Kärnkraftsolyckan i Japan ger de mest skilda reaktioner. I Tyskland demonstrerade 60 000 i helgen sin oro över kärnkraften. Förbundskansler Angela Merkel bedyrade att det inte är ”business as usual” för kärnkraften och har beordrat en översyn av säkerheten. Spiegel On Line har haft artiklar med rubriker som ”Fukushima markerar slutet på kärnkraftseran”. Men i Sverige? Tack, Sven-Erik Österberg, som bröt tystnaden!

Nu har vi inga jordbävningar här hemma, kan någon säga. Men det har de inte i Tyskland heller. Och det går att vända på resonemanget. Om inte ens ett land som Japan, som haft många jordbävningar och minutiöst förberett sig för nya, som ligger främst när det gäller ny säkerhetsteknik, om inte ens ett sådant land kan hantera kärnkraftens risker, vem klarar det då?

Anta att japanerna har tur, att försöken att kyla ner de havererade reaktorerna lyckas. Tre reaktorer kommer ändå att förbli obrukbara för all framtid. Frågan kommer att ställas om vi har råd med ett så vanskligt energislag. Den japanska olyckan hotar den globala renässansen för kärnkraften som kunnat märkas på senare år. Det finns en dröm om en billig, evig energikälla. Men den drömmen är i sin konsekvens både är dyr och farlig.

Olyckan i Japan kommer vid sämsta tänkbara tidpunkt för Svensk Kärnbränslehantering (SKB). I veckan ska SKB besluta om en ansökan om slutförvaring av svenskt kärnavfall. Men forskarna är djupt oense om metoden. Somliga är övertygade om att koppar, som avfallet ska förvaras i, kan korrodera. Det är föga förtroendegivande att den viktiga avfallsfrågan, som spelade en stor roll för utgången av folkomröstningen för 30 år sedan, fortfarande tycks olöst.

Japan, världens tredje största ekonomi, är också den mest skuldsatta efter en finanskris 1989. För en återuppbyggnad av bostäder och vägar tvingas man att skuldsätta sig ännu mer. Klarar Japan det?

Kärnkraftsolyckan i Fukushima kommer också vid värsta tänkbara tidpunkt för världsekonomin. Matpriserna stiger, oljepriset stiger, och om ett antal kärnkraftverk världen över måste ställas av, därför att säkerhetsrutinerna ska ses över, blir också elen dyrare. Ett antal länder med svag ekonomi riskerar då att också få stigande inflation, det vill säga det som kallas stagflation.

Redan före olyckan i Fukushima varnade ekonomen Nouriel Roubini för en sådan nedåtspiral. Doctor Doom, som han kallas för sedan han förutsett finanskraschen, kan ha fel. Men det förutsätter att alla regeringar inte toksparar samtidigt och centralbankerna inte ytterligare förvärrar situationen genom att höja räntorna.