Ulf Bjereld (S)

Gästkrönika Jag har mött så mycket kärlek, så mycket kraft och så mycket längtan efter ett samhälle präglat av solidaritet och av försoning, inte av hånfullhet och hat, skriver Ulf Bjereld som nu lämnar ordförandeposten i Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Kyliga vindar fortsätter att blåsa över Europa. I den ekonomiska ojämlikhetens spår växer högerradikala, populistiska partier sig starka. Utvecklingen i Ungern och Polen påminner oss om att den politiska demokratin aldrig kan tas för given. I Sverige har det rasistiskt impregnerade Sverigedemokraterna stabiliserat sig på en nivå nära 25 procent i opinionsmätningarna.

I den offentliga debatten hörs ihållande rop om strängare straff, att Sverige är ”fullt” och till och med om att asylrätten borde avskaffas. Moderaterna och Kristdemokraterna bjuder in Sverigedemokraterna i den politiska värmen. Främlingsfientlighet och rasism normaliseras.

Men det finns ljus i mörkret. Överallt i samhället syns motståndsfickor, befolkade av människor som vägrar acceptera utvecklingen och som vill stå emot. Vi ser hur ungdomar tar strid mot klimatförstörelsen och som inspirerade av Greta stannar hemma från skolan och tar gator och torg i besittning – i Sverige, i Europa och över hela världen.

Vi ser hur modiga människor gömmer flyktingar och öppnar sina hem för dessa våra minsta. Nätverk som #Jagärhär, #Vistårinteut och ”Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar” protesterar mot Sveriges restriktiva flyktingpolitik och mot den brutala, människofientliga retorik som präglar stora delar av den migrationspolitiska debatten. Över hela landet har språkcaféer öppnats, för att stötta och välkomna nyanlända människor.

I Italien sveper en ny proteströrelse fram, där tiotusentals människor samlas för att protestera mot en politik som präglas av korruption, populism och hat. De kallas ”sardiner” eftersom de är så många att det blir trångt när de samlas på gator och torg. Vi ser omfattande gatuprotester i Chile, i Libanon, i Irak. En global kritik mot ojämlikhet och orättvisor växer fram.

Gemensamt för dessa proteströrelser är att de mobiliseras på annat sätt än genom de politiska partierna. Vi riskerar en utveckling där de politiska partierna – som i vårt politiska system har en avgörande uppgift att fylla – blir ifrånsprungna av väljarna vilket i sin tur på sikt hotar legitimiteten för vår representativa demokrati.

Som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS) sedan 2015 har jag haft förmånen att se hur Socialdemokraternas fem sidoförbund har kunnat spela en viktig roll som länk mellan partiet och de politiska engagerade medborgare med rödgrönrosa hjärtan som inte vill bli partimedlemmar.

Sidoförbunden har ofta en trovärdighet i vissa ideologiskt färgade frågor som det socialdemokratiska partiet i sin helhet har tappat.

Sidoorganisationerna (vid sidan av STS även SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S) uppfattas som relevanta dels genom att vi kan låta ideologin färga våra gärningar på ett sätt som den traditionella partiapparaten inte alltid kan. Dels eftersom vi genom adjungering till partistyrelse och verkställande utskott har en direktkanal till att kommunicera med partiledningen.

Jag vet inte hur många gånger under dessa år som upprörda och förtvivlade människor kontaktat mig och vädjat om att jag ska föra fram budskap om flyktingars utsatthet, LSS-behoven, den växande ojämlikheten eller de svenska barnen i Syrien. Sidoförbunden har ofta en trovärdighet i vissa ideologiskt färgade frågor som partiet i sin helhet har tappat.

Det är förstås viktigt att partiet och sidoförbunden tillsammans förmår utnyttja sidoförbundens unika position till att skapa mötesplatser och samverkan med alla dessa politiskt engagerade människor som brinner för att förändra världen.

Själv kommer jag inte att kandidera för omval som förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet vid förbundets kongress i juni. Jag har varit ordförande i fem år och finner det lämpligt att nu – i god tid före nästa partikongress och riksdagsval – lämna plats för nya krafter. Men jag vill gärna lyfta fram några saker där vi har verkat i linje med det resonemang om sidoförbundens betydelse som jag redovisat ovan.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har under de senaste åren verkat som en drivande kraft i arbetet för att Sverige ska bli ett internationellt humanitärt föredöme i asyl- och flyktingpolitiken. Om några veckor publiceras vårt manifest för en solidarisk, socialdemokratisk asyl- och flyktingpolitik, ett manifest som under parollen ”Sverige, vårt växande hem”, tagits fram i samråd med civilsamhällets organisationer och arbetarrörelsen i bred bemärkelse.

Förbundet har tagit strid för samhällets mest utsatta – i kampen mot ett tiggeriförbud, mot försämringarna av LSS och i kraven på att ta hem de svenska barnen från lägren i Syrien. Vi ligger i framkant i kampen mot rasism och högerextremism, mot antisemitism och antimuslimism, för religionsfrihet och mot det hedersrelaterade förtrycket. Internationellt har förbundet profilerat sig i kampen för palestiniernas rätt till en egen statsbildning, för ett totalförbud mot kärnvapen och mot svensk vapenexport. Vi har i många av dessa frågor satt ett tydligt avtryck i debatten.

Förbundet har även organisatoriskt stått starkt i dessa frågor. I en tid då väljarna vänder de politiska partierna ryggen har vi i stället sedan tio år tillbaka brutit en nedåtgående medlemstrend och ökat andelen medlemmar i partiet som är anslutna till STS.

Beslutet har inte varit enkelt. Som förbundsordförande har jag mött så mycket kärlek, så mycket kraft och så mycket längtan efter ett samhälle präglat av solidaritet och av försoning, inte av hånfullhet och hat. Jag vet att förbundet har en fortsatt viktig roll att fylla i detta arbete, och jag är stolt och glad över att ha fått leda förbundet en bit på vägen. Jag hoppas att Socialdemokrater för tro och solidaritet tillsammans med övriga sidoförbund även fortsättningsvis ska kunna vara en brygga ut till det civila samhället och den kamp som där pågår för rättvisa och människovärde. Tillsammans är vi alltid starka.

 

Ulf Bjereld är avgående förbundsstyrelseordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet