historia Succéförfattaren Upton Sinclair valde 1906 att grunda en socialistisk koloni med sin nyvunna rikedom. Utopin gick dock snabbt upp i rök, bokstavligen. Men en svensk greve i landsflykt hann besöka experimentet. Jonas Nordling berättar hela historien om Helicon Hall.
Upton Sinclairs The Jungle var på många sätt en banbrytande bok. Romanen som skildrar livet i det industrialiserade Chicago i allmänhet, och slakterierna i synnerhet, blev snabbt en stor succé. Den publicerades först som följetong i den socialistiska tidningen Appeal to Reason 1905, och kom i bokform året efter. Den kom snabbt att tryckas i många upplagor världen över (på svenska kom den ut redan samma år som i USA, med titeln Vildmarken.) och gjorde författaren rik, mer eller mindre över en natt.
Upton Sinclair var då 28 år, hade fru och barn och en dittills ouppfylld önskan om att kunna livnära sig som författare. Sin fru Meta hade han mött fem år dessförinnan då han hyrde en stuga i Quebec för att kunna skriva ostört. När de två blev ett par och Meta visade sig vara gravid vädjade såväl hon som hennes familj till Sinclair att han skulle skaffa sig ett jobb. En av anledningarna till de senare framgångarna med The Jungle var just att han själv hade arbetat i Chicagos köttindustrier. Den officiella förklaringen var att detta skett som research, men den främsta anledningen var alltså mer jordnära. Efter framgångarna med boken 1906 behövde dock Upton Sinclair aldrig arbeta med annat än pennan igen.
Tiden i stugan satte även ett annat spår hos storstadsbarnet Upton Sinclair. Drömmen om en koloni där framtidens medborgare skulle kunna leva i enlighet med dåtidens starkaste växande ideologi, socialismen:
Sinclair är en man som hatar det konventionella livet i de moderna storstäderna, och har till och med under en tidigare period av sitt liv, såsom alldeles nygift tror jag, levt nästan i vildmarken livnärandes sig och sin hustru med »jakt och fiske«, som man säger, samt idkande litteratur med mer eller mindre framgång. Efter olika öden och fruktlösa försök att ställa sitt liv på ett för hans smak och åsikter tillfredsställande sätt flyttade han för något år sedan till New York, men med fast föresats att så snart som möjligt ordna sig ett hem på landet efter vissa principer, vartill jag strax skall återkomma.
Den som tänker återkomma kring Sinclairs drömmar om en koloni är Fredrik Ulrik Wrangel, en svensk greve som 1906 befinner sig i New York av mycket speciella skäl.
”Man skulle icke helt förstå greve F. U., om man ej framför allt klargjorde för sig hans egenskap av på en gång aristokrat och konstnär”, skrev Bengt Hildebrand i Personhistorisk tidskrift 1929 och fortsatte:
Han var en boren sällskapsmänska, livlig, glad och spirituell. Beläst, berest och språkkunnig lät han sig ej blott roas, utan roade själv och förstod att ge samtalet inriktning och anknytning åt de mest olika håll. Men Wrangel var samtidigt konstnär med en icke ringa dos av boheme.
Just det bohemiska draget skulle ställa till det för greve Wrangel som i slutet av 1800-talet påbörjat en karriär inom hovet. 1901 blev han kammarherre hos drottning Sofia, men nu är det alltså 1906 och han har tidigare under året följt sin drottning på resa till Rivieran. Väl där spelade han dock bort den kungliga reskassan på casinot i Monte Carlo. När det väl uppdagades valde Wrangel att fly landet och for till USA.
Den snart 60-årige Wrangel blir därefter skriftställare för brödfödan, och det är av den anledningen han stämt träff med Upton Sinclair, författaren på allas läppar. Och som nu har ett nytt projekt på gång tack vare den nyvunna rikedomen efter succén med The Jungle. Mötet med Sinclair återger Wrangel i sin bok Ströftåg i New York och annorstädes i U.S.A. (1907).
