Nära två tredjedelar av sexuella trakasserier som orsakat arbetssjukdom gäller personliga assistenter, undersköterskor och vårdbiträden. Dåliga anställningsvillkor och en usel arbetsgivare bidrar till bristen på respekt för anställdas rätt till sin kropp.

I Arbetsmiljöverkets undersökning om sextrakasserier från 2021 är undersköterskor med 28 procent den mest utsatta yrkesgruppen. För sjuksköterskor, som har lättare att byta jobb, är siffran 15 procent. Det handlar som alltid om både kön och klass.

Siffror Kommunalarbetaren begärt ut visar att bland sju yrkesgrupper med störst antal sjukskrivningar på grund av sexuella trakasserier finns Kommunals största yrkesgrupper på första och andra plats i Arbetsmiljöverkets statistik för 2017–2022. För att räknas som arbetssjukdom måste trakasserierna vara så allvarliga att de lett till psykiska besvär.

Var fjärde av de sextrakasserade kvinnorna har bytt arbetsplats inom tre år

Personliga assistenter, undersköterskor och sjukvårdsbiträden dominerar totalt med 62 procent.

Personalen kommer huvudsakligen från äldreomsorg och assistansbranschen. De har oftast utsatts av vårdtagare, men också av chefer och arbetskamrater.

Ett av flera skäl till omfattningen är en dålig arbetsgivare. Ju otryggare anställningsvillkor desto mindre respekt för anställdas kroppsliga integritet. Personalen blir skyddslös och får ofta dåligt stöd när något händer.

Sanna, vars kollega försökte våldta henne efter en personalfest, berättar i Kommunalarbetaren att skuldbördan hamnade hos henne. Hon anses ha ”samarbetssvårigheter” när hon inte vill arbeta kvällar och nätter med förövaren.

Hon får fackligt stöd, men säger:

– Det känns som att det inte finns något skyddsnät alls när man utsätts för ett sexuellt övergrepp på jobbet.

Att anmäla en arbetskamrat eller chef för sexuella trakasserier kan dessutom leda till att bli misstrodd av både kollegor och chefer, öka risken att bli sjuk och få sänkt lön, visar Johanna Rickne vid Stockholms universitet i en ny rapport tillsammans med Olle Folke, Uppsala universitet.

Var fjärde av de sextrakasserade kvinnorna har bytt arbetsplats inom tre år, betydligt fler än genomsnittet, visar Ricknes forskning. En av dem är Maria. Trots skärmdumpar av sms och kollegor som vittnade blev arbetskamraten hon anmälde aldrig avstängd. Efter ett självmordsförsök bytte hon jobb och försöker nu stötta andra.

Hösten 2017 ställde sig tusentals kvinnor upp och sa ifrån under uppropet #metoo. Det pratades om en revolution och början på något nytt. En rad yrkesgrupper gick samman för att stoppa kränkningar. Men hur mycket har egentligen förändrats?

Inget alls, visar en undersökning från Kantar Sifo 2020, som jämför med 2018.

  • Fortfarande passerar en majoritet av trakasserierna utan att anmälas eftersom flertalet inte berättar. Dels för att de inte anser det vara så allvarligt, men också på grund av bristande förtroende och rädsla att inte bli tagen på allvar.
  • Chefer som får veta låter bli att göra något i hälften av fallen, trots att det är lagstadgat att anmäla till Diskrimineringsombudsmannen.
  • Inget tyder på att det som kallas tystnadskultur minskat sedan 2018, konstaterar rapportförfattarna, vilket är uppseendeväckande. Har vi inte kommit längre än så?

Det handlar om klass, kön och kvinnoförakt. Att respekten för kvinnors integritet minskar är ett stort problem i hela samhället.
Kvinnor oroar sig betydligt mer än män för att utsättas för våldtäkt, och hela 35 procent känner sig otrygga när de är ute en sen kväll, enligt Brås senaste nationella trygghetsundersökning Deras siffror visar även att andelen utsatta för sexualbrott tredubblats från 2007 till 2021.

Hur lite kvinnors självbestämmande över den egna kroppen värnas klargörs också av att i dag, den 8 mars, på Internationella Kvinnodagen röstar Polens parlament om att förbjuda även information om abort, exempelvis om hur abortpiller fungerar.

Stopp min kropp, lär sig barnen i förskolan att säga, för att markera när något inte är okej. Och läget i Sverige och världen denna kvinnornas dag är verkligen inte okej.