Cecilia Malmström.
Foto: Peterson institute for international economics

Allt tal om strategisk autonomi riskerar att göra oss än mer isolerade.

När Ursula von der Leyen, i sitt State of the Union-tal i september för fem år sedan, sade att hon ville leda en ”geopolitisk kommission”, visste hon kanske inte vad hon önskade sig.

Det har inte varit en lätt mandatperiod. Pandemi, britternas slutliga uttåg och en uppsjö av geopolitiska konflikter i omvärlden. Europa brottas med Rysslands brutala invasion av Ukraina, ansträngda handelsrelationer med USA, ett brutalt krig i Mellanöstern och ett självsäkert Kina, med maktuppvisningar gentemot Taiwan, som stödjer den ryska ekonomin och underblåser sin inhemska industri med statsstöd. Internationella organisationer som WTO och FN är svagare än på länge och ingen av stormakterna tycks bry sig om det multilaterala regelverket längre. Vi har färre demokratier i världen i dag än för 25 år sedan. Därtill kommer klimatkrisen och det faktum att EU hamnat på efterkälken globalt vad gäller tillväxt och innovation. I detta sammanhang måste man också se valet till Europaparlamentet. EU kommer att behöva omdefiniera sig för att hantera alla dessa utmaningar.

Det är mycket som står på spel.

Detta i en tid och i en värld där EU verkligen behöver samla sig

Bortanför trollfabriker och symbolfrågor som vitt snus diskuteras samma teman runt om i Europa: klimat, migration, Ryssland, Ukraina och EU:s roll i världen. Och i nästan samtliga medlemsländer är extremhögern på väg framåt, och kan, om de enas, bli den näst största partigruppen i kammaren. Många av dessa partier har nära band med Ryssland och är eniga om att migrationen bör minimeras och outsourcas till tredjeland, att klimatpolitiken har gått för långt samt hyser en allmän avsky mot EU-maskineriet.

Vi kommer att se ett mer splittrat Europaparlament och i rådet fortsätter Ungern att lägga in sitt veto kring det mesta som rör Ukraina. Detta i en tid och i en värld där EU verkligen behöver samla sig. Om president Trump kommer tillbaka till Vita Huset kommer EU att behöva ta ett större ansvar för Ukraina. Trump har också hotat med att införa tullar på allt som USA importerar, på minst 10 procent. Det kan säkert bli ännu högre på t.ex. europeiska bilar och vin samt en allt hårdare press på att EU ska följa USA mot Kina.

Så vad kan vi då göra? Ja, ensam är inte stark. Allt tal om strategisk autonomi riskerar att göra oss än mer isolerade.

EU bör kraftigt trappa upp stödet till Ukraina och uppmuntra de övriga allierade att också göra mer. Medlemskapsförhandlingar bör inledas snarast, även om dessa kommer att ta tid och i dagsläget i huvudsak är en viktig politisk symbol. Vi bör utveckla och stärka vårt nätverk av frihandels- och samarbetsavtal och fördjupa kontakterna med våra vänner och allierade. Om USA slår till brett med tullar behöver vi ett gemensamt och samordnat svar. Vi behöver arbeta tillsammans med andra för att stärka och reformera WTO. EU bör närma sig Asien och söka medlemskap i den stora frihandelsgruppen i CPTPP där 14 länder deltar, nu senast Storbritannien. EU har skrivit samarbetsavtal med Grönland, Norge och Australien om mineraler och metaller. Det är bra, det kan göras med fler länder. Vi behöver absolut minska det starka beroendet av Kina här. Men vi måste göra det på ett sätt som ger ömsesidiga fördelar. Det kan innebära mer hållbar utvinning och ett handelssamarbete som också leder till att en större del av inkomsterna hamnar i hemländerna för att bryta det kinesiska beroendet.

Och till slut måste vi reformera den inre marknaden. Det är EU:s juvel och en fantastisk tillgång, som har mycket outnyttjad potential. Det finns mycket att göra för att få bort krångel och svårigheter samt öka samordningen vad gäller standarder, licenser, liberalisera tjänstemarknaden och gemensamma upphandlingsregler. EU ligger hopplöst efter vad gäller tillväxt, innovation och AI. Enligt en ny undersökning från kommissionen saknar 44 procent av EU:s medborgare helt digital kompetens. Här finns mycket att göra. I höst har vi ett nytt Europaparlament och en ny kommission. Det är dags för EU att steppa upp.

Cecilia Malmström, är före detta EU-kommissionär och Europaminister.