Migration Under tisdagen träffades EU:s utrikesministrar med anledning av att tiotusentals personer förra veckan korsade gränsen till spanska Ceuta från Marocko. Möjliga förklaringar till händelsen kan sökas i såväl konflikten om Västsahara, ett spel mellan länder och en utbredd arbetslöshet i Marocko. Det säger experter som Dagens Arena talat med.
Under tisdagen hölls ett extrainsatt möte mellan EU:s utrikesministrar med utgångspunkt i händelserna i Ceuta förra veckan. Då tog sig tiotusentals människor på kort tid över gränsen från Marocko till den spanska exklaven. Ett 70-tal personer dog i samband med försöken att korsa gränsen, bland annat genom drunkning.
Tätt inpå händelsen var tongångarna hårda mot Spanien. I ett brev undertecknat av 22 EU-länder till kommissionen och rådet gavs Spanien mer eller mindre skulden till gränsöverträdelsena, då landet nyligen genomfört en massamnesti för personer som befunnit sig i Spanien utan tillstånd.
Aron Lund, mellanösternkännare vid Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), konstaterar att de flesta tidigt bestämde sig för en sanning: antingen att det var Spaniens fel då de för en liberal migrationspolitik eller för att det å andra sidan helt handlade om en politisk påverkansoperation från Marockos sida.
– Flera olika faktorer kan vara sanna samtidigt, säger Aron Lund som hoppas att vi får reda på mer så småningom.
Migranter används som påtryckningsmedel
Men han säger också att det inte är ovanligt att migration används politiskt:
– Att länder runt Medelhavet försöker använda migration som ett påtryckningsmedel är mer regel än undantag.
Marocko har å sin sida skyllt händelserna på desinformation. Det finns också de som menar att ett domslut från Spanien kan ha spelat roll. Domen gör gällande att den migrant som inte korsar en fysisk gräns när de tar sig till Spanien har rätt till prövning av sitt fall innan de skickas tillbaka. Det inkluderar de som korsar gränsen till havs. En talesperson från UNHCR säger att domen inte är ny, men att information om den kan ha spridits nu av exempelvis människosmugglare, och kombinerats med falsk information.
Merparten av de människor som tagit sig över gränsen till Ceuta återvände dock till Marocko kort därefter.
Under dagens EU-möte rapporteras om att Spanien fick beröm för hanteringen av Ceuta-krisen av övriga EU-länder. EU-kommissionären Magnus Brunner sa i samband med mötet att migranterna till Ceuta drevs på av smugglingsnätverk och desinformation i sociala medier.
Så sent som 2021 använde Marocko migration som ett politiskt medel mot Spanien, genom att öppna gränsen mot Ceuta. Det här var en reaktion på att Spanien låtit ledaren för Polisario, Västsaharas självständighetsrörelse, få vård för sin covid i Spanien.
– Frågan om Västsahara försurar klimatet i hela västra Nordafrika. De största länderna – Algeriet och Marocko – kan inte samarbeta. Europa måste hela tiden hantera den spända relation mellan Algeriet och Marocko, säger Aron Lund.
En förklaring som har nämnts till gränskaoset i Ceuta förra veckan är att Spaniens premiärminister Pedro Sanchéz nyligen besökte Algeriet. Det tros ha retat upp Marocko, vilket skulle ha fått dem att tillfälligt släppa på sin gränskontroll, och, enligt många vittnen, också uppmana människor ta sig över gränsen. Att Algeriet och Marocko är inbitna fiender sträcker sig tillbaka till Algeriets självständighet 1962, efter krig mot kolonialmakten Frankrike. Då invaderade Marocko Algeriet, eftersom man ansåg att de tagit marockanska territorier, men de tvingades retirera.
– Algeriet har alltid hävdat Västsaharas rätt till självbestämmande och att folkrätten ska följas, och de har beväpnat Polisario. Det finns, förutom rivaliteten med Marocko, ett djupt antikolonialt perspektiv som nog sitter i sedan Algeriets självständighetskrig, säger Aron Lund.
