Sjukas arbetsförmåga kommer även fortsättningsvis att prövas mot en ”fiktiv” arbetsmarknad, trots två riksdagsbeslut om en återgång till de tidigare reglerna. Ett nytt förslag från Försäkringskassan är nämligen bara ett förtydligande av nuvarande regler.
Sjukförsäkringen är till för att ge ersättning till den som på grund av sjukdom inte kan arbeta fullt ut. De första 180 dagarna görs prövningen mot individens specifika arbete. För att få sjukpenning därefter krävs att individens generella arbetsförmåga är nedsatt.
Men frågan är hur Försäkringskassan ska bedöma om någon har nedsatt arbetsförmåga eller inte. Ska nedsättning bedömas i förhållande till de arbeten som faktiskt finns på arbetsmarknaden? Eller ska den bedömas utifrån individens förmåga att utföra arbete, oavsett om arbetet existerar i verkligheten eller inte.
Det handlar om skillnaden mellan två begrepp: ”Normalt förekommande arbeten”, så som det hette innan regeringens sjukförsäkringsreform, samt den ”reguljära arbetsmarknaden”, som det heter i dag.
Här står striden mellan oppositionen och regeringen anförda av socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.
Fiktiva arbeten
Enligt Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, får tolkningen av de båda begreppen stor effekt.
– Bedömningen mot den ”reguljära arbetsmarknaden” innebär att din arbetsförmåga bedöms mot arbeten som skulle kunna finnas – även om de inte finns. Skulle du kunna ta ett sådant teoretiskt jobb får du ingen ersättning från sjukförsäkringen. Det medför att vi hamnar i en absurd situation. Försäkringskassan nekar människor ersättning, trots att de är för sjuka för att ta något av de jobb som faktiskt finns på arbetsmarknaden.
Kjell Rautio menar att regeringens begrepp strider mot grundtanken i sjukförsäkringen.
– Försäkringskassan ska inte bedöma om någon är sjuk eller inte. Sjukförsäkringen ska ge ersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Jag är exempelvis inte helt frisk, jag har opererat ryggen. Men jag ska inte ha sjukpenning eftersom jag trots allt har hundraprocentig arbetsförmåga. En bedömning av arbetsförmåga måste alltid stå i relation till faktiska arbeten. Här fallerar regeringens tankekedja, säger han.
”Statsrådet obstruerar riksdagsbeslut”
Två gånger, i juli och december 2011, röstade en majoritet i riksdagen för att slopa regeringens bedömningsgrund och återgå till det gamla begreppet. Men på torsdagens möte med socialförsäkringsutskottet meddelade Ulf Kristersson att det inte blir någon sådan proposition. För det får han nu skrap kritik.
– Jag anser att statsrådet obstruerar riksdagsbeslutet, säger Tomas Eneroth (S).
Kristersson kommer i stället lämna in en skrivelse till riksdagen om hur regeringen kommer gå vidare. Skrivelsen kommer sannolikt bygga på den utredning som Kristersson låtit Försäkringskassan göra. Utredningen, som blev klar i onsdags, hade till uppgift att utreda de både begreppen – och eventuellt föreslå ett tredje begrepp. Det var precis vad myndigheten gjorde.
Det nya förslaget var inte nytt
Försäkringskassan föreslår att arbetsförmågan i framtiden ska bedömas utifrån individens ”medicinska förutsättningar för arbete”. Själva ordet ”arbetsmarknad” bör strykas i ett framtida lagbegrepp. Syftet med det nya begreppet beskrivs på följande vis:
”En fördel med att införa ett nytt arbetsmarknadsbegrepp vore dock att man med större klarhet skulle kunna framhålla att människors medicinska förutsättningar för arbete prövas i förhållande till generella krav på medicinskt relaterade förmågor som arbeten ställer och inte i förhållande till faktiska anställningar på en faktisk arbetsmarknad.”
