Det borde vara högre i tak inom vänstern

Krönika “Det jag framför allt reagerade på bland kommentarerna är den åsiktskorridor där många läsare verkar befinna sig och och dessutom trivas rätt bra”

Under förra veckan skrev jag en text om mansroller i förhållande till kriget i Ukraina som väckte stor uppståndelse i Dagens Arenas kommentarsfält. Detta var till viss del något jag förväntat mig, att upphöja klassisk maskulinitet är i många sammanhang förknippat med viss kontrovers. Det som var anmärkningsvärt bland reaktionerna var hur snabbt många gick från att kritisera innehållet i min essä till att ifrågasätta att jag överhuvudtaget får skriva i tidningar som Dagens Arena och Dagens ETC.

Någon skrev: “En text för Bulletin, kanske?”. Någon annan: “När började Dagens Arena propagera för konservativa maskulinitetsideal? (…) Hade väntat mig detta av Kvartal, inte av er.”. En tredje: “Skriver hon i ETC också, hur fan går det ihop?”.

Läser de endast tidningen för att bli strukna medhårs? 

För den som tvekar på min politiska hållning hänvisar jag till andra texter av mig där den framkommer tydligt. Och med tanke på den höga journalistiska nivå både Dagens Arena och Dagens ETC upprätthåller har jag svårt att tro att dessa publicister skulle låta mig skriva för dem om de inte inte tyckte att jag förtjänade det. Framför allt inte när mediebranschen är så pass pressad som den är.

Det jag framför allt reagerade på bland kommentarerna är den åsiktskorridor där många läsare verkar befinna sig och och dessutom trivas rätt bra. Läser de endast tidningen för att bli strukna medhårs? I så fall kommer det sällan vara mina texter de njuter av. Jag är nämligen övertygad om att det är när journalistiken vågar överraska, väcka nya tankar, känslor och impulser som den för oss längst.

Här har högern på många sätt ett övertag. För de som kommenterat att min text snarare hör hemma på Kvartal eller Bulletin har en poäng, där hade den med stor sannolikhet väckt betydligt mindre motstånd. Men det är inte minsta möjliga motstånd jag strävar efter när jag skriver. Tvärtom, den underbyggda och intressanta kritik vissa av Facebook-kommentarerna bjuder på är en ynnest att ta del av. Det är den typen av samtal jag strävar efter, ett samtal där vi vågar pröva tankar, där vi behåller förmågan att vrida och vända på saker istället för att slå bort allt som inte direkt bekräftar vår världsbild.

Tyvärr är det flera av kommentarerna som vittnar om en oförmåga till just detta och den oförmågan skrämmer mig. Om vi ska lyckas mobilisera en bred och samlad vänsterrörelse måste vi ha högre i tak och vara mer varsamma med varandra. Vi måste öppna upp för en vänster där individer delar grundsyn på vissa mänskliga värden men tillåts spreta åt olika håll när det kommer till åsikter i enskilda frågor.

Det måste finnas utrymme för att diskutera kontroversiella ämnen utan den givna vänstervinkeln även utanför tidningar som Bulletin och Kvartal. Jag är i alla fall öppen för att ge det ett nytt försök.