Hur kan det vara valbart att studera andraspråksinlärning när det är något vi med nästan all säkerhet kommer att möta i vårt framtida yrke?, skriver lärarstudenten Matilda Gustafsson.
Jag studerar till lärare. Jag studerar för att bli en engagerad, medveten, kunnig lärare som varje dag gör det bästa för mina elever.
Men jag är orolig för min och mina kollegors framtida arbetssituation.
Flera gånger under utbildningen nämns elever med svenska som andra språk. De nämns i förbifarten, i samband med att föreläsaren säger saker som ”ja, alla lärare, även ni, måste ju jobba med svenska som andra språk.
Alla lärare, oavsett ämne eller inriktning, oavsett elevernas ålder, måste arbeta med språkutveckling.
Särskilt behöver alla lärare vara förberedda för att hjälpa de elever som har annat modersmål än svenska. Tyvärr stannar reflektionen kring svenska som andra språk på lärarutbildningen ofta vid det där yttrandet. Det kommer aldrig vidare.
I dag har var femte elev i grundskolan ett annat modersmål än svenska. Med tanke på den flyktingsituation som råder i dag kan vi räkna med att det i framtiden kommer bli än fler.
Enligt Skolverket är endast 18 procent av de lärare som undervisar i svenska som andraspråk behöriga. Det är ett problem. Ett annat problem, som är än större, är att den traditionella tanken om att språkutveckling hör hemma i svenskämnet kvarstår.
Den lärare som undervisar inom ramen för svenska och/eller svenska som andraspråk har ansvar för att ge eleverna möjlighet att utveckla sitt språk och se dess möjligheter. Men en svensklärare kan inte själv bära ansvaret för elevernas språkutveckling.
Alla lärare, från förskola till Komvux, måste dela det ansvaret, och vara medvetna om de utmaningar en andraspråksinlärare ställs inför. Den medvetenheten måste vi få genom lärarutbildningarna.
Så varför ingår inte andraspråksinlärning som ett naturligt inslag i alla lärarutbildningar? Varför ingår inte kurser som ”ett mångspråkigt klassrum” när det i målen för ämneslärarexamen står att studenten skall: ”visa sådana ämnesdidaktiska och didaktiska kunskaper som krävs för den verksamhet utbildningen avser (…)”?
De pedagogiska kunskaper som krävs för verksamheten innefattar troligen kunskap om flera språk i klassrummet. Men den typen av kunskap är det inget formellt krav på att lärarutbildningarna skall förmedla.
Varför står det ingenstans att ett andraspråksperspektiv skall genomsyra utbildningen? Hur kan det vara valbart att studera andraspråksinlärning när det är något vi med nästan all säkerhet kommer att möta i vårt framtida yrke?
Jag ser här en kunskapslucka som kan få ödesdigra konsekvenser för de människor som, med ett annat modersmål än svenska, skall få stöd i Sveriges framtida skola.
Vi behöver nyansera diskussionen om lärarbrist och andraspråksinlärning. Det räcker inte med att diskutera hur fler skall vilja bli lärare i svenska som andraspråk (eller lärare överhuvudtaget).
Vi måste diskutera lärarutbildningen, lärarrollen och språkets plats i skolan. Alla lärare måste se sig som språkutvecklare och andraspråkspedagoger. För att det skall ske måste andraspråksmetodik ingå i lärarutbildningarna. Då får vi en ärlig chans att förberedas på rätt sätt.
Jag ser fram emot mitt framtida yrkesliv. Jag är övertygad om att jag kommer trivas som svenska- och svenska som andraspråkslärare.
Det som oroar mig är den gnagande känslan av att inte kunna göra allt som behövs.
Matilda Gustafsson, lärarstudent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
