I en tid när högerradikala partier vinner mark och röster i Europa är det särskilt viktigt att borgerligheten sätter en gräns för vilka samarbeten de kan tänka sig att ingå.

De högerradikala partierna i Europa har vuxit, men för att få makt behöver de samverka med andra partier. Det är bara i Ungern som Fidesz har kunnat bilda regering på egen hand.

Den väsentligaste strategin för att få inflytande är att sträcka ut handen mot den traditionella borgerligheten. I Sverige är detta tydligt, där SD både förklarat att de vill bilda regering med M och KD och anammat grundstommen i Moderaternas ekonomiska politik.

Men de utsträckta armarna har skapat splittring inom borgerligheten. I Sverige har alliansen mer eller mindre kollapsat på grund av oenighet om den bör ta makten med stöd av SD.

I Bulgarien hölls parlamentsval under våren. Valresultatet innebar att Boiko Borisovs mittenhögerparti Gerb för tredje gången kunde ta makten. Elefanten i rummet var att Gerb bildade en koalitionsregering tillsammans med det högerradikala partiet Förenade patrioter. För första gången ingår nu ett högerradikalt parti i Bulgariens regering, ett parti som gjort sig känt för återkommande angrepp på de turkiska och romska befolkningsgrupperna. Förenade patrioter är en allians mellan tre partier, däribland det antisemitiska och högerextrema Ataka. Ataka betyder attack på bulgariska. Namnet kommer från ett aggressivt tv-program som leddes av journalisten Volen Seiderov. I dag är Seiderov partiledare för Ataka.

Borosovs parti Gerb är medlem i det Europeiska folkpartiet (EPP), där även de svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår. Hur ser dessa svenska partier på att ett medlemsparti i den egna gruppen har bildat regering med ett högerradikalt parti? Det vet vi inte eftersom M och KD inte uttryckt någon åsikt i frågan.

Hur ser dessa svenska partier på att ett medlemsparti i den egna gruppen har bildat regering med ett högerradikalt parti?

Den politiska analytikern Ognian Kassabov, lärare i filosofi vid universitetet i Sofia, menar att EPP börjat flirta med högerradikala partier och också övertagit en del av de högerradikala partiernas ståndpunkter. Kassabov förklarar tendensen med att EPP till varje pris vill behålla en stark position i Europa, men då räcker inte den egna styrkan, utan det krävs samverkan med krafter längre högerut. En annan professor i Sofia, Dimitar Bechev, expert på europeisk politik, menar att konsekvenserna blivit förödande och att nationalism, xenofobi och icke-liberal retorik blivit “mainstream” i både den bulgariska politiken och i media.

Samtidigt finns tendenser i motsatt riktning. Under våren har EPP läxat upp Viktor Orbán, ledare för ungerska Fidesz, och kritiserat landets allt mer auktoritära politik. I Finland har den borgerliga regeringen fått nog av Sannfinländarna efter att den hetsdömde Jussi Halla-aho valts till ny partiledare. Sannfinländarna har slängts ut ur regeringen och landet står inför en politisk kris.

De högerradikala partiernas flirt med den traditionella borgerligheten har skapat en djup borgerliga splittring i Europa. Vilken väg som majoriteten av borgerligheten väjer kommer att få avgörande betydelse för Europas framtid.

Arbetarrörelsen bör samverka med de delar av borgerligheten som håller de högerradikala partierna stången, men det behöver inte innebära blocköverskridande regeringar.