Lönsamhet ska inte vara det främsta argumentet för invandring, men det finns en tydlig koppling mellan uppfattning av ekonomisk påverkan och acceptans för migration. Det menar Rola Brentlin, redaktör på tankesmedjan Migro.

Den 13 juni lanserade organisationen OECD en rapport som gav invandringsmotståndarnas kommunikationsavdelningar en rejäl smocka. Rapporten undersöker utrikesföddas påverkan på ekonomi i deras nya hemländer. Resultaten visar att i de allra flesta länder leder den sammantagna invandringen till ett plus i statskassan.

I rapporten presenteras en huvudmodell som inkluderar kostnader för den generella svenska välfärden såsom utbildning, sjukvård och sociala försäkringar och intäkter i form av skatt på inkomst, kapital och konsumtion, samt arbetsgivaravgifter. OECD visar med sin modell att invandringen leder till ett positivt resultat för statskassan med plus 0,2 procent av BNP.

Ytterligare tre modeller beaktas för att analysera robustheten hos resultatet från den första. Inte helt oväntat skiljer sig resultaten. En modell visar än mer positiva resultat och två mer negativa. Skillnaden mellan modellerna handlar om hur man beräknat kostnader för allmännytta såsom infrastruktur, polis och statsskuld.

Den samlade bilden är dock att invandringen antingen har en positiv eller mycket liten negativ inverkan på svensk ekonomi. Detta trots att Sverige har en högre grad av kostsammare asylinvandring än många andra länder i studien. Detta är också den generella slutsatsen av rapporten i helhet: Invandringen har en mycket liten effekt på vår förmåga att klara statsfinanserna.

Statskassans kalkyler är inte heller det enda värdet som bör räknas in när man pratar invandring. Invandare kommer med speciella kompetenser och entreprenöriella idéer. Många av Sveriges största företag är startade av invandrare. Invandring är också nödvändigt för att hantera de demografiska utmaningarna. Det är alltså absurt att enbart associera invandring med utanförskap och fattigdom. Internationellt och historiskt är migration ett redskap för den invandrade att få större möjligheter och för mottagarlandet att få mer arbetskraft, nya idéer, ökad handel och fler företag.

Trots att resultaten från OECD är betydligt mer positiva än vad som ofta ges sken av i debatten finns utmaningar. Precis som Migros senaste rapport ”En arbetsmarknad för alla” visar är Sverige dåliga på arbetsmarknadsintegration. OECD nämner flertalet gånger i rapporten att just arbete är den enskilt viktigaste faktorn för det ekonomiska utfallet.

Enligt rapportens beräkningar skulle en minskning av arbetslösheten bland utrikesfödda till genomsnittet för svenskfödda öka bidraget till statskassan med 0,5 procent av BNP. Samma sak gäller utbildning, där en höjning av utbildningsnivån till genomsnittsvenskens skulle öka BNP med samma siffra.

Slutligen är lönsamhet inte det främsta argumentet för invandring. Att ge människor på flykt en fristad och möjlighet att söka lyckan på annan ort väger tyngre. Det är i grunden en märklig idé att invandrare som grupp ska balansera varandra ekonomiskt. Dock finns det en tydlig koppling mellan uppfattning av den ekonomiska påverkan och acceptans för migration. Därför måste överdrivna siffror ifrågasättas. OECD:s rapport visar att det finns ekonomiska vinster med migration och att det är arbetslösheten som ska bekämpas, inte invandringen.

Rola Brentlin, redaktör på tankesmedjan Migro