debatt Ungerns opposition förenar sig bakom en enda kandidat för att utmana Viktor Orbán nästa år. Och med Péter Márki-Zay som gemensam ledare är dagens regering möjlig att besegra, skriver Péter Krekó.
Internationella politiker och journalister hade det jobbigt när de försökte lära sig hur man uttalar efternamnet på Ungerns nya premiärminister redan 2015: Gyurcsany. Idag har de liknande utmaningar med landets premiärministerhopp, Péter Márki-Zay, borgmästare i Hódmezővásárhely.
Få förväntade sig att Péter Márki-Zay, en före detta marknadsföringsexpert och affärsman som talar flytande engelska, skulle passera mycket mer kända politiker i oktobers gemensamma oppositionella primärval. MZP, som han kallas i vardagligt tal, hade dåliga opinionsundersökningar före den första omgången och det verkade mycket osannolikt att han skulle ta sig vidare till den andra och sista omgången. Men han gjorde det, med bara 21 procent av rösterna, och sedan, med hjälp av ett högt valdeltagande och det taktiska tillbakadragandet av Budapests oppositionsborgmästare Gergely Karácsony, fick han nästan 57 procent av rösterna i den slutliga omgången.
Mer än 850 000 röstade under oppositionens primärval – vilket innebär att nästan 11 procent av landets väljare deltog. Det skulle kvalificera sig högt även enligt standarden i länder där primärval traditionellt hålls, som USA och Frankrike. Med mer än 370 000 röster avgivna totalt för Márki-Zay åtnjuter han stark legitimitet bland oppositionen.
Under lång tid avskrev Ungerns regerande Fidesz-parti Márki-Zay som hot och förberedde sig istället på antingen Karácsony eller Klára Dobrev som Viktor Orbáns utmanare 2022. Den överraskande vinsten av borgmästaren i Hódmezővásárhely överraskade därför Orbán och hans team.
Oppositionsalliansen måste också hantera valfläsket från Fidesz
Med tanke på att Ungerns opposition förenar sig bakom en enda kandidat för att besegra Orbán nästa år, är Márki-Zay nu de facto ledare för sex partiers gemensamma kampanj, trots att han inte är ansluten till något av dessa partier. Denna paradox avslöjar en av hans främsta styrkor: han lyckades övertyga etablissemangskritiska väljare att delta i den andra omgången av primärvalen – etablissemangskritisk inte bara i den meningen att de är arga på Orbanregimen, utan också för att de också är missnöjda med oppositionen.
Enligt undersökningar och röstmönster landade Márki-Zays kandidatur bra bland yngre generationer och städernas intellektuella, och passar även in i en internationell populistisk tidsanda. Antietablissemang och nya politiska partier och rörelser har visat sig vara logiska i flera länder, vilket lett till uppkomsten av Emmanuel Macron i Frankrike, Volodymyr Zelenskyj i Ukraina och Igor Matovič i Slovakien de senaste åren.
Men dessa jämförelser ska inte överskattas i fallet med Márki-Zay.
Även om han är benägen till bombastiska uttalanden, är Márki-Zay inte alls vag om sin ideologisk ståndpunkt, och definierar sig själv som sann kristen konservativ, pro-europeisk och USA-vänlig. Resultaten visar att ideologiska skillnader knappt spelade någon roll under primärvalet: till och med några av de mest liberala väljarna röstade på den mer konservativa kandidaten i andra omgången. En anledning är att de letade efter den mest potenta utmanaren till Orbán och anade att en konservativ politiker skulle ha större chans att slå den nuvarande premiärministern än en liberal.
Márki-Zay är också ganska icke-populistisk när det kommer till statliga utgifter. Under primärvalet fick vi se ett fång av löften från de olika kandidaterna om lönehöjningar för lärare, sjuksköterskor, läkare och andra, samtidigt som han stod ensam om att efterlysa försiktighet och suveränitet.
Den framgångsrika organisationen och ledningen av primärvalen, det höga valdeltagandet och ett avgörande resultat är skäl för oppositionspartierna att fira. Men det finns fortfarande mycket mer att göra om de ska få tillräckligt många röster för att vinna en majoritet av platserna i parlamentet – särskilt i de små städer och byar där oppositionen har lägre stöd.
Dynamiken i oppositionens sexpartiallians medför också risker och potential för strider. Det finns redan tecken på kamp om dominans mellan Gyurcsány/Dobrevs demokratiska koalition (möjligen i samverkan med Jobbik) och Márki-Zay. Det är osannolikt att det kommer att spränga oppositionen, men det kan mycket väl minska effektiviteten i deras arbete.
En färsk undersökning tyder på att oppositionen har fart: 47 procent av de tillfrågade sa att de vill se Orbán besegrad nästa år. Men för att övervinna snedvridningarna av valsystemet, som t.ex. styrda valkretsar, måste oppositionen vinna med minst 4–5 procentenheter för att vara säker på att besegra Fidesz.
Oppositionsalliansen måste också hantera valfläsket från Fidesz, som har utlovat en 13:e månadspension för äldre, skattebefrielse för ungdomar och skattedeklarationer för familjer.
Márki-Zay själv kommer också att behöva stå emot elaka angrepp från vad som har blivit den mest centraliserade, skickliga desinformationsmaskinen i Europa, och som arbetar med obegränsade medel. Pro-regeringspropaganda kommer att måla ut Márki-Zay som en karriärvänster och kumpan till Gyurcsány – den impopulära ex-premiärministern vars fru han just besegrade i primärvalet – såväl som kandidat för EU, som Orbán rutinmässigt undergräver och skyller på för hans partis misslyckanden.
Trots det, med Márki-Zay som gemensam oppositionsledare är den ungerska regeringen möjlig att besegra – något Orbán nu inser.
Péter Krekó är chef för Political Capital Institute, Senior Fellow vid CEPA, och alumn från Europe’s Futures Fellow (IWM/ERSTE).
Översättning från engelska: Jonas Nordling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
