Bild: stock.XCHNG

Labour påbörjade i helgen sin partikongress i Manchester och temat utkristalliserade sig blixtsnabbt: ekonomin, ekonomin och åter ekonomin.

Arbetslösheten stiger, matpriserna har ökat med nära elva procent det senaste året samtidigt som priserna på bostäder fallit med lika mycket. Kreditturbulensen i höstas med höga räntor och akut bolånebrist, var den utlösande faktorn och fortfarande är läget värst på finans- och fastighetsmarknaderna. Browns regering har fattat ett antal snabba beslut om bland annat tillfälligt slopad köpskatt på hus under ett visst värde. Men det räcker inte.

"The future isn't Brown; it's black" konstaterade Johann Harris uppgivet redan i somras. Inget parti har på två år lyckats slunga sig upp ur ett opnionsmässigt underläge på nivå med vad brittiska Labour befinner sig i.

Men tack och lov har det i helgen i alla fall framkommit att åtminstone Harry Potter fortfarande är sosse. JK. Rowling som skrivit böckerna om den omåttligt populäre trollkarlen har i samband med kongressen donerat motsvarande 12 miljoner kronor till Labour och premiärminister Brown behöver all magi han kan uppskrapa.

Gordon Brown håller sitt stora tal först på tisdag men i tre kortare anföranden började han dunka fram det budskap som han lär återkomma till imorgon. Vad Brown försöker kommunicera är att nu är det allvar. (Framförallt är det så pass mycket allvar att det inte är läge att intrigera mot den sittande partiledaren…) Labour måste istället mitt i den finansiella härdsmältan stå upp för sin värderingar om ansvarsutkrävande på alla nivåer i ekonomin. "Marknader ligger i allmänhetens intresse men får inte likställas med allmänhetens intresse" sa Brown.

Nu ska partiet som tidigare (om vi ska vara ärliga) knappast viftat med de stora regleringsverktygen gentemot finansmarknaden: "göra vad som krävs". Särskilt konkret blev det emellertid inte, även om premiärministern var ovanligt hård i sin kritik av bonussystemen i näringslivet.

De uppenbara behov av politik som visat sig i finanskrisens spår verkar ha gett det krisdrabbade Labour något av en ideologisk livlina. Att det här kan vara slutet på kapitalismen som vi känner den var ett tema som återkom. Statsrådet Ed Miliband (lillebror till utrikesminister David) talade om behovet av att ta sig ur det träsk av "överdriven försiktighet" där Labour gått ner sig. Enligt den yngre Miliband är det nu dags att: "göra vad vi verkligen tror på". Vilket ju låter som en ganska bra idé.

Från utbildningsminister John Denham hördes liknande tongångar om att det där att bara omfördela pengar inom samma ojämlika samhällsstruktur var Labours stora misstag. Partiet har trots bevisliga framgångar i hög grad bara gjort halva sitt jobb. Frågan är om Gordon Brown nu vågar avsluta det.

Egentligen skulle man kunna se det som att förutsättningarna i det avseendet är ultimata. Det är över: oavsett vad Labour gör kommer de konservativa att vinna nästa val. Dessutom skapar den ekonomiska krisen handlingsutrymme. Alltså har Gordon Brown två år på sig att på riktigt vara den premiärminister han alltid velat vara.

Dags att börja dunka igenom långsiktiga reformer som det kommer att bli svårt för de konservativa att rulla tillbaka?