Krönika Ungerns ledare kallar sitt land för en illiberal demokrati och ser upp till Xi Jinping och Putin. Men nu kanske EU till slut sätter ned foten, skriver Cecilia Malmström, tidigare EU-kommissionär.
Länge har Ungern, tillsammans med Polen, varit EU:s problembarn. Eller inte Ungern, utan snarare regeringen i landet, ledd av premiärminister Viktor Orbán (1998–2002 och från och med 2010 till i dag). Orbán började sin politiska karriär som en ung, liberal studentledare som krävde frihet från Sovjetstyret och grundade partiet Fidesz som drev på många frihetsliberala reformer.
Han var ordförande i organisationen Liberal International som samlar världens liberala partier. Samma Orbán kallar i dag sitt land en ”illiberal demokrati” och ser upp till ledare som Vladimir Putin och Xi Jinping.
Den ungerska regeringen blockerar många beslut inom EU, och har för tillfället lagt in sitt veto mot det senaste stödpaketet till Ukraina
Viktor Orbán har med åren blivit alltmer auktoritär och maktfullkomlig och förvandlat sitt land till en stat som hamnar allt längre ner på internationella demokratirankningar av såväl Human Rights Watch, IDEA (International Institute for Democracy and Electoral Assistance) och demokratiforskningscentret V-dem vid Göteborgs universitet. Europaparlamentet har slagit fast att Ungern inte längre är en parlamentarisk demokrati. EU-kommissionen har i åratal bråkat med landet och försökt att genom dialog, hot, samtal och domstolsavgöranden få Ungern att respektera grundläggande europeiska värderingar när landet systematiskt har monterat ner det oberoende rättsväsendet, kraftigt strypt den fria pressen samt inskränkt rättigheter för HBTQ-personer.
Viktor Orbán menar att samlevnadsformer utanför den heterosexuella kärnfamiljen strider mot kristna värden. Ungern är det land som mest hårdnackat vägrat ta emot flyktingar, även om ukrainare nu har välkomnats. Premiärministern använder ofta en kraftigt Brysselfientlig retorik, han är också stundtals öppet antisemitisk.
Den ungerska regeringen blockerar många beslut inom EU, och har för tillfället lagt in sitt veto mot det senaste stödpaketet till Ukraina, samt bidragit till att urholka Rysslandssanktionerna och förhandlat till sig olika undantag.
Viktor Orbán stoppade också ett EU-förslag som gick ut på att fördöma annekteringen av Hongkong samt vägrar att godkänna en OECD-beslutad skatt på multinationella företag som 140 länder i världen står bakom.
Ungern är ett av de länder som får mest av EU:s gemensamma fonder. Allt fler skattebetalare undrar varför Orbán skall ha deras pengar för att strypa rättsväsendet. Dessutom har det på senare år kommit en mängd avslöjanden om korruption och misskötsel av EU-medel, med personer närstående premiärministern som inblandade. Organisationen Transparency International rankar Ungern på plats 73 av 180.
Äntligen tycks nu EU-institutionerna ha fått nog. En del lagar har ändrats på marginalen efter att Ungern förlorat i EU-domstolen, men inga egentliga förändringar har gjorts. I förra veckan beslöt EU-kommissionen, efter lång vånda, att använda den så kallade konditionalitetsmekansimen som innebär att man kan hålla inne gemensamma EU-pengar om ett land bryter mot grundläggande värderingar och om det finns misstankar om korruption. Beslutet innebär att kommissionen fryser 7,5 miljarder euro från regionalstödet.
Ungerns återhämtningsplan efter Coronakrisen var den sista att godkännas i torsdags. Men pengarna betalas inte ut, det handlar om nästan sex miljarder euro.
Totalt fryses alltså 13,5 miljarder euro som egentligen skulle tillfalla Ungern. Pengarna kan betalas ut nästa år om Orbán genomför en rad reformer som syftar till att stärka rättsväsendet och bekämpa korruptionen. Kommissionen har en lista med närmare 30 punkter, varav endast ett fåtal är uppfyllda. Hittills har regeringens förslag mest varit kosmetiska, men om pengarna verkligen fryses inne kanske det händer något. Ungern räknade nog inte med att kommissionen slutligen skulle sätta hårt mot hårt. Ministerrådet ska fatta slutgiltigt beslut den 19 december.
Kommissionen har lagt förslaget, ivrigt påhejat av Europaparlamentet som tycker att Ursula von der Leyen agerat senfärdigt. Konditionalitetsmekanismen kräver inte enhällighet, det räcker med kvalificerad majoritet. Låt oss se om EU:s övriga ministrar är så modiga att de sätter ner foten och markerar att det finns gemensamma regler att följa om man skall vara med i en klubb. Det vore inte en dag för tidigt.
Cecilia Malmström
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