Det är nu tidig vår 1907 och Wrangel har begett sig ut till Englewood i New Jersey. Där ligger den nedlagda internatskolan Helicon Hall, som misslyckats med att få välbärgade familjer att placera sina söner där istället för att skicka dem till Europa. Nu har detta stora hus blivit det första steget i Upton Sinclairs tankar om en socialistisk utopi. En idé som författaren kan förverkliga genom pengarna från sin boksuccé.
Den ursprungliga planen om att bygga ett litet samhälle på landet har dock inte flugit bland Sinclairs följare, och i väntan på större intresse så valde han att hösten 1906 hyra in sig i den tomma skolbyggnaden som Wrangel nu besöker. Under namnet Helicon Home har här bildats en koloni bestående av 46 vuxna och 15 barn som flyttat in i experimenthuset.
När den före detta svenske hovmannen Fredrik Ulrik Wrangel anländer till Helicon Hall våren 1907 så blir han mycket glad över att finna två reproduktioner av prins Eugen på väggarna i den socialistiska kolonin.
I Sinclairs manifest över framtidens perfekta boende så fanns planer om åtskillnad och rationalitet. Utrymmen för arbete, fritid, barnomsorg och skolning skulle hållas isär, verksamheterna utövas av professionella för bästa effekt, maten ätas gemensamt, och de privata delarna skulle endast användas för sömn.
Sinclairs ursprungliga utopi skulle styras av demokratiskt valda direktörer. Helicon Home-kolonin ägdes emellertid av ett bolag där de boende inte fick lika rösträtt. Av de 270 aktierna ägde Sinclair själv 160 stycken. Han hade med andra ord kontroll över utveckling av sin utopi.
I den temporära lösningen, Helicon Hall, fick dock vissa av hans idéer av naturliga skäl stå tillbaka, medan andra gick bra att pröva i den före detta skolbyggnaden. Byggnadens ursprungliga mål, att locka landets rikaste familjer, innebar också en imponerande interiör, en bonus av ”en lika ovanlig som tilltalande typ”, beskriver Wrangel och fortsätter:
Sedan man passerat en mindre förstuga eller tambur, befann man sig helt oväntat vid en bäck, som i en palmlund sorlade mitt genom huset.
En vinterträdgård utöver det vanliga mötte alltså besökaren, men även nästa rum imponerade på Wrangel:
Från detta paradis kom man omedelbart till samlingsrummet eller hallen vars förnämsta prydnad bestod av en av de egendomligaste spisel man någonsin sett. Den var liksom en jätteskorsten utvidgande sig vid basen samt försedd med öppningar åt olika väderstreck; i mitten på en järnställning var elden. Kring denna gemensamma härd, där stora träkubbar ständigt underhöll en i min tanke alldeles för kraftig värme, samlade sig kolonisterna efter måltiderna och idkade samliv, musik o s v. Där fanns en präktig orgel, vars toner ofta nog brusade genom den ståtliga hallen eller palmgården; fiol spelades av Sinclair och även andra av kolonisterna idkade musik. Runt kring härden fanns bekväma länsstolar och soffor.
Wrangel tycks spendera en dag i sällskapet, dela deras måltider och språka med flera av dem, inklusive grundaren Sinclair själv. Den landsflyktige grevens dom över projektet är att kolonin nog får anses vara en framgång:
Det är inget tvivel om dessa socialister hade det betydligt bättre än de flesta av deras i samma ekonomiska villkor stadda medmänniskor i New York. Skulle det visa sig att framtidsstaten kunde ordnas liksom »Helicon Hall« tedde sig för den tillfällige besökaren och ytlige betraktaren så skulle litet var ha lust att bli socialist.
När Wrangel skriver detta vet han emellertid att kolonin är upplöst. 16 mars 1907 vaknar de boende av att huset, som är byggt i trä, står i brand. En man, snickaren Lester Briggs, brinner inne, medan resten av de 60 kolonisterna lyckas fly ut i kylan. Där ser de sin utopi bokstavligen gå upp i rök. F U Wrangel avslutar sin artikel om Helicon Hall med att konstatera att flera av dem menade ”att eldsvådan i rätta ögonblicket gjorde slut på en situation som dagligen blev ohållbarare”.