Utredningens författare, Jan Larsson, förklarar:
– Vi vill tydliggöra att det är individens medicinska förutsättningar för arbete som vi prövar. Vi matchar ju inte enskilda individer mot enskilda jobb. Det är människans generella förmågeprofil som vi prövar.
Men även om det nya begreppet presenteras som nytt är det i själva verket ett förtydligande av nuvarande begrepp. Det erkänner Jan Larsson.
– Ja, det är ett förtydligande av reglerna så som vi har förstått de, säger han.
Sjukskrivna ska alltså inte prövas mot faktiska anställningar på en faktisk arbetsmarknad?
– Nej.
Varför inte?
– Det är inte så vi har tolkat reglerna. Sedan tycker vi också att det blir metodologiskt omöjligt att få en bild av vad exakt vartenda yrke ställer för krav, säger han.
Vilka regler menar du?
– Såsom vi läser regeln att man ska bedömas mot den ”reguljära arbetsmarknaden”.
Alltså regeringens begrepp?
– Det är ett lagbegrepp som lyder så. Vi tolkar det som att man tar en människa och tittar på vad den har för förmågor. Sen ställer man frågan om det skulle funka på arbetsmarknaden någonstans i något arbete, säger Jan Larsson.
Enligt Jan Larsson ska Försäkringskassan nu ta fram ett nytt bedömningsverktyg som i grova drag definierar vilka krav ”arbete” ställer.
– Det ska ge en struktur att bedöma arbetsförmåga emot. Men det gör inte anspråk på att beskriva alla miljontals jobb som finns på den riktiga arbetsmarknaden, säger han.
Fortsatt glapp mellan stolarna
I Försäkringskassans utredning konstaterar Jan Larsson att begreppet ”arbetsmarknad” tolkas olika av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Där Försäkringskassan pratar om ”medicinska förmågor” talar Arbetsförmedlingen om de faktiska anställningsmöjligheter som finns.
Är inte det här upplagt för att människor ska ramla mellan stolarna? Att de hos Försäkringskassan anses friska nog att arbeta, men att de hos Arbetsförmedlingen anses vara för sjuka för att ta de anställningar som erbjuds?
– Ja, det där ramlandet kan nog bestå i en väldig massa olika saker. Men det är en väldigt lång väg innan de här två systemen fungerar bra ihop. Absolut, det är det ingen tvekan om, säger Jan Larsson.
En kvinnofälla
Enligt Kjell Rautio är nuvarande system en fattigdoms- och jämställdhetsfälla.
– Folk kommer nu att fortsätta ramla mellan stolarna. Dessa människor blir av med sin sjukpenning och får sedan ingen a-kassa eller aktivitetsstöd. Vissa hamnar då på socialen, andra får leva på sin familj, säger han.
– Eftersom sex av tio sjukskrivna är kvinnor hamnar många i en jämställdhetsfälla där de blir beroende av sin make för sin försörjning. Dessa kvinnor finns inte i någon statistik, de är varken arbetslösa eller sjuka. De är hemma, säger Kjell Rautio.
Det är väldigt konstigt att regeringen kan förhala denna fråga så länge utan att oppositionen reagerar mer än de gör. Nu ska de sätta sig och tolka vad arbetsmarknad innebär för att sedan kanske ta upp det mest viktiga i denna fråga, nämligen rätten för sjuka att få vara sjuka. Allt detta medan de som drabbas bara får det ännu sämre. Det måste vara dags att göra något åt denna orättvise fråga, istället för att vi sitter och beklagar oss i fikarummen. Om inte Eneroth kan klara av att driva det här snabbare, så kanske vi kan hjälpa till genom att göra en landsomfattande protest, ledd tex av LO. Hoppas det finns någon med makt som kan ta tag i detta som det nya ” arbetarepartiet” gömmer sig bakom. En skandal att inte riksdagen kan ändra i regler som ingen vill tolka humant.
Anslut gärna till Solrosuppropet. Landsomfattande upprop. Fortsättning på Påskuppropet fr i fjol. https://www.facebook.com/solrosuppropet