Schyman: “Det har varit två valrörelser som gjort att jag mår illa”

“Man kan inte bara räkna hur många hundralappar man får från den ena och hur många man får från den andra.”

På torsdagen meddelade Gudrun Schyman (F!) att hon kandiderar för att bli en av Feministiskt initiativs talespersoner igen. En post hon lämnade i januari 2011 men nu alltså vill ha igen. Till Dagens Arena säger hon att beslutet bottnar i frustration över hur samhället ser ut.
– Jag tror man kan säga att det är en mentalhygienisk åtgärd. Jag står inte ut med den här utvecklingen, som jag tycker är väldigt bekymmersam. Vi ser hur orättvisorna ökar, kvinnors arbetsmarknad blir allt tuffare, löneläget ligger still, där händer ingenting och kvinnors pensioner går inte att leva på. Anställningsförhållanden är allt otryggare och mer komplicerade med scheman som inte går att leva efter. Det är så mycket som blir sämre, helt enkelt.

Schyman berättar att Sverigedemokraternas framgångar också påverkat hennes beslut, eftersom hon ser sexismen och rasismen som två olika sidor av samma tänkande. Hon menar dessutom att de andra partiernas intresse för en verkligt feministisk politik tycks vara väldigt begränsat.

Har de tappat frågan helt menar du?
– Ja, tappat är väl ett understatement! De pratar inte ens om det. Nu är det tyst om de här frågorna, säger hon till Dagens Arena och fortsätter:
– Regeringen driver på med sin linje om ”individuella starka enskilda kvinnor och företagare” men det handlar inte om att ifrågasätta genuskontraktet. Det finns ingen normkritik över huvud taget i samhällsdebatten. Oppositionen står inte heller på tå i de här frågorna.

Feministiskt initativs partistyrelse föreslår att partiet ska ställa upp i både riksdagsvalet 2014 och valet till EU-parlamentet samma år. Men Schyman vill inte tillstå att EU-parlamentsvalet är viktigare för Feministiskt initiativ för att det är lättare att nå ett bra resultat där. I stället säger hon att hon vill flytta diskussionen från att bara handla om valresultat och taktik till att handla om vad man vill förändra.
– Vi måste börja ta politiken på lite större allvar. Fler borde göra det och inte bara betrakta oss själva som röstboskap som vart fjärde år ska ta ställning till en regering, sätta näsan i navelluddet och börja räkna hur många hundralappar man får från den ena och hur många man får från den andra. Det har varit två valrörelser nu som gör att jag mår illa. Människor måste höja blicken och ta sitt medborgarskap på allvar.

Påverkas ditt engagemang i Simrishamns kommunfullmäktige om du blir talesperson igen?
– Nej, jag fortsätter där och tänker inte trappa ner någonstans. Jag tänker trappa upp. Det är det som gäller.

Vänsterpartiet har utsett Rossana Dinamarca till feministisk talesperson och Sjöstedt har tidigare kallat dig ”politiskt geni”. Är dagens Vänsterparti lättare att alliera sig med än Vänsterpartiet var för några år sedan?
– Jag vet inte om jag skulle säga det så. Jag har sett Vänsterpartiets feministiska resa, jag var ju med på den, och vet varför jag lämnade. Den feministiska politik som Vänsterpartiet har är det inget fel på men det är inte den som är utgångspunkten och står i centrum. Den är ett tillägg och kommer inte alltid med. Sen har Vänsterpartiet mansdominans i hela ledningen och det gör att det blir svårkommunicerat.