Klimatavtalet träder i kraft när ett visst antal länder med en viss andel utsläpp har kommit överens. Frågan är var gränsen går.
En av de stora knäckfrågorna i Parisförhandlingarna är hur stor andel av utsläppen (antal procent av klimatpåverkande utsläpp) samt hur många länder som måste ratificera avtalet i sina nationella parlament för att det ska träda i kraft.
Tills för ett par dagar sedan krävde Polen, Malaysia och flera andra oljeländer att 90 procent av utsläppen och 90 länder skulle ratificera avtalet för att det skulle gälla. Ett annat bud har varit tre fjärdedelar. Det hade gett i princip alla stora utsläppsländer veto.
– Nu är de värsta alternativen borta. Skrivningarna förhandlas ju fortfarande, men som det ser ut nu kommer gränsen bli minst 55 procent av utsläppen och 55 länder, säger Mattias Goldmann, vd Fores.
Därmed har risken för att avtalet aldrig träder i kraft minskat dramatiskt.
Men samtidigt ligger gränsen på samma nivå som för Kyotoprotokollet, som slöts i Japan 1997. Det slutade med att Ryssland krävde att EU-länderna uttalade sitt stöd för landet som medlem i Världshandelsorganisationen – först då skulle Ryssland skriva under Kyotoprotokollet.
– Det är inte omöjligt att vissa länder ser tillbaka på hur Ryssland framgångsrikt utnyttjade sitt veto, säger Mattias Goldmann.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
