ledare Det är lätt att föreställa sig EU:s reaktion om Ungern hjälpt Ryssland spionera på Angela Merkel. Men härvan med Danmark och USA är mer komplicerad. För att förstå vilka politiska konsekvenser avslöjandet kan få måste det ses ur ett europeiskt perspektiv.

Tack vare en visselblåsare fick vi i höstas reda på att den amerikanska säkerhetstjänsten NSA fått hjälp av dansk underrättelsetjänst med att spionera på bland annat svenska företag med koppling till försvarsindustrin. I går avslöjade SVT, Danmarks Radio med flera att spioneriet även riktats mot högt uppsatta politiker och tjänstemän.

De politiker som namngetts av Danmarks radio är Tysklands förbundskansler Angela Merkel, landets dåvarande utrikesminister och nuvarande president Frank-Walter Steinmeier och den dåvarande oppositionsledaren Peer Steinbrück. Även svenska politiker och tjänstemän ska ha blivit utsatta, men i skrivande stund är inga av dem namngivna.

Avslöjandet visar att det inte bara var Donald Trump som var problemet i EU:s relation med USA

Avslöjandet kan få stora konsekvenser inom EU-politiken. Den nuvarande EU-kommissionen, under ledning av Tysklands tidigare försvarsminister Ursula von der Leyen, har haft EU:s “strategiska autonomi” som en av sina främsta prioriteringar. I praktiken har målet varit att bli mindre beroende av USA och konkurrera mer med Kina.

Idén kom ursprungligen från Frankrikes då nyvalde president Emmanuel Macron som talade om europeisk suveränitet redan 2017. Med Donald Trump vid rodret på andra sidan Atlanten och ett Kina med eskalerande internationella ambitioner tyckte Macron att det var dags för EU att ta större ansvar globalt och bli mer självständiga. Till slut fick han med sig både Angela Merkel och, som sagt, EU-kommissionen.

Till en början handlade det framför allt om försvars- och säkerhetsfrågor men på sistone har lite av varje inom områden där EU vill ta ledningen globalt motiverats med autonomin. Under pandemin kom frågan till exempel att handla om vaccinleveranser och samhällsviktig produktion.

Efter gårdagens avslöjande lär frågan få ny betydelse och relevans. Händelsen måste ses ur ett europeiskt perspektiv – annars riskerar vi att missa viktiga politiska implikationer. Angela Merkel, Frank-Walter Steinmeier och Peer Steinbrück var inte bara tyska politiker, de var europeiska makthavare.

Vetskapen om att amerikanska säkerhetstjänsten under Barack Obamas administration spionerade på politiska ledare i Europa kan göra att stödet för europeisk suveränitet ökar. Avslöjandet visar att det inte bara var Donald Trump som var problemet i EU:s relation med USA.

Faktumet att det amerikanska spioneriet möjliggjordes av Danmark komplicerar förstås saken. Det är lätt att föreställa sig hur EU-kommissionens reaktion hade sett ut om nyheten varit att ungerska underrättelsetjänsten hjälpt Ryssland avlyssna europeiska politiker. Men nu är det som att en pusselbit fattas. Varför gick Danmark med på det hela?

Försvarsminister Peter Hultqvist kan inte göra mycket mer än att sitta och fundera i Agenda och be sin danska motsvarighet om mer information. Men i Bryssel kan avslöjandet leda till konkret politik. Då gäller det att regeringen är förberedd och vet vad de vill.