nätverket grekland

Regeringen bör höja rösten mot EU:s politik som för Grekland allt längre in på ett nyliberalt spår på bekostnad av statlig suveränitet och det grekiska folket, skriver Elisavet Johansson Tziampazis.

Den sista juni ska Grekland återbetala lån till IMF på 1,5 miljarder euro.

Och lyckas man inte nå en överenskommelse med ECB, IMF och EU-kommissionen om fortsatta utbetalningar innan dess kommer Grekland tvingas att ställa in betalningarna. Med det riskerar landet statsbankrutt och utträde ur euron.

Kravet som institutionerna ställer på Grekland för att landet ska få ytterligare utbetalningar är åtstramningspolitik. Bland annat krävs nu att bidragen till landets allra fattigaste och pensionärer med minimipension ska avskaffas.

Åtstramningspolitiken som dikterats av ECB, IMF och EU-kommissionen har fört in landet i en ond spiral. Sedan den började tillämpas 2010 har statsskulden ökat från 120 procent av BNP till mer än 170 procent av BNP i dag. Greklands BNP har samtidigt minskat med 25 procent de senaste fem åren.

Var fjärde grek är arbetslös, den genomsnittliga inkomsten har minskat med 40 procent och 2,5 miljoner människor är utförsäkrade. Många av dem som haft turen att behålla sina jobb har fått acceptera betydligt försämrade arbetsvillkor och slopade kollektivavtal. Vart fjärde barn i Aten lider av hunger. Landet genomgår en djup humanitär kris.

Enligt Financial Times tyske kolumnist Wolfgang Münchau skulle ett fortsatt åtstramningsprogram göra att Greklands BNP minskar med ytterligare cirka 13 procent de kommande åren och statsskulden skulle öka ännu mer. Om Grekland accepterar kraven skulle landet med andra ord sjunka ännu djupare in i den onda spiral som åtstramningspolitiken skapat.

Syriza-regeringen vill få Grekland på fötter igen genom att bland annat sänka budgetöverskottet för 2015 och 2016 för att möjliggöra en mindre åtstramande politik. Syriza vill öka statens inkomster genom en omfördelning av skattetrycket från under- och medelklasserna till överklassen och stifta en särskild lag för att ta itu med bedrägerier och intensifiera tull- och skattekontrollerna för smuggling.

Svenska och nordeuropeiska medier framställer Syriza som oresonliga och orealistiska, medan faktum är att Syriza har varit långt mer kompromissvilliga än institutionerna. Att institutionerna står fast vid att åtstramningspolitiken ska fortsätta är häpnadsväckande med tanke på att statistiken med all önskvärd tydlighet visar att den för landet in i en allt djupare kris.

Ekonomer världen runt pekar på att den nyliberala åtstramningspolitiken är ett stort misslyckande. Bland annat har nobelpristagarna Joseph Stiglitz och Paul Krugman uttalat sig mycket kritiskt om långivarnas fortsatta åtstramningslinje. Även Barack Obama har ifrågasatt EU:s politik och understrukit behovet av expansiv ekonomisk politik.

Men Sveriges regering är tyst. Trots att institutionerna för en politik som allvarligt skadar Europas ekonomi och för EU-länder in i allt djupare stagnation hörs ingen kritik från svenskt håll. Den svenska regeringen har all anledning att visa solidaritet med Greklands regering.

För det är inte bara Greklands framtid som står på spel, utan hela Europas stabilitet. En fortsatt åtstramningspolitik för Grekland djupare ned i ekonomisk stagnation och ett grekiskt utträde ur euron har svåröverblickade konsekvenser för hela EU.

Att skriva av Greklands skuld skulle innebära en förbättring för Europas ekonomi i allmänhet och grekisk ekonomi i synnerhet. Att solidariteten från Sveriges regering lyser med sin frånvaro är djupt beklagligt.

En socialdemokratisk regering som inte höjer sin röst mot en politik som syftar till att föra Europa allt längre in på ett nyliberalt spår på bekostnad av statlig suveränitet, demokrati och mänskliga rättigheter sviker sina grundläggande ideal.

Elisavet Johansson Tziampazis, ordförande för Nätverket för Grekland