Malin Björk, europaparlamentariker (V).

EU:s nya supergränspolis, med långtgående överstatliga befogenheter, är en brutal förstärkning av fästning Europa. Ygeman måste stå emot Juckers charmshow, skriver Europaparlamentarikern. 

Regeringens förfall i flyktingpolitiken fortsätter. Från att ha varit tydliga med att Sverige inte ska stödja inrättandet av en överstatlig gränspolis i EU, byter inrikesminister Anders Ygeman nu plötsligt fot och ställer sig bakom förslaget om en ny supergränspolis på EU-nivå.

Förslaget om att inrätta en denna är ett avgörande övertramp på medlemsländernas suveränitet, och det är ett hot mot människor på flykt som söker skydd i Europa. Den kommer göra det svårare, farligare och dödligare att ta sig hit.

Enligt EU-kommissionens förslag ska Frontex omvandlas till en ny supergränspolis med långtgående överstatliga befogenheter. Myndigheten ska övervaka de enskilda ländernas gränskontroller och ges makt att ingripa vid landsgränserna oavsett om medlemsstaten i fråga samtycker eller inte.

Den ska få utökat mandat att genomföra avvisningar och den ska få göra egna insatser i tredje land för att stoppa flyktingar.

Så länge det inte finns några överenskommelser i EU om legala asylvägar och om hur vi ska ta ökat och delat ansvar för att välkomna flyktingar, innebär inrättandet av denna överstatliga supergränspolis med extraordinära befogenheter endast en brutal förstärkning av fästning Europa. Som Sveriges regering nu alltså ställer sig bakom.

Varför denna kappvändning av Ygeman undrar jag? Har han så svårt att stå emot Jean-Claude Junckers charmshow och de flyktingfientliga krafterna i ministerrådet? Helt plötsligt börjar Ygeman dessutom kopiera deras språkbruk och jargong.

Under 2015 anlände över 800 000 flyktingar till Grekland – ett land i djup ekonomisk kris. Detta har landet fått hantera med endast knapp hjälp från EU. Ändå görs Grekland i Ygemans och Europahögerns munnar till syndabock, den oansvarige gränsvakten som inte klarar sitt jobb. Deras gränser måste nu »täppas till«, »säkras« och »skyddas«.

Det hela handlar naturligtvis inte om Greklands eventuella brister i fingeravtrycksteknik eller andra missar i registreringen av flyktingar. Det handlar framförallt om att man vill få Grekland, liksom Ungern och Bulgarien, att mer eller mindre stänga sin gräns för att se till att antalet flyktingar som tar sig till EU minskar.

Ändå verkar inte en enda journalist hugad att fråga vad som menas med att »täppa till« eller »säkra« gränserna och hur det hänger ihop med Europas åtaganden att upprätthålla asylrätten? Ska vi ha ett vattentåligt Orbanskt rakbladsstängsel i Medelhavet?

Men för EU-eliten handlar det nu föga om flyktingars rättigheter och utsatthet, utan uteslutande om att »rädda« Schengen. Juncker själv använder ödesmättade tongångar för att ingjuta allvaret. Det är riktigt att introduktionen av gränskontroller i flera länder med stor sannolikhet kommer innebära en paus för Schengen.

Men det är inte Greklands eller flyktingarnas fel. Det beror uteslutande på EU:s oförmåga att dela på ansvaret att organisera ett värdigt flyktingmottagande. I stället för att erkänna detta djupa och allvarliga misslyckande lanseras nu förslaget om en ny EU supergränspolis som ska kunna stoppa flyktingar.

Medan Ygeman, i gott sällskap med högerkrafterna i ministerrådet och Europaparlamentet, ropar efter att rädda Schengen och skydda gränser, kommer vi i vänstern fortsätta kräva att vi ska rädda och skydda de som verkligen behöver det, människor på flykt.

Malin Björk (V), Europaparlamentariker