Intervju Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Björn Wiechel vill bygga ut den nära kulturen, stärka public service och återupprätta folkbildningen. Han beskriver kulturpolitiken som en del av välfärden och menar att statens uppgift är att ge människor möjlighet att uttrycka sig och ta del av andras berättelser. Samtidigt avvisar han regeringens idé om att privata pengar ska ersätta offentliga kultursatsningar.
Om du skulle sammanfatta Socialdemokraternas kulturpolitik i tre punkter – vilka skulle de vara?
– Kärnan är egentligen att människor ska ha en verklig möjlighet att använda sin yttrandefrihet. Kultur handlar om att kunna beskriva världen, göra sin röst hörd och ta del av andras berättelser.
För att det ska vara möjligt krävs en aktiv fördelningspolitik. Det ska finnas replokaler, scener, bibliotek, kulturarv och föreningsliv nära människor. Då får fler möjlighet att utveckla sig själva och vara med och forma samhället.
Den tredje delen handlar om våra gemensamma nationella institutioner – public service, filmpolitiken och andra verksamheter som hjälper oss att spegla varandra och föra ett gemensamt samtal om vilka vi är och vart vi är på väg.
Du nämner både människors eget skapande och den professionella kulturen. Ser du någon skillnad mellan dem?
– Nej, de hänger ihop. Vi vill till exempel införa en kulturgaranti i skolan där alla barn regelbundet får möta professionell kultur – teater, dans, musik, film eller bildkonst. Sådana upplevelser kan väcka lusten att själv skapa. Man kanske vill börja spela teater, spela musik eller måla. Därför är det viktigt både att människor får ta del av kultur och att de själva får möjlighet att utöva den.
Kulturbudgeten har minskat under mandatperioden. Vill ni återställa den till den nivå som gällde före regeringens neddragningar?
– Under mandatperioden har vi föreslagit omkring 3,5 miljarder kronor mer till kulturområdet än regeringen. Men kulturpolitiken handlar inte bara om statens kulturbudget. En stor del av den kultur människor möter i vardagen finns i kommuner och regioner – kulturskolor, länsmuseer, bibliotek och mycket annat. Därför har vi också prioriterat generella statsbidrag till kommuner och regioner. När kommunernas ekonomi försämras är det ofta kulturen som får stå tillbaka.
Men betyder det att ni inte vill återställa kulturbudgeten till tidigare nivå?
– Vi har självklart ambitionen att höja de statliga kulturanslagen. Samtidigt är statsfinanserna ansträngda. Vi måste bygga upp ett reformutrymme först. När det finns kommer kulturen att vara ett område vi vill stärka.
Det handlar dessutom inte bara om att återställa det som har skurits ned. På flera områden – inte minst folkbildningen – har verksamheter lagts ned, personal försvunnit och lokaler stängts. Det går inte att vrida tillbaka klockan. Det handlar om att bygga upp något på nytt.
Gäller det även folkbildningen? Ni har ju sagt att återställandet ska ske stegvis.
– Ja. Studieförbunden har själva beskrivit att en återuppbyggnad måste ske successivt. Det går inte att tillföra alla pengar på en gång när organisationerna samtidigt har blivit mindre.
För mig är folkbildningen och den nära kulturen en del av välfärden. Precis som skolan eller sjukvården handlar kulturpolitiken om att människor ska ha reella möjligheter att delta i samhället och påverka sina liv.
Du har varit mycket kritisk mot regeringens politik för public service. Varför?
– Framför allt därför att regeringen har brutit med den breda samsyn som länge har funnits kring public service. Jag tycker inte bara att neddragningarna är fel, utan också att man har politiserat ett område där partierna tidigare har försökt komma överens.
Det sker dessutom i ett läge där de stora globala teknikföretagen får ett allt större inflytande över både infrastrukturen och innehållet i det offentliga samtalet. Då behöver vi ett starkt public service som utgår från demokratiska kulturpolitiska mål – inte från kommersiella eller politiska intressen.
Kulturpolitiken är inte politikernas verktyg. Det är allmänhetens institution.
Du säger att public service har en särskild roll i dagens medielandskap. Vad menar du med det?
