Moral spelar roll för brottslighet

Det krävs rigorös teoretisk och empirisk forskning som klarlägger det vi vet om sambanden och lägger grunden till ett effektivt brottsförebyggande arbete, skriver Joel Stade i ett svar till Peter Gustavsson.

Det glappar betydligt i Peter Gustavssons resonemang om den grova kriminaliteten. Å ena sidan beror den nya grova brottsligheten på ökad fattigdom, å andra sidan går det inte att säga något om sambanden. Den enskilda åtgärd som Gustavsson lyfter fram – det så kallade Sluta skjut-projektet i Malmö, som verkligen framstår som mycket lovande – handlar inte alls om att vända ojämlikheten i samhället, alltså den orsak som Gustavsson själv pekar ut.

Det är en bekväm hållning att hävda att inget generellt kan sägas om brottslighetens orsaker och vad som bör göras. Dessvärre är det en lyx som många av oss inte har råd med.

Idiotiskt att som högern tro att det inte är en samhällsfråga

I Farsta är frågan om vad som ska göras akut. Den ställs av upprörda människor på stadsdelsnämndens öppna möten och diskuteras i lokala Facebook-grupper. Vi som är politiskt aktiva i området, kommunens tjänstemän, lokala handlare och aktiva i civilsamhället måste göra något i ett dramatiskt skeende där tiden och resurserna är begränsade.

För att kunna vidta åtgärder är yttranden om att ”det är komplext” och journalistiska reportageböcker om gängvåldet – ehuru välskrivna! – till begränsad nytta. Rigorös teoretisk och empirisk forskning som klarlägger det vi vet om sambanden och lägger grunden till ett effektivt brottsförebyggande arbete är det emellertid.

Per-Olof Wikström och hans situationella handlingsteori menar att brottslighet ska förstås som moraliskt handlande hos individen. Till höger tar vissa detta till intäkt för att brottslighetens orsaker inte är samhällsfråga då det rör sig om moraliskt defekta individer. Det är en idiotisk hållning. Dels för att den inte ger verktyg för att motverka brottsligheten, dels för att frågan om villkoren för moralbildningen i allra högsta grad är en samhällsfråga.

Att konstatera att moral spelar roll för brottslighet och att moralbildning därför är en central fråga för brottsförebyggande arbete ger en utgångspunkt. Sen kommer åtgärderna, politiken. Kan vi bryta upp moraliskt nedbrytande miljöer genom att angripa trångboddheten, så att unga killar kan vara hemma i stället för att hänga ute? Hur kan vi stödja föräldrar med små resurser att orka med sitt föräldraansvar? Är kostnaden för fritids ett hinder för att samla unga i en miljö som är gynnsam för moralbildningen? Forskningen ger en del svar om vad som är verksamt.

Det är nedslående att Gustavsson raljant avvisar hänvisningar till välrenommerad empirisk och teoretisk forskning som att ”namedroppa en professor”. Kunskapsförakt är det sista vi behöver i arbetet med att angripa den grova brottsligheten och dess orsaker.

Joel Stade