar kring politiker vi brukar kalla populister, inte minst Donald Trump, och deras ofta obegripliga framgångar. Donald Trump är ”i själva verket bara en i raden av dem som genom tiderna har förkroppsligat en evig politisk sanning, nämligen att det knappt finns något samband alls mellan intellektuell kapacitet och politisk dito … En funktionell analfabet som Donald Trump kan framstå som ett geni genom sin förmåga att gå i takt med tiden.” Hur är detta möjligt? Gåtfullt.

Än mer drabbande

Den pågående krigiska händelseutvecklingen både i Europa och Mellanöstern har gjort hans iakttagelser än mer drabbande: ”En krigsfeber sveper över världen och den smittar inte bara auktoritära regimer. USA har… övergått till den aktiva vapenmaktens diplomati…”  Giuliano da Empoli suckar: ”Krig har blivit inne igen.”

Av de historiska inspirationskällorna till dagens envåldshärskare framhävs Machiavelli. Bland Machiavellis nutida lärjungar ägnas den hemlighetsfulle saudiske prins Mohammed bin Salman – misstänkt för delaktighet i det makabra styckmordet på den oppositionelle saudiske journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens generalkonsulat i Istanbul 2018 –  stort utrymme. Han framställs som ett skolexempel på en machiavellisk makthavare.

Femhundra år efter legenden Machiavellis bok har ”Fursten” återfötts i Mohammed bin Salmans gestalt. Liksom i Machiavellis analys hertigen av Valentinois drevs av drömmen att ena Italien under sitt styre, odlar idag Mohammed bin Salman en strategisk vision om att förvandla Saudiarabien till en mäktig och modern nationalstat, där all makt samlats i hans händer, vilket starkt påminner om Putins despoti i dagens Ryssland.

Regelstyrd samhällsordning inspirerar

Giuiliano da Empoli är inte den ende som dödförklarat ”den gamla världsordningen”.

Att Ungerns mångårige härskare Orbán drevs från makten nyligen genom jordskredssegern för utmanaren Péter Magyar visar dock att en regelstyrd samhällsordning alltjämt inspirerar och inger hopp om att demokratisk politisk förändring är möjlig.

I sin berömda dikt med den uppfordrande titeln ”Det eviga” skaldade Esaias Tegnér ”Väl formar den starke med svärdet sin värld… men någon gång brytes det vandrande svärd… Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Låt oss inte glömma det.

Manne Wängborg, ambassadör