Socialdemokraterns Matilda Ernkrans och Kenneth G Forslund skriver replik till Julia Carlbäcker och Michael Grenholm (12 mars).

Vi kan försäkra att Socialdemokraterna står fast vid en politik som innebär solidaritet och rättvisa. När vi ska hålla kongress nu i april så har vår politik möjlighet att ta rejäla kliv framåt om partistyrelsens förslag går igenom. Partistyrelsen, där vi själva ingår, har föreslagit i riktlinjerna för politiken ett tydligt ställningstagande för klimaträttvisa. Aldrig har vi socialdemokrater så klart slagit fast att det är vi, i den industriella världen, som är ansvariga för den klimatpåverkan som världen hittills ser.

Socialdemokraterna tar alltså ställning för global klimaträttvisa. Något som saknas hos de borgerliga regeringspartierna.

Det var detta som talkörerna ropade på Köpenhamns gator de där småkalla vinterdagarna 2009. Climate justice, Climate justice! För oss är global klimaträttvisa ett mycket viktigt steg, för framtiden.

På klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 beslutades om två stödpaket till utvecklingsländer för att klara klimatförändringar och klimatomställning. Snabbstartspengar och långsiktiga pengar. Snabbstartspengarna har Sverige redan betalat. Det stora åtagandet är det långsiktiga stödet på 100 miljarder dollar per år från 2020 som ska skötas av den gröna klimatfonden och det återstår. För det åtagandet bör inte diskussionen snävas in till att handla om biståndsbudgeten eftersom detta handlar om mycket större belopp än så.

Socialdemokraterna kommer, förutsatt att partistyrelsens förslag får kongressens bifall, att slå fast att Sverige ska vara drivande för att EU:s bidrag till den gröna klimatfonden ska vara generöst. Finansiering kan komma från intäkter från EU:s utsläppshandel, från en ny internationell skatt på sjöfart eller flyg. Detta kommer att vara ett arbete och ett åtagande för en socialdemokratisk regering. Till skillnad mot den borgerliga regeringens passivitet, det tror vi också att Julia Carlbäcker och Micael Grenholm håller med oss om.

Avslutningsvis, vad har då utvecklingsländerna först på sin agenda? Är det pengar? Inte självklart, utan minst lika viktigt är att industriländer som Sverige och andra EU-länder gör sin egen hemläxa och minskar de egna utsläppen först. Det är ju våra utsläpp, vår klimatpåverkan, som redan i dag drabbar människor i andra delar av världen hårdast. De fattigaste människorna, i de fattigaste länderna, kvinnor och barn, det är de som svälter och drabbas av översvämningar och torka idag.

Här hemma hoppar den borgerliga regeringen över hemläxan och siffertrixar. De påstår att de ska minska utsläppen med 40 procent till 2020 men i själva verket tänker de ta en tredjedel av dessa minskningar genom att betala för minskningar i andra länder som troligen skulle ha skett ändå. Är det solidaritet? Är det rättvisa? Nej, det är det inte. Att stå för global klimaträttvisa är att göra hemläxan och att betala vår klimatnota från Köpenhamn. Socialdemokraterna är tydliga med att utsläppen ska minskas på hemmaplan. Till 2050 ska utsläppen ha minskat med minst 90 procent jämfört med 1990. Vi är tydliga med att nya pengar måste fram från nya finansieringskällor till den gröna klimatfonden till utvecklingsländernas klimatåtgärder. Det är mycket viktiga besked.

Fler borde kunna arbeta tillsammans: vi, andra socialdemokrater, Julia Carlbäcker och Micael Grenholm, Diakonia och många andra, för att övertyga den nuvarande borgerliga regeringen om att den är inne på fel väg, att Sverige måste vinna förtroende genom att göra den egna hemläxan. Att Sverige ska stå för global klimaträttvisa. Inget annat!

Matilda Ernkrans (S) klimatpolitisk talesperson och ordförande i miljö- och jordbruksutskott

Kenneth G Forslund (S) biståndspolitisk talesperson, ledamot i utrikesutskottet