Marie Nilsson IF Metall, Tommy Wreeth Transport, Susanna Gideonsson LO, Malin Ragnegård Kommunal och Torbjörn Johansson LO inför en enad avtalsrörelse. Foto: Jon Andersson

Avtalsrörelsen Alla LO-förbund står bakom beslutet att gå fram med gemensamma krav inför avtalsrörelsen 2023. Förra avtalsrörelsen valde det största förbundet Kommunal att ställa sig utanför samordningen. Men tack vare en särskild satsning på lågavlönade har förbundet den här gången ställt sig bakom en gemensam uppgörelse.

LO-förbundet vill gå fram med gemensamt samordnade krav i avtalsrörelsen 2023. Det stod klart efter en pressträff på ABF-huset i Stockholm på tisdagen, där företrädare för LO, IF Metall, Kommunal och Transport deltog. Budskapet är att det även fortsättningsvis ska vara industrin som ska sätta normen i avtalsförhandlingarna. 

-För oss är det oerhört viktigt med full sysselsättning och då måste det vara den konkurrensutsatta sektorn som sätter tonen för löneökningarna, säger LO:s ordförande Susanna Gideonsson till Dagens Arena. 

Samtidigt går man fram med att ett extra påslag i kronor ska göras för de som tjänar minst. Att det ska ske en löneökning i kronor har länge varit ett krav från de kvinnodominerade låglöneförbunden inom LO, för att de på så sätt ska närma sig de löner som finns inom de manligt dominerade sektorerna. 

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson tror att det är viktigt att ge ett budskap till medlemmarna om att en ökning kommer att ske i kronor, vilket är mer konkret än att bara prata om en procentuell löneökning. 

-Det är för att folk ska känna att det här är tydligt och ett krav som de kan identifiera. Man köper mjölk i kronor inte i procent. 

Från industrins sida har budskapet varit att lönerna ska sättas i procent och inte i kronor. Men enligt Torbjörn Johansson handlar det inte om att IF Metall har fått vika sig i förhandlingarna mellan förbunden. 

-Vi är överens i det här gänget, svarar han.  

IF Metalls ordförande Marie Nilsson säger dock till Dagens Arena att hon föredrar att löneökningarna utgår från en procentsats. 

-Hittills har vi sett att det är bra att utgå från procent och sen kan man formulera om det där det behövs, säger hon. 

Samtidigt ser hon ett värde i att de som tjänar mindre också får lite mer. 

-Det finns helt klart ett behov att höja lägstalönerna mer än utgående löner och det är det vi gör i den här modellen. 

Förra gången LO skulle samordna sig inför avtalsrörelsen valde det största förbundet Kommunal att ställa sig utanför samordningen. Enligt förbundsordförande Malin Ragnegård handlar förbundets beslut om att ställa sig bakom samordningen den här gången mycket om den låglönesatsning LO-förbunden kommit fram till. 

-Att få till en satsning på lågavlönade och stora höjningar på lägstalönerna är något som vi har drivit och som gjorde att vi ville gå med i samordningen den här gången. Det handlar om att medlemmar ska kunna köpa vinterkläder till sina barn, kunna betala hyra och köpa mat. Det är extremt tuffa tiden vi står inför och då var det ganska enkelt att bestämma att det var där vi behövde lägga krutet den här gången. 

Vad tycker du om att industrin ska vara normerande och sätta märket för lönerna. Ni har många lågavlönade medlemmar som jobbar inom vården. Är det rimligt att det är så här? 

-Vi har sagt tidigare att ska vi ha en sådan modell fortsättningsvis måste det finnas utrymme att göra satsningar utöver det. Ska vi komma framåt när det gäller jämlikhet och jämställdhet så behöver vissa få gå före. Just den här gången så står vi fast vid att vi går vidare med den här modellen men det är en diskussion som vi behöver fortsätta ta. 

Än så länge är dock inga siffror satta vare sig när det gäller procent eller kronor och förbunden har fram till den 9 december på sig att bestämma sig om man kommer att ställa sig bakom avtalskraven. 

-Vi får se hur förslaget kommer att ligga kring siffersättningen och så får vi ta ställning till det då, säger Malin Ragnegård. 

Hon menar dock att LO:s arbete med att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor måste gå betydligt snabbare än vad det gör just nu. 

-Det går extremt långsamt. Där behöver vi ha en bredare diskussion för att det inte ska ta 100 år innan vi har jämställda löner. Det är inte löst med den här avtalsrörelsen.