Oslo, 2018 (Bild: Wikimedia)

Slutreplik Alexandra Södermans spekulation om omfattande fabricerade vittnesmål är magstark, svarar företrädare för metoo-rörelsen.

Alexandra Söderman föreslår i sin replik på vår artikel att “själva medverkan i #metoo potentiellt bidrog till att driva fram yrkesgruppers behov av att påvisa strukturella problem (vare sig de fanns eller ej).” Spekulationen om omfattande fabricerade vittnesmål är magstark. Enligt en EU-rapport från 2014, baserad på svar från 42 000 kvinnor i 28 länder, ligger Sverige med 46 procent i topp i när det gäller fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor och allra högst gällande sexuella trakasserier, 81 procent.

Söderman raljerar, på basis av skärmdumpar från en privat Facebook-grupp, om en “uppmärksamhetsekonomins logik, där den mediala spridningen var viktigare än att rikta specifika krav.” Som om 81 procent skulle ljuga om sexuella trakasserier för att de vill ha uppmärksamhet och har dragits med i en uppskruvad mediedebatt. Studien, som gjordes innan #metoo, bygger på anonymiserade enkätsvar.

En stark feministisk rörelse har i Sverige inneburit en större öppenhet än i många andra länder att tala om dessa strukturella problem

En stark feministisk rörelse har i Sverige inneburit en större öppenhet än i många andra länder att tala om dessa strukturella problem, som troligen där är mer underrapporterade. En tillgång för #metoo-rörelsen här är också erfarenhet av att organisera sig, vilket de många olika uppropen, baserade på yrke eller andra delade erfarenheter, är bra exempel på.

Söderman påstår att konkreta krav saknats, men de har framförts – i artiklar och i direkta möten med politiker. #metoo har ökat medvetenheten om problemen och vid ILO:s internationella arbetskonferens förra året antogs till exempel en konvention om våld och trakasserier i arbetslivet. Regeringen har tillsatt resurser för att öka kunskapen kring särskilt utsatta grupper och sexuellt våld. Enligt tjejjourer är samtyckeslagen en tillgång i arbetet med att informera unga om vad som gäller, bland annat att det inte är ditt fel om du inte har kunnat göra tillräckligt motstånd. Det är svårt att inte se storheten i detta.

Det kollektiva berättandet i #metoo bidrog till att fler vågade bryta tystnaden och sätta ord på sina erfarenheter. En del ville endast dela sina berättelser i slutna grupper, något som Söderman håller emot rörelsen, men för många som utsatts tar det tid att definiera det som hände som övergrepp. Hela sju av tio kvinnor som sökt vård efter våldtäkt paralyseras under övergreppet. Denna frozen fright ökar risken för posttraumatisk stress och depression. Ännu anklagar utsatta ibland sig själva för att inte ha kunnat göra motstånd, men detta förändras nu. Organisering som #metoo gör skillnad.

 

Linnéa Bruno, #akademiuppropet

Ingrid Elsiedotter, #givaktocheldupphör, #allmänhandling

Lisa Salmonsson, #akademiuppropet

Lotten Sunna, #utanskyddsnät

Anne Sörman, #vardeljus, ordförande Samordningen för #metoo-uppropen