debatt Den europeiska aktiviströrelsen DiEM25 kämpar för en europeisk gemensam solidarisk politik och en för Sverige mer radikal politisk kultur. Isolerade nationalistiska lösningar på klimat- och demokratiproblem är dömda att misslyckas, skriver Mats Sederholm, aktivist i DiEM25.
DiEM25 firade fem år i februari och har vuxit till över 130.000 medlemmar runt om i Europa. Den politiska demokratirörelsen skapades när Yanis Varoufakis, den före detta grekiske finansministern, avgick 2015 och vände ryggen till såväl EU som alla grekiska nationella partier inklusive vänsterpartiet Syriza.
Tillsammans med sin medgrundare, den kroatiska filosofen Srecko Horvat, kanaliserades erfarenheterna av EU som ett odemokratiskt verktyg i händerna på en europeisk politisk och ekonomisk elit till ett manifest och ett politiskt program: Democracy In Europe Movement2025.
”Europa måste demokratiseras eller så sönderfaller det”, blev mantrat 2016. Och det har besannats. EU driver människor mot människor och europeiska länder mot varandra. Stödet för Big Pharma-monopolen istället för en storskalig produktion av EU-sanktionerat, gemensamt vaccin, tjuvspelen kring tillgången till munskydd och respiratorer och Sveriges snåla inställning till Coronastöd för de mest behövande länderna i Europa förra året, är några färska exempel på ett söndrande EU.
Men söndringen är också en demokratisk söndring. EU domineras av en gammal konservativ toppstyrd europeisk koncensus. Man talar i demokratins namn samtidigt som man förnekar, driver ut och förtrycker den i praktiken. Så vad är det för demokrati DiEM25 vill förankra och hur bra är man själva på att gestalta den i Europa och i Sverige?
Med tiden brukar nya partier eller rörelser tvingas till pragmatiska lösningar med sina bittra fiender för att sedan lösas upp i en hybrid av mittenpolitisk jargong som normaliserats av media, utförd av yrkespolitiker med förlorad idealism.
DiEM25 agerar platt. Tolv medlemmar i en koordinerande grupp försöker samordna denna gigantiska kropp av medlemmar, lokalgrupper, DiEM25-partier, ekonomi, pressteam, översättningsteam, media, IT och så vidare och samtidigt se till att internt behålla en demokratisk anda. Ett experiment med blandade nationaliteter och kulturer i varje del av rörelsen.
I Sverige växer rörelsen med nya lokala aktivistgrupper. Mest intressant, och som ett utslag av viljan att satsa på gräsrotsdemokrati, är engagemanget från medlemmar som organisatörer av så kallade People’s Gatherings. Möten där man söker formulera respektive lands DiEM25 politik. Exempelvis Green New Deal för Sverige eller om vi ska vara för eller emot ett federalistiskt EU? Ska vi införa medborgarlön? Ska det införas medborgarförsamlingar delaktiga i de politiska besluten? Resultaten rapporteras, sammanställs och konkluderas sedan ner till en nationell DiEM25 politik.
Att söndra och reducera människor till ekonomiska komponenter i en ekonomisk tillväxtkultur, auktoriserad via en utsliten demokrati är en återvändsgränd.
Mötena som just nu pågår i Sverige och runt om i Europa är menade att vara enkla. En medlem och kompisar, dennes familj eller en större församling. Enkelhet och spontanitet är nyckelorden men med en tydlig dokumentation och riktlinjer.
Kan då den mer sydeuropeiska och radikala gnistan fungera i Sverige? Är vi mottagliga för en annan retorik, för civil olydnad, för att se på den mittenpolitiska och ekonomiska internationella dominansen som en oligarki eller ska det ses i en traditionell dimension som vänster mot nyliberalism eller enligt GAL-TAN indelningen? Kan vi dela det politiska inflytandet i Sverige med andra européer i en annan mer folknära EU-demokrati istället för med en splittrad samling byråkrater i Bryssel?
DiEM25:s intåg i Sverige innebär också inte överraskande en kulturkrock. Politiskt korrekta med en akademisk behärskad ton måste göra upp med rörelsens uppmaning till civil olydnad. Kunskapsexpertis möter gräsrötter. En traditionell syn på politiska partier möter de som lämnat partipolitik bakom sig. Gretas panik möter de som ser på miljön som vilken politiskt långsiktig fråga som helst.
Gränslöshet och en fobi för ledarskap möter de med lång arbetslivserfarenhet och tydliga målbilder. Svensk åsiktskultur möter också en europeisk. Att stå på Sergels torg med ett ”Free Press, Free Speech och Free Assange / DIEM25”-plakat upplevs här både ointressant och inaktuellt medan man några hundra mil söder ut i Europa drar till sig åhörare och diskussioner.
Kampen mot den så väletablerade TINA-normen (There Is No Alternative) är en kamp mot en mittenideologisk skepsis inför alla nya politiska initiativ. DiEM25-medlemmar söker en kraftig reformering av EU, en nationell politik med en gemensam internationell plattform som kan mota demokrati och klimatproblem med helhetslösningar.
Alternativen som dagens EU bjuder in till är att länder antingen drar sig tillbaka i sin egen nationella bivack eller att man ger upp inför Bryssels demokratibefriade Europa. Att söndra och reducera människor till ekonomiska komponenter i en ekonomisk tillväxtkultur, auktoriserad via en utsliten demokrati är en återvändsgränd.
Huruvida denna politiska udda DiEM25-druva kan gro på svenska rankor och till och med ta sig in i en svensk riksdag och bryta alla bud återstår att se.
Mats Sederholm, författare, skribent och aktiv för DiEM25
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
