En gräns måste finnas för hur mycket staten ska betala för att främja jämställdhet och allmän trivsel hos medelklassfamiljer med två inkomster. Det skriver Linnéa Bruno och Mimika Kirgios (FI).

I jobbdebatten på SVT nyligen stod Ali Esbati (V) ensam upp mot RUT-avdraget. Reformen är ett av många exempel på regeringens oförmåga att göra prioriteringar för hela samhällets bästa. Jämställdhet används som skenargument för att öka den ekonomiska ojämlikheten. Vi hoppas få möjlighet att samarbeta med V i riksdagen i frågor som rör starkare välfärd utan vinstuttag och utan riktade bidrag till dem som redan har. Jämställdhetsbonus för att uppmuntra ett mer jämlikt uttag av föräldraförsäkringen är en annan sådan felprioritering, som enligt förslag från både S och FP nu ska utökas, trots att ensamstående mammor är en grupp som halkar efter alltmer ekonomiskt.

Det måste finnas gränser för hur mycket staten ska betala för att främja jämställdhet och allmän trivsel hos medelklassfamiljer med två inkomster. Liberalerna får kalla vår ideologi vad de vill, men en feminism som konsekvent ignorerar fattiga kvinnors villkor, och som vill öka möjligheterna för de mest privilegierade på alla andras bekostnad är inte en feminism värd namnet.

RUT infördes den 1 juli 2007 och det formella namnet är Skatte­reduktion för hushålls­arbete. Skatte­reduktionen innebär att kostnaden för att köpa hushålls­tjänster sänks med 50 procent. Den omfattar exempelvis städning, barn­passning samt gräs­klippning och snö­skottning som utförs i eller i nära anslutning till bostaden. År 2009 hade 170 000 hushåll denna skattereduktion. Det var en för­dubbling jämfört med 2008, totalt cirka 750 miljoner kronor. 2012 var motsvarande skattereduktion ca 2,2 miljarder kronor.

Användandet av RUT skiljer sig mellan olika typer av hushåll. År 2009 var det nästan tre gånger vanligare att ett sammanboende par med barn använde RUT än att ensamstående med barn gjorde det. De som behöver RUT bäst har inte möjlighet att göra avdraget, eftersom du måste ha en viss inkomst. Nära hälften av alla hushåll har inte råd, ändå omtalas reformen som en bred lösning på tidsbrist och ojämställdhet. Bland ensamstående föräldrar har endast 47 procent möjlighet att utnyttja avdraget, i jämförelse med 80 procent av sammanboende. Bland de som fyllt 65 år hade sju av tio med RUT en skattereduktion på mindre än 3 000 kronor. Bland barnfamiljer var RUT tio gånger vanligare i gruppen med de högsta inkomsterna än i gruppen med de lägsta inkomsterna.

Vi menar att dessa, i praktiken riktade bidrag till medel- och överklassfamiljer, kan användas på ett mer ansvarsfullt sätt, för generella välfärdssatsningar. Vi ser en välfärd som exploateras av privata vinstintressen, en alltmer segregerad grundskola som accelererar utvecklingen mot ökade klyftor, hur samhället sviker barn som far illa när socialtjänsten går på knäna och akut bostadsbrist. Vi ser bristfälligt underhåll av tågtrafik, äldre som vanvårdas, inskränkningar i rätten till stöd och service för personer med funktionsnedsättning och kvinnojourer som får lägga ner på grund av ökat tryck i kombination med allt knappare resurser.

Alliansen präglas av konservatismens vurm för ärvda privilegier och ojämlikhet som bärande idé. Dess liberalism är ytlig och förmår inte möta de strukturella orättvisor som resulterar i ökad otrygghet, populism och rasism. Det är dags att ändra kurs. Med fler feminister blir politiken mer ansvarsfull.

Linnéa Bruno, riksdagskandidat (Fi)
Mimika Kirgios, riksdagskandidat (Fi)