Riksdagen Dagens Arena har gått igenom de tusentals interpellationerna som ställts i riksdagen under den här mandatperioden. Det är kvinnliga ministrar som får frågor av manliga riksdagsledamöter, och antalet frågor har skjutit i höjden.
Riksdagens kammarkansli sammanställer varje år statistik över interpellationer som ställs och besvaras i riksdagen. Dagens Arena har granskat alla 2595 interpellationer mellan 2014 och 2017. Granskningen visar att det i hög grad är de kvinnliga statsråden som får interpellationer ställda till sig. Finansministern Magdalena Andersson (S) fick under denna period motta 330 stycken. På andra plats kommer arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) med 207 och på tredje plats kommer infrastrukturminister Anna Johansson (S) med 187 interpellationer. Magdalena Andersson har alltså fått över 60 procent fler interpellationer ställda till sig än vad ministern på andraplats har fått.
Medan det under den här mandatperioden alltså främst är kvinnliga ministrar som fått stora mängder interpellationer ställda till sig, är det främst manliga ledamöter som ställer frågor. Endast en av de nio ledamöter som ställt flest interpellationer är kvinna, vilket kan ställas mot att kvinnor generellt sitter på nästan 45 procent av stolarna i riksdagen.
Men Magdalena Andersson känner sig inte utpekad och tar den stora mängden interpellationer med gott humör.
– Nej jag är van vid att arbeta hårt. Jag gillar att arbeta hårt och uppskattar oppositionens intresse och det är en bra möjlighet att berätta om vår politik, säger hon till Dagens Arena.
Även den tidigare finansministern Anders Borg (M) fick många interpellationer ställda till sig, och blev till och med KU-anmäld eftersom vissa ansåg att han tog för lång tid på sig att bemöta dem.
Den här mandatperioden är det riksdagsledamoten Edward Riedl (M) från Västerbotten som ställt flest interpellationer. Han ställde mellan 2014 och 2017 sammanlagt 138 interpellationer. På andraplats ligger Lotta Finstorp (M) med 103 och på tredje plats Fredrik Schulte (M) med 67. Edward Riedl har alltså ställt mer än dubbelt så många frågor till statsråden som den på tredje plats.
Varför han sticker ut så tydligt i statistiken vet han inte riktigt själv men till Dagens Arena säger han att det kan bero på delen av Sverige som han representerar.
– Det kan bero på att jag representerar ett litet län när det gäller invånarantalet, men som är stort till ytan. Och vi är få riksdagsledamöter från Norrland som lyfter Norrlandsfrågor, säger Edward Riedl.
Edward Riedl har suttit i riksdagen sedan 2010, och har enligt honom själv arbetat aktivt med interpellationer sedan dess. Det är ingen specifik minister som han stället frågor till, men fokus ligger främst på frågor som rör Norrlandsbor. Det kan vara allt från polisutbildningar, infrastruktur och flygledning. Men han tycker ändå att det är en viss skillnad när det egna partiet har regeringsmakten. Då behöver man inte ställa interpellationer till ministrarna för att få svar, utan det är bara lyfta luren och ringa.
–Interpellationsverktyget är kraftfullt, och kan göra att man väcker aktuella frågor. Man kan påverka rätt mycket när man lyfter frågor på det här sättet, säger Edward Riedl.
Det är något som bekräftas av riksdagsledamoten Agneta Gille (S) från Uppsala som suttit i riksdagen i tolv år. Hon ställde bara en enda interpellation mellan 2014 och 2017 och känner inget stort behov av det när Socialdemokraterna leder regeringen.
– Vi är i majoritet i riksdagen och jag har varit med länge och känner de som sitter i regeringen. Jag möter ministrar varje tisdag under gruppmöten, interpellationer är i första hand till för de som är i opposition, säger hon.
Eftersom regeringen är vald av riksdagen så måste den ha riksdagens förtroende, och möjligheten till att rikta interpellationer mot statsråd är tänkt att fungera som riksdagens kontrollverktyg. Mängden interpellationer som ställs var som störst 2006–2007 när över 700 respektive 800 interpellationer ställdes till ministrarna.
– Det var en nästan inflatorisk ökning fram till den perioden som skapade en ohållbar situation när man skulle administrera alla frågorna, säger Shirin Ahlbäck Öberg, docent och universitetslektor i statskunskap vid Uppsala universitet.
Kan det få konsekvenser i längden av att ministrarnas tid tas upp av interpellationer?
– Ja absolut, det förtar hela kontrollfunktionen. Efter den stora uppgången i antalet interpellationer för cirka tio år sedan hölls det interna diskussioner i riksdagen, säger Shirin Ahlbäck Öberg.
2011–2012 minskade antalet interpellationer till runt 450 stycken per år. Men de senaste åren har interpellationerna skjutit i höjden igen, och är tillbaka på nästan samma rekordnivåer som för tio år sedan. Det tror Shirin Ahlbäck Öberg till viss del kan bero på hur mediebevakningen av riksdagen ser ut.
– Det är ett sätt att visa sig aktiv, framför allt inför sin valkrets. Mediebevakningen har blivit mer att man ser vad ledamöterna gör vilket lett till ett uppfattat resultatkrav, säger hon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
