Anders Jonsson

fredagskrönika Oavsett om det är reformarbete eller en ny valrörelse som väntar är det dags för partiledningarna i de partier som inte vill ta i Sverigedemokraterna med tång att sätta reformarbete högst på agendan, skriver Anders Jonsson.  

Det är i skrivande stund omöjligt att säga om Centerns och Liberalernas kravlistor till Socialdemokraterna är inledningen på ett nytt långsiktigt samarbete.

Men oavsett hur det går kanske vi har sett inledningen på en ny reformperiod. Ett arbete som alla partier i riksdagen som ägnat en hel valrörelse åt att slå fast att Sverigedemokraterna inte ska få inflytande har ett ansvar att delta i. Detta alldeles oavsett vem som är statsminister.

Det börjar bli bråttom inför nästa statsministeromröstning och man kan naturligtvis tänka sig att Stefan Löfven svarar jakande på Annie Lööfs och Jan Björklunds kravlistor.

Då ska ha C och L ha nya möten för att »överväga« om de ska medverka till att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. I så fall väntar reella budgetförhandlingar när Löfven bildat sin regering.

Löfven kan mycket väl vara positiv på ett övergripande sätt till att ändra skattesystem, arbetsrätt, se över bostadsmarknaden, göra det lättare att bo på landsbygden, säkra valfriheten i välfärden, högre försvarsanslag m.m.

Om det sedan kommer att fungera kan ingen veta. Djävulen sitter som bekant i detaljerna.
Lyckas Löfven med samarbetet har han definitivt spräckt den borgerliga alliansen. Det kommer i så fall att ske till priset av en hård intern kritik för högeravvikelse och att Socialdemokraterna tappar ytterligare i opinionen.

Men det kan också visa sig att det blir omöjligt för en S-regering, eventuellt tillsammans med MP, att komma överens med C och L.
I så fall får vi en ny regeringskris och kanske ett extra val. Alldeles oavsett om det är reformarbete eller en ny valrörelse som väntar är det dags för partiledningarna i alla de partier som inte vill ta i Sverigedemokraterna med tång att rannsaka sig själva.

Vilka reformer är det som behövs för att pressa tillbaka SD?
För att komma till rätta med det utanförskap som många av SD:s väljare känner kan faktiskt rubrikerna på C och L:s kravlistor tjäna som en utgångspunkt.

  • Där finns visserligen inte migrationspolitiken med, men på den punkten har redan S och M i praktiken kommit överens om att den skärpning som genomfördes hösten 2015 ska vara kvar.

Ett jämlikare och rättvisare Sverige där färre känner sig undanskuffade slår undan benen på SD.

Den står därmed rimligen fast, möjligen med den förändringen att de allra närmaste anhöriga ska tillåtas ansluta sig till den som beviljats uppehållstillstånd.

  • Integrationspolitiken finns med på listan och här måste det till åtgärder för att få nyanlända snabbare i arbete.
  • Kravet på lägre ingångslöner kan man lösa med subventionerade arbeten för alla som stått utanför arbetsmarknaden en viss tid.

Men då för alla, generella regler är alltid bättre än att peka ut vissa grupper.

Ett jämlikare och rättvisare Sverige där färre känner sig undanskuffade slår undan benen på SD.

  • Långtidsarbetslösa svenskfödda ska ha samma möjligheter som utlandsfödda. Med subventionerade arbeten påverkas inte den vanliga lönebildningen.
  • Sänkt skatt på arbete och företagande bör ingå i en ny stor skattereform.

Att ingen ska behöva betala mer än hälften av en löneökning i skatt kan bytas mot höjd skatt på kapital och konsumtion, särskilt miljöförstörande sådan.

En skattereform med den inriktningen skulle också kunna vända utvecklingen och minska inkomstskillnaderna igen.

Just nu ökar skillnaderna mellan rika och vanligt folk i allt snabbare takt.

  • En utbildningsreform som behåller valfriheten att välja skola men garanterar likvärdigheten i utbildningen genom extern betygssättning och en kö i varje kommun borde heller inte vara omöjligt att komma överens om.
  • Likadant är det med en rejäl satsning på landsbygden som gör det lättare att leva på landet.
  • Och naturligtvis en bostadsreform som gör det möjligt för ungdomar att hitta någonstans att bo till en rimlig kostnad.

Ett jämlikare och rättvisare Sverige där färre känner sig undanskuffade slår undan benen på SD.

  • Dessutom visar en mängd studier att små inkomstskillnader och tillit, istället för misstro, är bra för ett lands tillväxt och ekonomi.

Reformer för att gå i den riktningen borde socialdemokrater och liberaler kunna komma överens om.

Anders Jonsson har bevakat politik i många år och har bland annat varit inrikeschef på Ekot.