Förskolan Det måste vara slut på nedskärningar inom förskolan. Det skriver Kommunals ordförande Malin Ragnegård i dag på Förskolans dag.
Barnen är det finaste vi har. En klyschig sägning som lyfter något viktigt: vårt gemensamma ansvar för att alla barn ska ha det bra. Det är min utgångspunkt när vi på Kommunal nu nås av rapporter om allt fler och allt större nedskärningar på förskolor runt om i landet.
Ansvariga politiker pratar ogärna om det – men jag vill börja med att vara tydlig: Detta är inte oundvikligt, det är inte ofrånkomligt: detta är resultatet av politiska prioriteringar.
SKR, och flera andra, bedömde att kommuner och regioner behövde tillskott på 22 – 24 miljarder kronor för att behålla nivån på vård, skola och omsorg 2023. I höstas avsatte regeringen hälften, 12 miljarder, och i vårbudgeten la man inte till en krona. Framåt ser det mörkt ut – nästa år beräknar SKR 28 miljarder kronor i förlust och finansminister Svantesson kan inte ens ge besked om det blir några tillskott alls.
Att Sverige inte skulle ha råd att ge barnskötare och förskollärare arbetsvillkor och bemanning för att ge barnen en trygg och utvecklande verksamhet är rent ut sagt skitsnack.
När regeringen väljer att inte öka resurserna måste vi som medborgare förstå att det får konsekvenser. Det påverkar våra barns vardag i förskolan. Jag vet, för jag hör Sveriges barnskötare, medlemmar i Kommunal, berätta vad som händer på jobbet när vikarier inte tas in, när den ordinarie personalgruppen minskar, när andelen timanställda växer. Jag hör smärtan i deras röster när de beskriver hur det är att inte hinna med: ”När jag inte räcker till på min arbetsplats är det alltid ett barn som hamnar i kläm.”
Och låt mig vara tydlig: det här handlar inte om utebliven guldkant – nej det handlar om att tvingas välja mellan att trösta barnet som fick ett skrubbsår eller bryta upp bråket i sandlådan innan det spårar ur. Det handlar om att lämna en barngrupp ensam – eller hinna byta en blöja innan det blir röda prickar. Medlemmarna i Kommunal, Sveriges stolta barnskötare som älskar sina jobb beskriver otillräckligheten som stor och tung att bära. ”Jag vill ha möjlighet att se alla barn under min arbetsdag. Jag vill kunna känna när jag går hem att jag är stolt över arbetet jag gjort, hellre än att känna mig ledsen över allt det som inte blev.”
I förskolan finns inga marginaler. Så här var det innan nedskärningarna presenterats:
- Cirka 40 procent av barnskötarna har visstidsanställningar. I en verksamhet där kontinuitet är avgörande är det riktigt dåligt för både personalen och kvaliteten i verksamheten.
- Skolverkets statistik visar att varannan åldersindelad barngrupp i Sverige är större än riktlinjerna.
- I Kommunals medlemsundersökning svarade nära 30 procent att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för barnen.
Kommunal vet vad som behövs, och det är enkelt om man vill. Tillsvidareanställ och utbilda. Lagstifta om barngruppernas storlek och personaltätheten. Höj bemanningen!
Att Sverige inte skulle ha råd att ge barnskötare och förskollärare arbetsvillkor och bemanning för att ge barnen en trygg och utvecklande verksamhet är rent ut sagt skitsnack. Hur vill vi prioritera? Är det skattesänkningar vi behöver – eller vill vi prioritera en förskola i världsklass?
Till sist, ytterligare några vackra ord som ofta återkommer i politiska tal och pamfletter: barnen är vår framtid och svensk förskola är fantastisk. Då ska personalen ha förutsättningar att göra sitt jobb på allra bästa sätt. Och jag vill att vi tillsammans i Sverige bestämmer oss för att barnen är det finaste vi har, de är vår framtid och det är slut på nedskärningarna av deras verksamhet: förskolan. Det handlar förskolans dag 2023 om.
Malin Ragnegård, förbundsordförande Kommunal
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
