När Martin Valfridsson nu lämnar sina rekommendationer måste våra politiker visa kurage och säga nej till hatbrotten och antiziganismen, skriver Thomas Hammarberg, Soraya Post, Hans Caldaras och Mats Åberg.

En grupp människor som nu far särskilt illa i det kylslagna Sverige är de besökande EU-medborgarna från Rumänien och Bulgarien, många av dem romer.

De har kommit hit i en desperat ansträngning att få ihop pengar för att försörja sig och ge sina barn en bättre start i livet än vad de själva fick uppleva.

Nästan alla vi pratat med säger att de har hoppats få ett tillfälligt jobb. Men det är mycket sällan det fungerat. I stället hamnar de på trottoaren med en mugg framför sig eller går från sopkorg till sopkorg i ett sökande efter pantburkar.

Många av dem, väldigt många, har drabbats av hatbrott. Det handlar om allt ifrån spottloskor, okvändningsord och sparkar mot muggen till grövre övergrepp som fysisk misshandel eller att ha blivit översköljda med vatten, besprutade med tändvätska, påkörda med moped eller beskjutna med luftgevär.

Försök till mordbrand och särskilt allvarliga övergrepp har skett på kvällar och nätter mot de enkla skjul, tältdukar, begagnade husvagnar eller bilvrak där de sökt nattvila. Extrema hatsajter har spridit uppgifter om var »tiggarna« håller till. Ytterst få av dessa brott har anmälts och ännu färre har lett till rättslig åtgärd.

I den allmänna och politiska debatten har emellertid ett annat problem fokuserats: att besökarna slagit sig ned på mark där de inte hade tillstånd att vara. »Alla måste lyda lagen«, har det låtit på upprörda debatt- och ledarsidor. Kravet: snabbare och effektivare avhysningar. Och sådana har också genomförts, oavsett väder.

Många av oss som försökt motverka hetsen mot dessa EU-medborgare har påpekat att det problemet enkelt skulle kunna lösas om besökarna blev anvisade något ställe där de lagligt skulle kunna ordna sin övernattning. Vi har hänvisat till internationella rättighetsnormer som föreskriver att alternativ normalt ska erbjudas när en vräkning bedöms nödvändig.

Faktum är att flera kommuner, däribland Helsingborg, Lund och Gotland, har lyckats finna enkla men människovärdiga lösningar för övernattningar. Det har skett i samverkan med frivilliga organisationer. Den attityden är förstås särskilt angelägen i det bistra väder som nu råder över landet.

Vi har med förvåning noterat att Martin Valfridsson, den nationelle samordnaren om de besökande EU-medborgarna, har intagit en annan hållning. Han talar om »nolltolerans« och avråder kommuner från att organisera alternativ efter avhysningar. Vi ifrågasätter om sådana utspel verkligen rimmar med regeringens direktiv om att han skulle »sprida kunskap om EES-medborgarnas rättigheter« och beakta »det skydd som följer av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna«.

Politiken måste bygga på kombinationen av tre prioriteringar:

Att försöka påverka situationen i hemländerna så att diskrimineringen och misären upphör.

Att försöka påverka respektive EU-organ att ta ett ansvar för detta europeiska problem och ge verklig prioritet till att bekämpa antiziganismen i medlemsstaterna.

Att, under tiden, säkerställa att de som kommer hit faktiskt bemöts som medmänniskor.

Vi vet att det görs ansträngningar från regeringens sida att utveckla en meningsfull dialog med makthavare i Rumänien och Bulgarien. Initiativ har också tagits för att mobilisera större engagemang i Bryssel. Där tror vi att det behövs en särskild ansvarig representant inom kommissionen för att effektivisera EU:s åtgärder mot den antiziganistiska diskrimineringen.

Men nu gäller det den tredje punkten. Hållningen till de besökande EU-medborgarna skiftar mellan kommunerna. Det är angeläget att det blir mer erfarenhetsutbyte om hur problemen kan lösas. Positiva exempel bör spridas. Här har förstås Sveriges Kommuner och Landsting en viktig roll.

Det kommer att visa sig när Valfridsson snart lämnar sina rekommendationer (och sitt uppdrag) att vi står inför ett avgörande val. Vi hoppas att våra politiker ska visa ledarskap och kurage att säga nej till hatbrotten och antiziganismen.

Det kräver att vi med framsynthet och respekt hjälper besökarna att skaffa sig tak över huvudet och att få möjlighet att sköta sin hygien. Detta vore så mycket billigare än att lägga miljoner på insatser av polis, maskiner och lastbilar för brutala vräkningar.

I grunden handlar det om ännu mer väsentliga värden – respekten för allas mänskliga rättigheter.

Hans Caldaras, artist och författare, initiativtagare till nätverket för romska EU-medborgare
Thomas Hammarberg, f.d. kommissionär för mänskliga rättigheter, initiativtagare till nätverket för romska EU-medborgare
Soraya Post, Europaparlamentariker, aktivist för romska rättigheter
Mats Åberg, f.d. ambassadör, initiativtagare till nätverket för romska EU-medborgare