Ulf Bjereld (S)

debatt Socialdemokraterna är bland världens bästa samhällsbyggare, men i migrationsfrågor riskerar vi att glömma bort en av våra styrkor, nämligen helhetsperspektivet på samhället och förmågan att bejaka människors inneboende drift till utveckling genom samarbete, skriver Ulf Bjereld.

Den migrationspolitiska kommitténs arbete diskuteras nu flitigt, men debatten domineras av de olika sakfrågorna såsom volymmål, familjeåterförening och asylskäl. Förslagens förväntade utfall måste ställas i relation till vilket samhälle de bidrar till att bygga. Måttet för framgång måste vara hur väl de påverkar Sveriges förmåga att integrera nya svenskar.

Men i dagsläget verkar måttet för framgång istället vara hur få nya asylsökande som förslagen ska leda till, med det underförstådda antagandet att färre asylsökande skulle vara liktydigt med just bättre integration. Men detta antagande har två svagheter.

För det första saknas det underlag i forskningen för att anta att en stramare asylpolitik faktiskt skulle leda till ett lägre antal asylsökande. Antalet flyktingar i världen idag är redan på rekordstora 70 miljoner. Denna siffra är till stor del följden av ett destabiliserat säkerhetsläge i många länder, inte en generös asylpolitik i världens länder.

För det andra så är det välkänt att länder som gör skillnad på människor bygger in en fundamental sårbarhet i själva samhället. Upplevda orättvisor i samhällets bemötande, till exempel genom kringskuren rätt att återförenas med de närmaste, skapar svårigheter för integrationen. De föder ressentiment och misstro, attityder av ”vi och dom”. Lojaliteten mot det gemensamma som binder oss samman avtar inför den levda erfarenheten att alla inte får mötas i ögonhöjd, att alla inte ges likvärdiga chanser att sträva efter lycka i livet.

Vad har S vunnit på ett Sverige som tar emot färre flyktingar om de samtidigt får det svårare att integrera sig och upplever sig som andra klassens medborgare?

Socialdemokrater för tro och solidaritet har under de senaste åren arbetat intensivt med att formulera visioner för hur Sverige kan bli bättre på integrationsfrågor. Bland annat släppte vi nyligen ett program i 28 punkter för en human asylpolitik. De viktigaste komponenterna för integrationen har redan skisserats ut ovan, nämligen rättvisa i bemötande och en tilltro till att nya svenskar kan och vill bygga en framtid tillsammans i Sverige, om de får verktygen och känner sig välkomna.

Det vore huvudlöst av socialdemokratin att frångå ett framgångsrecept som burit i hundra år och ersätta det med en hållning som tror mindre om andra människor och inte längre bejakar deras skaparkraft. Vad har S vunnit på ett Sverige som tar emot färre flyktingar om de samtidigt får det svårare att integrera sig och upplever sig som andra klassens medborgare?

Rättvisa fungerar bara om den gäller för alla. Om Sverige genom en huvudlös migrationspolitik får en större grupp desperata människor som tvingas ta svartjobb eller hamnar i kriminalitet i ett växande skuggsamhälle, då urholkas också den svenska modellen. Det blir lättare för arbetsgivare att välja bort fackligt anslutna, segregationen fördjupas och kriminaliteten kommer inte att försvinna från den politiska dagordningen. Det är inte ett Sverige som socialdemokratin vore betjänt av att arbeta för.

Det är inte praktiskt görbart att utvisa gruppen i fråga. Tiotusentals nya prövningar av utvisningar samt verkställanden skulle ta enorma resurser i anspråk. De allra flesta som kom 2015 är här för att stanna, och det har vi nu att hantera på ett konstruktivt sätt. En välbeprövad socialdemokratisk hållning vore att genom sociala reformer lyfta de mest utsatta och göra dem till tillgångar i vår svenska gemenskap. Som regel rör det sig ju om människor som kan och vill bidra, om de bara har någon som tror på dem.

Alternativet är en asylpolitik som tävlar i ett lopp vi aldrig haft för avsikt att vinna, där våra medtävlare inte delar vår människosyn eller grundläggande syn på samhället. Socialdemokraterna gör bäst i att inte stirra sig så blinda på den högerdominerade debatten att vi slutar lyssna på det egna förnuftet.

 

Ulf Bjereld
Förbundsordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet