Wanja väljer rättvisemärkt

Första uppdrag efter LO – Wanja Lundby-Wedin har blivit invald i den internationella styrelsen för Fairtrade.
– Det är jätteroligt och samtidigt väldigt överraskande, säger hon.

Det har inte gått mycket mer än en månad sedan Wanja Lundby-Wedin avgick som LO-ordförande på kongressen i slutet av maj. Nu har hon redan ett nytt åtagande. Över en kopp rättvisemärkt kaffe i Almedalen berättar Wanja Lundby-Wedin för Dagens Arena att hon blivit invald i styrelsen för Fairtrade international.
– Det ska bli jättekul. Jag känner stor ödmjukhet inför uppdraget, säger hon.

Hon ser uppdraget som en logisk fortsättning på ett långvarigt engagemang för Fairtrade. I mitten av 90-talet var hon, som LO-representant, med och startade upp den svenska delen av Fairtrade, Rättvisemärkt, tillsammans med TCO och Svenska kyrkan.

Från Sverige till världen
Wanja Lundby-Wedin blev redan i våras tillfrågad om att sitta i styrelsen för det svenska Fairtrade-bolaget. Därefter lät hon sig nomineras som Nordens gemensamma kandidat till den internationella styrelsen.
– Vi var tre kandidater och jag trodde inte jag hade en chans eftersom de andra hade så lång erfarenhet, säger hon.

Men när det sedan ändå blev hon, stod valet plötsligt mellan henne och ordföranden för brittiska Fairtrade.
– Han hade också väldigt lång erfarenhet. Men till slut föll valet på mig där med, säger Wanja och skrattar.

Fairtrade vill närma sig facket
Enligt Wanja vittnar valet av henne om att Fairtrade vill knyta närmare kontakter med fackföreningsrörelsen.
– Jag kan bidra med att bredda kontakten med den fackliga rörelsen, både i Europa och internationellt. Mina kontakter med ILO kan också vara nyttiga. Den nya generaldirektören, Guy Ryder, är en god vän. Inom den världen tror jag att jag kan öppna lite dörrar och skapa dialog. Därtill har jag stor erfarenhet av styrelsearbete, säger hon.

Samtidigt är frågan om fackets roll inom Fairtrade långt ifrån okomplicerad. Wanja Lundby-Wedin har själv märkt att det har funnits ett visst motstånd mot fackföreningsrörelsen från producentorganisationerna inom Fairtrade, något som har överraskat Wanja.
– För mig är Fairtrade en helt logisk fortsättning på den fackliga kampen. Men i vissa delar av världen har man erfarenheter, ibland med fog, av fackföreningar som liksom klampar in ovanifrån och inte möter producenterna i en dialog. Där tror jag att jag kan bidra med att skapa en bättre dialog, säger hon.

Redan resultat
Redan har hennes fackliga erfarenheter gett resultat i styrelsearbetet. På hennes initiativ har man nu i de nya stadgarna skrivit in att rätten att organisera sig är kopplad till den fria föreningsrätten.

Men något krav på kollektivavtal för att få en Rättvisemärktstämpel vill inte Wanja se.
– Nej det tycker jag är att lägga för mycket ansvar på Fairtrade. Fairtrade går inte ut på att se till att människor organiserar sig, det ska facket göra. Men inom Fairtrade ska vi se till att människor har rätt att organisera sig och att den rätten är oinskränkt och uppmuntrad, säger hon.

Målet är att inte finnas
I slutändan tycker Wanja att målet med Fairtrade är att inte behöva finnas, även om det inte är realistiskt att det någonsin kommer bli så.
– Målet är att all handel är rättvis handel och att vi inte ska behöva finnas. Men det kommer nog inte ske på många många generationer. Liksom fackföreningsrörelsen kommer vi nog alltid att behöva finnas. Lutar vi oss tillbaka så finns det så många krafter som vill något annat, säger hon.

I övrigt har Wanja Lundby Wedin avsagt sig de flesta uppdrag. I Folksams styrelse sitter hon kvar till nästa år. Därtill kommer hon under tre år jobba med jämställdhetsfrågor för LO:s räkning.
– Annars blir det här den stora saken jag ska jobba med, säger hon.

”Känns lite lättare”
Men någon ledig tid efter kongressen har hon ännu inte haft.
– Det har varit fullt upp. Men det är klart att det känns annorlunda. Det är inte så att det är svårt att lämna en position, det är naturligt och roligt att se en ny LO-ledning komma igång med sitt arbete.

– Jag har aldrig under de här åren känt mig tyngd av uppdraget. Men nu, när jag inte längre har det, så blev det liksom lite lättare. Det är det här med att inte alltid behöva stå till svars, både inför vad man själv gör och även inför det mesta annat. Att inte längre behöva göra det känns faktiskt lite lättare.

”Börjat samla lite material”
Just nu funderar hon också över vad hon ska göra med sina erfarenheter från åren på LO.
– Jag ska gå igenom de här åren som varit. Jag har redan börjat samla lite material för mig själv och ska försöka sammanställa något som jag kan förmedla.

Blir det en bok?
– Jag vet inte. Det är inte så att jag tänker skriva några memoarer. Men jag har ändå varit LO-ordförande i tolv år. Så om jag ska skriva en bok? Jag vet inte. Men jag tycker att jag har skyldighet att lite mer systematiskt samla på mig mina intryck och om inte annat lägga dem i en låda på Arbetarrörelsens arkiv, säger hon.