Låt oss röra oss från avhumanisering till medmänsklighet, skriver socionomerna AnnMarie Johansson Sahlin, Fanny Marell och Ingrid Österberg.

Trygg och jämlik vård är en av de viktiga demokratiska hörnstenarna i vårt välfärdssamhälle. Att möta en människa i en utsatt situation, att förstå och att hjälpa inom ramen för de regler som gäller, ställer höga krav. Vi ser en samhällsutveckling där effektivitet och administrativ perfektionism tagit plats på bekostnad av humanism och omsorg. Slimmade och fragmenterade organisationer med ekonomiska mål som överordnade principer, döljer den komplexa verkligheten.

Tonen och samtalsklimatet har hårdnat i alla led mellan professionella. Det är svårt att samarbeta och hjälpas åt när alla är experter på sin del och bevakar gränserna och sina ekonomiska intressen.

Det är riskabelt att göra fel i dagens offentliga vård. Chefer och högre tjänstemän riskerar i allt högre omfattning att bli avskedade ”på dagen”. Systemet letar efter individuella syndabockar i stället för att se systemiska och organisatoriska utmaningar.

Vi har skapat ett system där mallar och manualer för utredningar och hjälpinsatser styr, både inom socialtjänst och psykiatri.

Vi ser belastade socialsekreterare som kämpar med komplexa situationer. Vi möter barn och uppgivna ungdomar som uttrycker att ingen lyssnar. Socialsekreterare utan eget mandat och minskande handlingsutrymme blir utmattade, sjukskrivna och byter jobb. En ungdom kan under en placeringstid på ett år ha bytt socialsekreterare 5-6 ggr.

Vi ser HVB-hem få allvarlig kritik och upphandlingar av vård med lägsta pris.

Underbemanningen på låsta SiS-institutioner leder till ensamjobb med ungdomar som har de allra svåraste problemen, exempelvis de som mördat.

Vi har skapat ett system där mallar och manualer för utredningar och hjälpinsatser styr, både inom socialtjänst och psykiatri. Komplexa livssituationer reduceras till diagnoser och etiketter, med distanserade relationer och en ”hantering” av människor som följd.

I tillägg till detta har upphandlingssystemet i den offentliga vården skapat en ”barnmarknad”. När ett barn behöver hjälp av socialtjänsten i Sverige kan en avidentifierad beskrivning av barnet och behoven skickas ut till 100 olika privata aktörer. De unika barnens existens och behov karikeras för att göra behoven tydliga. Både barnen och de professionella avhumaniseras och blir brickor i ett spel.

Några viktiga delar i detta pussel är den fragmenterade vården, både inom hälso- och sjukvård och inom socialt arbete och psykiatri. Vi delar upp människor på samma sätt som man gör i fabriker som producerar bilar. Föreställningen att resultatet blir mer professionellt om varje professionell blir specialist på en liten del skapar en professionalitet som är verklighetsfrånvänd. Människor är så mycket mer komplexa än maskiner. Människors bekymmer hänger ihop och både påverkar och påverkas i ett komplext samspel. En människa som dricker för mycket alkohol får ofta ekonomiska bekymmer och det uppstår oftare våld i relationen vilket påverkar hemmavarande barn. När de professionella arbetar på separata specialiserade enheter uppstår konkurrens och revirtänkande i stället för samarbete, dialog och helhetssyn.

En annan del är kontrollivern. Välfärdsarbetet skall styras ovanifrån med checklistor riktlinjer, processkartor och mätbara mål. Välutbildade människor fråntas möjligheten att utveckla och använda sitt professionella omdöme. Detta skapar misstillit.

Det finns i vårt samhälle i dag en dominerande idé om att distans är ”objektivt och professionellt”. Närhet ses som gränslöst och oprofessionellt. Denna idé skapar avstånd och förhindrar relationer mellan till exempel brukare/patienter/klienter och behandlare/hjälpare/vårdpersonal. Forskning har visat att relation och allians är en grundförutsättning för god vård och behandling.

I relationslöshet frodas avhumanisering av människor.

Vi behöver återuppbygga välfärden.

  • Välfärden behöver bygga på en human relationsbaserad grund. Att ha tid för relation och reflektion är centralt för att människan ska kunna behålla sin humanism och empati. Det är också en förutsättning för att behålla en helhetssyn i komplexa situationer.
  • Vi behöver minska specialisering, kontroll och administration.

Det är samhällsekonomiskt försvarbart att byta riktning.

 

AnnMarie Johansson Sahlin, socionom, leg. psykoterapeut

Fanny Marell, socionom, handledare och lärare

Ingrid Österberg, socionom, VD