Stade argumenterar bara för sin vanliga käpphäst

I en komplex värld får vi nog lära oss leva utan en enda samlad och oomtvistlig teori om brottens orsaker och vad vi kan göra åt dem, skriver Peter Gustavsson i en replik till Joel Stade.

I Diamant Salihus bok ”Tills alla dör” beskrivs hur de rivaliserande gäng som drev våldsvågen i Järvaområdet under 2010-talet fick fäste när samhället drog sig tillbaka. När stadsdelsförvaltningen i Rinkeby lades ner och polisen flyttade därifrån, kompenserade staden med ett illa genomtänkt ungdomsprojekt som blev en plantskola för kriminalitet.

Jag vet för lite om Rinkeby för att veta hur stor betydelse dessa händelser hade för att dra in unga grabbar i en blodig våldsvendetta. Ett samhälle kan aldrig vara en perfekt laboratoriemiljö där faktorer kan nollas för att se vilket förklaringsvärde en specifik orsak har. Det är svårt att säga om våldsbrotten beror på fattigdom, trasiga familjer, diskriminering, hederskultur, droghandel, dåliga förebilder, brister i polisarbetet eller rättssystemet i stort – eftersom de alla är närvarande samtidigt.

 Det är begripligt att vi skriker efter enkla förklaringsmodeller

I den artikel jag skrev i Tidningen Rörelsen efter Farstaskjutningarna ifrågasatte jag tvärsäkra uttalanden om att de orsakats av migration, låga straff eller borgerliga skattesänkningar. Jag försökte samtidigt beskriva hur bilden av Sverige som ett jämlikt land är utdaterad, och att det inte alls borde förvåna att kriminalitet får fäste där fattigdomen exploderat. Jag nämnde samtidigt betydelsen av dåliga förebilder och hur myndigheters samarbete i projektet ”Sluta skjut” varit framgångsrika i att begränsa våldsbrotten.

I Dagens Arena den 26 juni frågasätter Joel Stade min betoning av ojämlikhetens betydelse. För att i nästa andetag argumentera för sin egen käpphäst – bristande moraluppfattning – genom att namedroppa en professor emeritus i kriminologi som “plöjt omfattande empirisk forskning” och därför borde veta.

Våldet i vår vardag är skrämmande, och det är begripligt att vi skriker efter enkla förklaringsmodeller. Men i en komplex värld får vi nog lära oss leva utan en enda samlad och oomtvistlig teori om brottens orsaker och vad vi kan göra åt dem. Vi får helt enkelt göra så gott vi kan utifrån vad vi vet.