Det som för den ytlige betraktaren först hade upplevts som ett positivt projekt visade sig nämligen rätt snart vara en betydligt mer komplex historia. Redan från starten antydde New York-pressen att Sinclairs främsta drivkraft med kolonin var av sexuell karaktär, att han i själva verket hade ett harem av älskarinnor omkring sig i huset och att där rådde en anda av fri kärlek.
I en tid då sedlighet var en dygd var detta mumma för pressen. Sinclair berättar i sin självbiografi hur detta ledde till att reportrar i förklädnad besökte dem för att skildra det vilda livet. Utan framgång, enligt Sinclair själv, men samtidigt var ryktet tydligen inte helt ogrundat. Enligt Anthony Arthur, som skrev en biografi om Sinclair, tycks han åtminstone haft minst en affär med en kvinnlig kolonist, och dessutom försökt få hustrun Metas godkännande till denna relation. Hon var dock inte med på vagnen. (Fyra år senare skiljer sig för övrigt paret Sinclair, efter att Meta träffat Harry Kemp, känd som The Hobo Poet, Luffarpoeten.)
Branden i Helicon Hall leder naturligtvis till uppmärksamhet. Först hävdar Upton Sinclair att de starka krafter inom näringslivet som han utmanat med sina verk står bakom branden, att det är ett attentat. Det ska också ha påträffats dynamit i huset, och vittnen berättar om explosioner i samband med branden.
Rätt omgående uppstår istället rykten om att Sinclair själv skulle ha tuttat på, för att få ut försäkringspengarna. Eftersom branden lett till ett dödsfall görs emellertid en omfattande utredning, och vid rättegången gick inget att bevisa annat än att branden var en olycka.
En udda detalj i utredningen visade att Sinclair vaknade av brandrök och sprang för att varna resten av kolonin, bara för att finna att han var sist ut. Ingen av de övriga hade bemödat sig att varna honom.
Upton Sinclair var varken den förste eller siste att söka ett Utopia, ens i New Jersey. 2007 skrev Perdita Buchan boken Utopia, New Jersey: Travels in the Nearest Eden, där hon beskrev Helicon Hall och flera liknande försök att bygga upp idealsamhällen i delstaten. Det som då också framkom var hur just Upton Sinclairs koloni tydligt inte accepterat svarta som medlemmar, samt även att Helicon Home mer diskret motarbetat även judar som ville bo i huset. Minst ett exempel fanns på hur antisemitism legat till grund för ett vägrat medlemskap.
Idag skildras Upton Sinclairs kortlivade utopiska experiment mest som kuriosa från förr, där ryktet om fri sex tillsammans med den påvisade rasismen avgör samtidens dom. Det innebär bland annat en topplacering på den inte så smickrande Illustrated Map of America’s Worst Utopias.
Men trots allt detta fanns även tankar om samhällets utveckling hos Sinclair som skulle hålla, framför allt när det gällde barnens situation. Eller som greve Wrangel beskrev det 1907:
Sinclairs mening var att göra tydligt att barnuppfostran skulle anses som en livsuppgift eller ett yrke samt att tjänare i egentlig mening ej skulle ha därmed att skaffa.
Fredrik Ulrik Wrangel lämnade USA året efter besöket på Helicon Hall och bosatte sig i Paris. Först 1927 skulle han återvända till Sverige för ett kortare besök. 1929 avled han i Versailles.
Upton Sinclair dog 1968, 90 år gammal. Han glömde aldrig det halvår som Helicon Hall existerade, och skrev 1962 i sin självbiografi:
Jag har levt i framtiden och allt runt mig verkar nu trist och elakt i jämförelse.
***
TIPS: Du kan även höra Jonas Nordling berätta denna historia i denna podd:
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
