The Chronology of Water

Ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Jon Andersson är imponerad av “The Chronology of Water”, den amerikanska skådespelaren Kristen Stewarts debut som regissör. 

Lidia växer upp i en minst sagt dysfunktionell familj. Hon utnyttjas sexuellt av sin far och mamman är alkoholist. Storasystern är den enda trygga punkten i tillvaron, men hon lämnar familjen som tonåring. I simningen hittar Lidia sin enda tillflykt från övergreppen. Det är också tack vare den som hon lyckas bryta sig loss från faderns grepp genom att få ett stipendium till ett college i Texas. Men väl där rämnar fasaden. Lidia börjar missbruka alkohol och droger och har ett utsvävande sexliv. Att hon lider av sviterna av pappans övergrepp är uppenbart. Men Lidia är också en duktig skribent. Kan skrivandet bli hennes räddning?

 Stilmässig fullträff

“The Chronology of Water” är baserad på författaren Lidia Yuknavitchs memoarer med samma namn, och det märks tydligt att filmen bygger på en litterär förlaga. Det är med hjälp av Lidias texter som vi i filmpubliken släpps in i hennes själsliv med rader som “Hur många kilometer tar det att simma till ett jag” eller “Mitt sovrum rymmer all väta och mörker i min kropp. Det luktar svett och klor.” Texterna skapar tillsammans med bilderna en tydlig kontrast mellan fängelset i hemmet och fristaden i simhallen. 

Faderns övergrepp hägrar som en mörk skugga över allt Lidia gör i sitt liv. Det gäller inte minst hennes skrivande. Men det är också övergreppen och den tuffa uppväxten som leder in henne på en mörk väg fylld av alkohol, droger och sexuella utsvävningar. Det är som att Lidia lever i ett konstant mörker.  

“The Chronology of Water” är också en stilmässig fullträff. Inte minst gillar jag filmens innovativa berättarsätt. Ett genomgående grepp är att börja en ny scen innan den gamla är slut. På så sätt korsklipper filmskaparna mellan två olika tidsperioder som hör ihop med varandra. Det är både snyggt och effektfullt. Klippen är ofta snabba och historien är fylld av fragmentariska tillbakablickar och effektfulla övertoningar. Det är som att Lidias tankar spelas upp framför oss direkt på filmduken. Något som gör berättelsen ännu starkare. 

Eget uttryck

Skådespelarinsatserna håller genomgående väldigt hög klass. Imogen Poots är mycket bra i huvudrollen som Lidia. Hon lyckas gestalta den unga kvinnans  smärta på ett imponerande sätt. Michael Epp gör också bra ifrån sig som Lindas obehaglige far och Jim Belushi gör en kul biroll som författaren Ken Kesey.

Det gör “The Chronology of Water” till ett välspelat och engagerande drama som övertygar både känslomässigt och stilmässigt. Bakom kameran står den amerikanska skådespelaren Kristen Stewart, som gör sin första film som regissör. Det är en mycket stark debutfilm. Stewart lyckas redan i debuten skapa ett helt eget uttryck. Något det för många tar ett helt liv att lyckas med. Det är minst sagt imponerande. 

“The Chronology of Water” har biopremiär fredag den 8 maj.

Jon Andersson