ledare Det har hänt en del för att minska skatteflykten sedan Panama papers för några år sedan. Men mycket återstår att göra, det visar den senaste läckan.

Magdalena Andersson är på plats, hon fistbumpar de andra europeiska finansministrarna och snackar lite. Det är tisdag den femte oktober, klockan är tio och mötet i ministerrådet ska strax dra igång.
Men någon fattas runt bordet. Nederländernas finansminister Wopke Hoekstra har skickat dit en statssekreterare i sitt ställe. Hoekstras namn dök upp i läckan Pandora papers som kom i måndags. Precis som i Panama papers 2016 avslöjades nu miljontals människors hemliga investeringar och skattefusk. Bland namnen på listan finns politiker, kändisar, makthavare och företagsledare.
Wopke Hoekstra var med andra ord inte ensam. I läckan hade han sällskap av bland annat den tidigare brittiska premiärministern Tony Blair, före detta italienska premiärministern Silvio Berlusconi och Tjeckiens nuvarande premiärminister Andrej Babiš, som till och med gick till val på att motverka korruption.

Det sticker i ögonen när en finansminister har investerat genom ett brevlådeföretag i ett skatteparadis.

Hoekstra har gjort sig känd som en av de hårdaste och snålaste finansministrarna i EU. Tillsammans med bland andra Magdalena Andersson har han motarbetat återhämtningsfonden och gemensam upplåning för att klara av pandemins ekonomiska konsekvenser. Detta har gjort Hoekstra impopulär bland kollegorna i ministerrådet, framför allt de från Sydeuropa.
På hemmaplan har finansministern till och med vägrat ta möten med ministrar om de tänkt be om ökade resurser. Enligt ett porträtt i Vrij Nederland ska han när han just tillträtt som finansminister ha sagt till sina tjänstemän: “Jag gör hellre rätt sak och lämnar i tjära och fjädrar, än att spendera min tid i tysthet utan att få något gjort”.

Visst är det tråkigt att Berlusconi, Shakira och Elton John verkar ha fifflat med skatten, men Hoekstra är något annat. Det sticker i ögonen när en finansminister, som under sin mandatperiod bromsat offentliga investeringar för att “spara skattepengar”, har investerat tiotusentals euro genom ett brevlådeföretag i ett skatteparadis.
Sedan Panama papers kom för fem år sedan har det hänt en del i frågan på EU-nivå. Framför allt genom direktivet om land-för-land-rapportering, alltså att stora multinationella företag nu tvingas redovisa information om bland annat skatteinbetalningar, omsättning och anställda i länder där de är verksamma.
I bästa fall kan den nya läckan leda till fler konkreta åtgärder. Det behövs bättre insyn i företagen, starkare skydd för granskande journalister och större transparens kring politikers investeringar. Och gärna lite konsekvenser för de som avslöjats i läckorna.
Någon nämnde tjära och fjädrar?