Europas konservativa har nu chansen att markera mot de främlingsfientliga partierna. Ta möjligheten att skapa en pro-europeisk, anti-rasistisk majoritet i Europaparlamentet.

Det är onekligen svårt att urskilja en entydig trend ur resultaten av Europaparlamentsvalet. Valet var en framgång för nationalistiska och anti-europeiska partier. Samtidigt var valet det första verkligt alleuropeiska valet.

För första gången gick de stora partigrupperna till val med en varsin toppkandidat. Socialdemokraten Martin Schulz, den konservativa gruppens Jean-Claude Juncker, liberalen Guy Verhofstadt och de grönas Ska Keller bidrog till något som börjar likna en europeisk politisk debatt. Ett stort steg framåt för demokratin i Europa.

Nationalisterna och högerpopulisterna segrade i Frankrike, Storbritannien och Danmark. Men de gröna kunde jubla över stora framgångar i Sverige och i Österrike. Och i Italien, där över 60 procent av de hårt prövade italienarna gick till vallokalerna, fick mittenvänsterns PD mer än 40 procent av rösterna.

I Tyskland ökade socialdemokraterna med historiska två och en halv miljon röster. Från 20 procent 2009 till 27,3 procent, ett resultat som ligger rejält över siffrorna från valet till Förbundsdagen i höstas.

Helt klart ser vi en ”Schulz-Effekt”. SPD:s spitzenkandidat har turnerat flitigt i sitt hemland. Men den historiska upphämtningen för S i Tyskland är också ett resultat av ett framgångsrikt regeringsarbete. SPD är det mindre partiet i koalitionen med Angela Merkels CDU/CSU.

Ändå ligger det mycket i S kaxiga slogan: SPD regerar: landet går framåt. Viktiga reformer, som införandet av en lagstadgad minimilön på 8,50 euro, högre pension för kvinnor som varit borta från arbetsmarknaden för att ta hand om barn och satsningar på miljövänlig el kommer alla från socialdemokratiska ministrar.

Valresultatet i Österrike är en tristare illustration av kopplingen mellan resultat på hemmaplan och röster i Europaparlamentsvalet. Sedan i höstas styrs Österrike av ännu en koalitionsregering mellan socialdemokrater och konservativa.

Opinionssiffrorna för båda partierna krymper i takt med att frustrationen växer över den omaka regeringens handlingsförlamning.

Stärkt av framgångarna i Europaparlamentsvalet söker tyska SPD nu stöd för ett ambitiöst tio-punktsprogram för Europa. Bekämpa ungdomsarbetslösheten, investera EU ur krisen, beskatta finansmarknaderna, starta om förhandlingarna om handelsavtalet TTIP med USA. Lika lön för lika arbete är centralt. På agendan står också en ny politik för integritetsskydd och en ny asylpolitik.

På tisdag har det nya Europaparlamentet sitt första sammanträde och partigrupperna börjar formeras. Nu avgörs det vilket inflytande de främlingsfientliga krafterna får.

Martin Schulz har genom hela valrörelsen dragit ett rött streck: aldrig någonsin samarbete med de anti-europeiska och främlingsfientliga partierna. De pekar ut syndabockar, men inga lösningar, som han outtröttligt har påpekat under valrörelsen.

Tyvärr har de konservativa och kristdemokraterna i Europaparlamentet inte varit lika konsekventa. Ungerska Fidesz och italienska Forza Italia har hittills båda ingått i EPP-gruppen, samma partigrupp som de svenska Moderaterna.

EPP-gruppen står nu vid ett avgörande vägval. De konservativa måste ta chansen att markera mot de främlingsfientliga, och skapa förutsättningar för en pro-europeisk, anti-rasistisk majoritet i Europaparlamentet. Alternativet för Europa djupare in i mörkret.