– Public service är en av våra viktigaste gemensamma kulturinstitutioner. Den speglar hela landet, producerar journalistik, musik, drama och annan kultur och ska stå fri från både politiska och kommersiella intressen.
Just därför är det viktigt att det finns breda politiska överenskommelser. Public service tillhör allmänheten – inte den regering som råkar sitta vid makten.
Du nämnde tidigare filmpolitiken. Vad vill Socialdemokraterna göra där?
– Filmpolitiken fyller en liknande funktion. Svensk film hjälper oss att förstå vilka vi är och berättar historier om vårt samhälle. Därför behöver vi långsiktiga villkor och en politik som gör att svensk film kan fortsätta utvecklas.
Du lyfter också fram dataspel som ett kulturpolitiskt område. Hur tänker du där?
– Spel är både kultur och en viktig framtidsbransch. Därför tycker jag att vi borde ha ett tydligare nationellt ansvar, ungefär som vi har på filmområdet.
Jag skulle gärna se ett spelinstitut som samlar kompetens, arbetar med kompetensförsörjning och utvecklar området utifrån kulturpolitiska mål.
Spel är ett sätt att berätta historier, skapa estetiska upplevelser och mötas över generationsgränser. Det är en konstform där många olika uttryck samverkar, och därför borde den få en tydligare plats i kulturpolitiken.
Centerpartiet har talat mycket om att stärka den regionala kulturen och kulturen utanför storstäderna. Du kommer själv från Umeå. Hur ser du på den frågan?
– Där delar jag mycket av Centerpartiets analys. Studieförbunden och folkbiblioteken är kulturens första linje. Det är där människor möter kulturen i vardagen och där mycket annan kultur också får möjlighet att växa. Vi har redan institutioner med turnerande uppdrag, men de skulle kunna utvecklas ytterligare.
För mig handlar det här om fördelningspolitik. Om marknaden ensam styr kommer resurserna framför allt att hamna där köpkraften är störst. Då riskerar den lokala kulturen att försvagas.
Ska människor i hela landet ha samma möjlighet att skapa och ta del av kultur krävs ett offentligt ansvar för den kulturella infrastrukturen.
Regeringen talar mycket om breddad finansiering – sponsorer, donationer och privata givare. Tror ni på den idén?
– Det sker redan i stor utsträckning. Företag sponsrar idrottsföreningar och kulturverksamheter, och många institutioner arbetar aktivt med donationer och andra privata intäkter. Det är inget nytt.
Det regeringen nu föreslår är något annat. Man vill använda offentliga pengar för att stimulera privata investeringar i kulturen. De pengarna hade vi hellre satsat direkt på kulturen.
Varför?
– Därför att vårt uppdrag är att se till att människor i hela landet har tillgång till kultur. Om kulturen i allt högre grad blir beroende av köpkraft och privata finansiärer finns en risk att resurserna koncentreras till de stora institutionerna i storstäderna. Det leder inte till fler kulturskolor eller starkare kulturliv i mindre kommuner.
Privata donationer är naturligtvis välkomna. Den som vill bidra till kulturen ska kunna göra det. Men de ska vara ett komplement – inte en ersättning för det offentliga ansvaret.
Tror du att oppositionen kommer att kunna komma överens om kulturpolitiken om ni vinner valet?
– Ja, det tror jag. Det finns redan en bred samsyn kring flera viktiga frågor, som kulturskolan och folkbildningen. Tidigare fanns också en bred enighet om public service. Under den här mandatperioden har den samsynen brutits, framför allt när det gäller folkbildningen och public service. Jag hoppas att vi kan återgå till en situation där kulturpolitiken åter präglas av breda överenskommelser. Det är bra för kulturlivet att spelreglerna är långsiktiga.
Även tillsammans med Centerpartiet?
– Ja, i flera frågor. Vi delar mycket av synen på den nära kulturen, folkbildningen och vikten av att människor i hela landet ska ha tillgång till kultur. Vi kommer naturligtvis inte att vara överens om allt. Men jag tror att det finns goda möjligheter att bygga breda lösningar kring de bärande delarna av kulturpolitiken.
Det tror jag att både kulturlivet och demokratin tjänar på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
