Borgius

Flyktinggruppernas riksråd kräver förändringar för att komma ifrån en “skamlig och inhuman” behandling.

Debatten är het om REVA – polis- och migrationsmyndigheternas effektiviserade arbete för att verkställa utvisningar av personer som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd.

Argumenten till försvar för den intensifierade jakten på de utvisningshotade är att de måste utvisas för att göra plats för nyanlända flyktingar, att de måste utvisas för att det ingår i en rättssäker asylprocess och att de måste utvisas för att det helt enkelt är följden av ett avslag.

De allra flesta som lever gömda bor inte på Migrationsverkets anläggningsboenden, utan bor hos vänner, främlingar och andra som erbjuder plats. Platsargumentet faller därför platt, åtminstone för oss som arbetar aktivt med papperslösa.

Vad gäller ID-kontroller på gatan, i samband med biljettkontroller på tunnelbanan eller vid razzior i privata hem, är vi som riksorganisation kritiska till den senaste tidens utveckling.

Enligt Utlänningslagen får ID-kontroller endast göras om det finns en grundad anledning att tro att personen saknar tillstånd att vistas i landet, eller om det finns en annan särskild anledning. Att någon har mörkt hår, talar med brytning eller har en viss klädsel kan inte vara skäl nog. Att någon saknar tågbiljett eller cykellyse kan i sig vara skäl för en ID-kontroll, men polisen kan inte använda biljettkontroller som förevändning för att få göra ID-kontroller för att på så vis komma åt de papperslösa. 

Det är inte ett lagbrott att umgås med personer som ser osvenska ut. Att uppmana allmänheten att lämna tips, är att uppmana människor till att misstänkliggöra sina grannar, att spana efter personer som enbart baserat på utseendet misstänks sakna uppehållstillstånd. Det uppmanar även diverse högerextrema krafter att organisera sina egna patruller för att jaga de papperslösa.

Inte en enda asylsökande ska riskera att skickas tillbaka till tortyr, mord eller omänsklig behandling. Det är också en politisk fråga som regeringen och migrationsministern bär ansvar för. Enligt svensk lag ska personer som behöver skydd inte utvisas, men så är inte alltid fallet. Efter kritik från UNHRC och internationella instanser börjar Migrationsverket förhoppningsvis att förorda om tortyrutredningar – något som bör vara en självklar del i underlaget till ett beslut där tortyr åberopats som asylskäl. Asylprövningen prioriterar ofta låga kostnader framför bra utredningar och beslut. Beviskraven är ofta orimligt höga och när beslut väl är fattat är det svårt att få det ändrat. Det finns många andra aspekter av asylprövningen som behöver vidareutvecklas, såsom bemötandet av barn, användandet av landinformation och tillgången till rättstolkar.

Vi har ett stort antal människor som lever gömda i Sverige i dag, av rädsla för att skickas tillbaka. Fokus bör i första hand ligga på att skapa en rättssäker och professionell asylprövning. Att jaga redan rättslösa och marginaliserade människor och med tvång utvisa dem, är skamligt och inhumant.

FARR kräver därför följande:
Att polisen behandlar tips från allmänheten gällande papperslösa försiktigt och analyserar vilka som lämnar tipsen. Det är inte rimligt att förlita sig på privatspanare som inte följer grundläggande etiska krav. I synnerhet måste polisen se till att de inte använder sig av högerextrema grupper i sitt spaningsarbete.

Att polisen upphör med ID-kontroller i tunnelbanan, på cykelvägar och på allmänna platser, då syftet är att hitta papperslösa.

Att det vidtas politiska åtgärder för att skapa regelverk och resurser så att skyddsbehövande slutar att utvisas.

Baharan Kazemi, styrelseledamot i Flyktinggruppernas riksråd, FARR