Kö för inlämning av deklaration. (Bild: Karl Heinz Hernried, Nordiska museet)

Fredagskrönikan Anders Jonsson har åkt på en rejäl restskatt. Vilket först gjorde honom lite sur, men han insåg snabbt hur gynnad han är som företagare.

Förra året sprang hästarna oväntat bra. Stall Stora Hälla vann 15 lopp och segerprocenten skrevs till 22. I pengar blev det 1 106 800 kronor insprunget.

Det tillsammans med min övriga näringsverksamhet innebar att omsättningen steg till knappt tre miljoner. Tillsammans med lite inkomst av tjänst och den pension som jag dumt nog börjat ta ut landade jag på en sammanlagd årsinkomst på drygt 900 000 kronor när alla avskrivningar, avsättningar och avdrag som är möjliga var gjorda.

Jag fick en saftig restskatt på 170 000 kronor. Först blir man ju lite sur när man råkar ut för sådant, men vid närmare eftertanke visar det sig att jag var ganska gynnad.

Min genomsnittliga skatt landade på 38,5 procent. Om jag haft hela min inkomst som lön skulle jag ha landat i en skatt på 44 procent av hela inkomsten. Att jag inte gjorde det beror på de möjligheter som finns för egenföretagare att omvandla arbetsinkomster till inkomster av kapital som beskattas med 20 procent.

Jag skriver detta för att visa hur gynnsamt vårt nuvarande skattesystem är för många företagare. Med rätt förutsättningar kan inkomster av aktiv näringsverksamhet omvandlas till överskott av kapital i långt större utsträckning än i mitt fall.

Vi har åter fått ett perverst skattesystem. Den skattereform som genomfördes 1990–1991 har successivt urholkats och systemet är idag oöverskådligt och obegripligt för gemene man.

Det är onekligen läge för en ny reform, vilket också slagits fast i januariöverenskommelsen. Ännu har dock inget hänt på den politiska nivån fast mer än halva mandatperioden gått.

Förslagen finns, nu behövs den politiska viljan.

Precis som inför reformen 90–91 börjar dock expertrapporterna som kan ge underlag för en reform komma. Det finanspolitiska rådet har skissat på ett enklare och effektivare skattesystem. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som sorterar under finansdepartementet, har låtit Klas Eklund göra samma sak.

Slutsatserna är likartade. Det finanspolitiska rådet har inte gett sig på att föreslå ett nytt skattesystem. Men slår fast att följande principer bör gälla:

  • Skatten på förvärvsinkomst (inkomst av tjänst eller enskild näringsverksamhet) bör vara enhetlig.
  • Omfördelningen av inkomster bör ske genom ett enhetligt skatteavdrag samt genom ersättningar och bidrag.
  • Momsen bör vara enhetlig.
  • Kapitalinkomster beskattas enhetligt. Detta gäller även avkastningen (hyresvärdet) av ägt boende.
  • Kapital- och förvärvsinkomster bör i princip beskattas likformigt.

Klas Eklund tar ett steg längre för att konkretisera principerna. Alla inkomster upp till 95 000 kronor ska vara skattefria, taket för fastighetsavgiften tas bort samtidigt som den sänks till 0,5 procent av taxeringsvärdet, kapital beskattas med 25 procent samtidigt som ränteavdragen sänks till 25 procent och momsen blir enhetlig på 25 procent.

För att kompensera barnfamiljer föreslår Eklund höjda barnbidrag. Pensionärer med låg pension ska också kunna få höjda bidrag. En begränsningsregel införs också så att ingen ska behöva betala mer än fyra procent av sin inkomst i fastighetsavgift.
Om skattesystemet skulle reformeras i den här riktningen skulle vi få en mer begriplig och rättvis beskattning. Det är inte utan att man känner igen argumentationen och även en del förslag från förspelet till reformen i början av 1990-talet.

Precis som då är det mesta utrett. Förslagen finns, nu behövs den politiska viljan. Tyvärr är nog möjligheterna att det ska bli något den här gången betydligt mindre än i slutet av 1980-talet.

Då var trycket på en förändring betydligt högre. Dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt dömde tillsammans med LO:s dåvarande ordförande Stig Malm ut skattesystemet som ”ruttet och perverst”. Det politiska klimatet var också betydligt mer gynnsamt för en reform.  Kjell-Olof Feldt var på god talefot med Folkpartiets ledare Bengt Westerberg som fick igenom en högsta marginalskatt på 50 procent.

Riktigt de förutsättningarna verkar inte finnas idag. Utsikterna för att vi ska få ett enklare och rättvisare skattesystem tycks inte särskilt goda.

Jag kommer nog att kunna fortsätta att omvandla aktiva näringsinkomster till inkomster av kapital när hästarna springer bra.

 

Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.