Vänsterpartiet fick med sina 5,7 procent färre riksdagsledamöter än Sverigedemokraterna. Trots sin skakade uppsyn höll vänsterledaren Lars Ohly något som liknade ett segertal på valvakan. Budskapet ”kampen fortsätter” framgick tydligt och det kan vara bra i sådana lägen. Samtidigt måste en partiledare kunna erkänna en förlust. Precis som Mona Sahlin gjorde samma ödesdigra valkväll. Ohlys retorik där och då kändes mycket macho.

Nu i helgen kommer Vänsterpartiets styrelse att träffas för att diskutera hur partiet ska genomföra sin valutvärdering. Det är avgörande, inte bara för Vänsterpartiet utan för hela den svenska rödgröna vänsterns framtid.

Vänsterpartiet har visserligen varit ett femprocentsparti under stora delar av sin historia, men vi har också sett tillfällen då partiet fått dubbelt så många röster. Det finns långt fler presumtiva (V)-väljare än dagens siffror visar. En hel del människor som vill se en radikal och progressiv vänsterpolitik röstar idag på mindre partier utanför riksdagen eller på de andra rödgröna partierna.

Det är inte heller så att väljarkåren är uppdelad i hälften vänster- och hälften högerväljare. Med opinionsbildning kring solidaritet och en rättvis fördelningspolitik kan vänstern komma tillbaka och även få människor som i dag röstar blått att ändra sig.

Jens Holm, ny riksdagsledamot för (V), kritiserar både partiledningen och partikansliet för valresultatet. Han uppmanar ledningen att vända på alla stenar och inrätta en katastrofkommission för att utreda valförlusten. Jonas Sjöstedt – också han nyinvald i riksdagen – föreslår en extra kongress. Sjöstedt lanserar också idén om en ny ordning med två partiledare: en man och en kvinna. Något (V) borde ha gjort redan då Lars Ohly tillträdde på posten.

Den förnyelse av Vänsterpartiet som blåste bort när Lars Ohly valdes till partiordförande gjorde många besvikna. Många väljare som gjort upp med kommunismen och anammat nya idéer om vänstern såg inte längre (V) som sitt alternativ. I ljuset av det var Vänsterpartiets samarbete med de rödgröna en positiv utveckling. (V) axlade rollen som ett pragmatiskt parti berett att kompromissa och regera.

”Nu är det riktigt allvar, kamrater!” sa Ohly på valvakan. Men allvaret handlar inte enbart om borgerlig valvinst eller Sverigedemokrater i riksdagen. Allvaret handlar också om hur Vänsterpartiet ska hantera sin egen kris.

En som har tänkt om är Aron Etzler, chefredaktör för Flamman. Han ersätter sin klassiska ”nu måste vi gå till vänster” med en uppmaning till partiet att ”klara av att ha framåtsyftande, politiska och strategiska diskussioner ” i en öppen anda. Något som partiledningen och Ohly borde lyssna på. Det är inte en dag för tidigt.