Bild: LO

Det är ett problem att 140 000 svenskar står helt utan registrerad inkomst, konstaterar Svenskt Näringsliv i ny rapport. Men organisationen glömmer att tala om att detta är effekten av de senaste årens välfärdspolitiska experimentpolitik, skriver Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO.

Begreppet ”utanförskap” är helt uppenbart fortfarande ett kontroversiellt och svårfångat begrepp. Från början konstruerades begreppet av borgerliga politiker som slagträ i kampen mot den socialdemokratiska välfärdsstaten – som av högern konsekvent benämndes ”bidragsstaten”. Socialförsäkringssystemen blev i detta språkspel omvandlade till ”bidragssystem”. De sjuka och arbetslösa, som fick ersättning från de försäkringssystem de själva varit med och finansierat, kallades ”bidragstagare” och ansågs ingå i det så kallade ”utanförskapet”.

Men nu börjar utanförskapsbegreppet bli så svårhanterbart att det allt oftare likt en boomerang slungas tillbaks och träffar sin egen upphovsman. Expressen publicerade exempelvis i början av mars siffror som visade hur Borg och Reinfeldt har lyckats med konststycket att ”minska utanförskapet”.

Bild: Skärmdump från Expressen.se

Om man utgår ifrån denna tabell har ”utanförskapet” förändrats så här under alliansstyret (från 2006 till 2011);

  • Öppet arbetslösa har ökat med 29 700
  • I arbetsmarknadspolitiska program har ökat med 65 143
  • Latent arbetslösa har ökat med 39 700
  • Undersysselsatta har ökat med 23 600
  • Sjukpenning (inkl rehabersättning) har minskat med 86 600
  • Sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat med 154 213

Vi kan alltså konstatera att alliansen har lyckats med konststycket att minska ”utanförskapet” genom att utförsäkra eller neka människor sjukpenning och/eller sjukersättning. De effekter vi ser är alltså starkt kopplade till de nya och hårdare sjukreglerna, som infördes sommaren 2008.

Det är i ljuset av detta som man bör läsa de siffror som Svenskt Näringsliv nu för fram. Organisationen konstaterar i sin senaste rapport att 140 000 svenskar i arbetsför ålder står helt utan registrerad inkomst: De varken jobbar, studerar, söker jobb eller får bidrag i någon form. De som under minst ett helt år i sträck befinner sig utanför utanförskapet motsvarar 2,3 procent av alla i arbetsför ålder. Allt enligt rapporten från Svenskt Näringsliv.

Detta är onekligen mycket intressanta siffror, inte minst sett ur ett ”arbetslinjeperspektiv”. Något märklig är dock hur Svenskt Näringsliv väljer att tolka de siffror de tagit fram. I pressmeddelandet skriver de: ”En viss del av dessa 140 000 personer försörjs till exempel av någon annan och behöver därför kanske inte uppleva det som ett problem.”

Man undrar naturligtvis om Svenskt Näringsliv hört talas om alla dem som de senaste åren utförsäkrats, från a-kassan och sjukförsäkringen, och har en familjemedlem som har en inkomst som gör att hushållet inte är berättigat till försörjningsstöd? Eller de som drabbats av ohälsa men inte, på grund av det strängare regelverket, får något stöd från sjukförsäkringen?

Tror verkligen Svenskt Näringsliv att flertalet av dessa personer frivilligt valt att ”försörja sig av någon annan” och att de dessutom är nöjda med situationen? Visst borde väl ändå Svenskt Näringslivs nya siffror stämma till viss eftertanke när det gäller de utförsäkringar från trygghetsförsäkringarna som allianspolitiken inneburit?

Det brukar ju sägas att Minervas uggla (kunskapens symbol) bara lyfter i skymningen. Och just nu skymmer det onekligen en hel del i den nyliberala idéverkstan. De siffror som Svenskt Näringslivs rapport bygger på belyser med önskvärd tydlighet effekterna av de senaste årens välfärdspolitiska experimentpolitik. Vanmakten och fattigdomen växer. Risktagandet och det sociala ansvaret privatiseras. Vi är på väg tillbaks till ett samhälle där familjens tillgångar avgör vilket socialt skydd du kan räkna med. Och detta är faktiskt inte någon tillfällighet, utan effekten av en (m)edveten politik.

Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO