Att be svenskarna välja mellan välfärd och invandring är den perfekta presenten till SD.

”Öppna era hjärtan” uppmanade statsminister Fredrik Reinfeldt svenskarna i sitt sommartal på Norrmalmstorg i valrörelsen 2014.

Att ta emot flyktingar var en hederssak, men det skulle också försämra skolan, bostäderna och socialförsäkringarna. Svenskarna fick välja: invandring eller välfärd.

I valet en månad senare fördubblade Sverigedemokraterna sitt stöd i riksdagen. I efterhand blev kritiken mot Reinfeldts tal förödande. Socialdemokraternas valanalys skyller Sverigedemokraternas starka valspurt på ”öppna era hjärtan-talet”.

Det var helt enkelt den perfekta presenten till Sverigedemokraterna, eftersom det bekräftade deras världsbild: du väljer – välfärd eller invandring.

När finansminister Magdalena Andersson förra veckan reagerade på Migrationsverkets prognos om ökade kostnader för flyktingar, balanserar hon i stället mellan besparingar och lån som lösning. Hon beskrev inte heller invandring som en kostnad utan som en investering.

Men i hemlighet var osthyveln redan igång och skar. I tysthet hade brev gått ut från finansdepartementet som ber departementen att skära i kostnader och senarelägga reformer. Ett brev som i måndags läckte.

Vad hände med talet om lån och investeringar? Ingen vet. I stället ansluter sig en regering av socialdemokrater och miljöpartister i praktiken till Moderaternas och Sverigedemokraternas budskap: Invandring kräver uppoffringar och försämrad välfärd.

Det är återigen den perfekta presenten till Sverigedemokraterna. Nu serverad av Socialdemokraterna. En lösning som öppnar en avgrund.

Magdalena Andersson jämför med 1990-talet. ”Jag har jobbat i över tio år i regeringskansliet, bland annat under budgetsaneringen på 1990-talet. Då sparades det på allting.”

I dag vet vi att den välfärd som skars bort på 1990-talet aldrig kom tillbaka.

Att ställa välfärd mot invandring är alltså rationell politik för borgerligheten, som tror på att minska välfärdsstaten. Nu har det av någon anledning blivit även socialdemokratisk politik.

Tänk om en rödgrön regering i stället för att ställa välfärd mot invandring, betraktat invandring som en investering värd att låna till. I stället för att betala av statsskulden med 40 miljarder per år, kunde de pengarna ha satsats på mottagandet, på utbildning och riktade integrationsåtgärder.

För invandring är verkligen en investering med enorm potential. Men då krävs att vi satsar, att vi bekämpar arbetslösheten med alla medel, att invandrare hamnar i tillväxtområden.

Invandring kostar stora pengar. Men att snåla och skära ner, riskerar att sänka hela projektet.

För integration krävs investeringar, inte nedskärningar. Tänk om även vår svenska regerings budskap i stället hade varit: Vi fixar det!