Marocko står nära EU
Marocko har alltid stått närmare Europa och USA än Algeriet har gjort, säger Aron Lund. Dessutom har Marocko under de senaste åren förbättrat sin relation till EU på flera sätt. EU och Spanien har svängt i Västsahara-frågan och står mer på Marockos sida, säger Aron Lund. 2025 undertecknade EU-kommissionen ett provisoriskt handelsavtal med Marocko där Västsahara ingår, trots att EU-domstolen slagit fast att Marocko inte har rätt att teckna avtal för Västsahara.
Samtidigt har Marocko också närmat sig USA.
– Marocko gick med på att erkänna Israel år 2020 och fick därmed stöd av USA för att kontrollera Västsahara, säger Aron Lund.
Bland de som tog sig över gränsen fanns både många marockaner och unga personer från länder söderut i Afrika. Marianne Laanatza, expert på handelspolitik och på Mellanöstern och Nordafrika påpekar att Marocko inte utvisar afrikaner från andra länder. Att många unga marockaner vill ta sig till Europa har främst sociala och ekonomiska orsaker, menar Marianne Laanatza.
– Det är hög ungdomsarbetslöshet som gör att många vill flytta på sig. Ungdomarna gjorde uppror under slutet av förra året. Det missnöjet finns kvar. Det bottnade i att man såg att vård och skola var undermåliga, tillsammans med en dålig arbetsmarknad. Samtidigt menade de unga att regeringen lade för mycket pengar på sporthallar och på infrastruktur, inför att man ska stå värd för fotbolls-VM 2030 tillsammans med Spanien och Portugal, säger hon.
Frihandel har missgynnat Marocko
Marianne Laanatza menar att en viktig förklaring till den svåra ekonomiska situationen är de orättvisa frihandelsavtal som Marocko (tillsammans med bland andra Tunisien, Jordanien och Libanon) har slutit med EU (2001).
– Syftet var att ta bort tullarna, men många andra regler runt avtalen föll inte så väl ut. Frihandelsavtalet gav en fördel för utländska företag som flyttade till så kallade frizoner i landet, där de fick tullfrihet och skattefrihet, och där de kan erbjuda låglönearbeten till marockaner utan att behöva följa fackliga och inhemska regler för löner och andra villkor. Det här har slagit undan fötterna för marockansk, inhemsk TEKO-industri (Textil- och konfektionsindutrin), säger Marianne Laanatza.
Hon menar att förhandlingen om frihandelsavtalen var ojämlik från början, där EU med sina medlemsländer har övertaget. Först förhandlar EU fram ett avtal mellan sina medlemmar som de sedan försöker få motparten att skriva på.
– Det är mycket lite som har varit förhandlingsbart för vare sig Marocko, Tunisien, Libanon eller Jordanien. Till exempel att man måste acceptera alla regionala stöd som finns i EU, som jordbruksstöd, men får inte ha sådana själva.
Saknas långsiktig lösning
Marianne Laanatza ser frihandelsavtalen som en fråga som borde få mer plats som förklaring till Europas förhållande till länder i Afrika och Mellanöstern, eftersom ogynnsamma villkor i sin tur bidrar till ett högt migrationstryck till EU.
– Man skapar så mycket problem i den svagaste partens ekonomi. De kan inte skapa en framtid för sina unga, som är en stor del av Afrikas befolkning.
Aron Lund tror att EU behöver föra diskussioner om hur händelser som de i Ceuta kan utnyttjas av andra länder. Spanien behöver också en egen överenskommelse Marocko.
– Spanien behöver lösa frågan tillsammans med Marocko, för de utgör halva gränsen. En del av dessa diskussioner kommer man nog inte att kommunicera så mycket om utåt.
Långsiktigt finns ingen enkel lösning på gränsproblematiken för EU:s del, menar han:
– De finns ingen problemfri lösning så länge du har en extrem välståndsklyfta mellan exklaverna och Marocko. De här spänningarna kommer behöva hanteras på något sätt under mycket lång tid.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
