Lisa Gemmel. Foto: Linus Hallgren

Alla allianspartier är öppna för att försämra välfärden för nyanlända. När asylrätten och välfärden ställs emot varandra, måste regeringen klara av att stå upp för något.  

Föga förvånande är inte Moderaterna det enda alliansparti som vill se skillnader i välfärd för dem med medborgarskap och dem med tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige. Centerpartiet har redan tidigare satt asylrätt framför rätt till välfärd.

Från flera socialdemokrater har jag hört att det en av anledningarna till att regeringen vill begränsa flyktinginvandringen, är för att kunna bibehålla välfärden. Samtidigt verkar inte Stefan Löfven klara av att säga nej till Moderaternas förslag.

Men statsministern verkar ha svårt att säga nej till de flesta av alliansens förslag i dagsläget, som inte rör sänkning av lägstalöner. Frågan är om det är en medveten strategi.

Genom att inte säga nej till allianspartiers förslag kan Löfven dels skapa splittring genom att sträcka ut samarbetshanden till de borgerliga, dels hålla dörren öppen för möjligheten att genomföra alliansens förslag när flyktinginvandringen återigen tar fart efter vintern.

Det är samtidigt skrämmande att allt fler partier nu så tydligt sätter asylrätten och välfärden emot varandra. Ännu värre blir det om den välfärden ska villkoras.

Barns välfärd ska självklart inte sättas på undantag, bedyrar Ulf Kristersson. Men det finns en gigantisk tankevurpa i det.

Det går inte att tro att barns rätt till välfärden räcker. Om föräldrarna lever i fattigdom och utanförskap, hjälper det inte att barnen har rätt till skolgång. Särskilt inte när den svenska skolan blir allt mer ojämlik.

En välfärdsstat ska vara till för alla. Att alliansen vill ge mest till dem som redan har är ingen nyhet. Men att Löfven inte kan säga blankt nej till en sådan ordning, är minst sagt oroande.

När regeringen misslyckats med att värna asylrätten, måste de åtminstone sätta stopp för försämringar i välfärden för dem som lyckas ta sig hit.