No other land-regissören: “Det är svårt att tänka på hopp”

Västbanken Filmen No other land, som skildrar kampen för palestinskt land på Västbanken, blev en stor internationell succé och kritikerfavorit. Därför är besvikelsen stor över att mottagandet inte har bidragit till några politiska förändringar för palestinierna, säger Basel Adra, en av filmens regissörer.

Det börjar med en diskussion om visum. Att bara få lämna Palestina är ingen självklarhet, även om det finns en inbjudan från ett annat land. Basel Adra, en av två regissörer bakom filmen No other land, har ett visum från Spanien, men behövde ändå ansöka om att få åka till Sverige. Hans mamma, Kifa Adra, som är med för att delta på Stockholm Fashion Week med skomärket Resolute, fick ett visum inom 24 timmar när Basel Adra skulle ta emot sin Oscar. Men förra året fick hon avslag på sin visumansökan. Och när de nu skulle besöka Sverige drog det ut på tiden:

– I år gjorde myndigheterna det svårt för dem, de behövde bevisa att de är mina släktningar. Och de gav mig bara ett visum för sex dagar, säger Basel Adra.

Nu är de i alla fall på plats i Stockholm: Basel Adra, Kifa Adra och Sana Adra, kusin till Basel. De två sistnämnda arbetar med skoföretaget Resolute genom sina broderier.

Hyllad film gav uppmärksamhet

Det har gått drygt två år sedan dokumentären No other land hade premiär på filmfestivalen Berlinale. Filmen skildrar i Masafer Yattas mångåriga kamp mot bosättarattacker och israeliska myndigheter återkommande rivningar av hus. Den handlar också om vänskapen mellan Basel Adra, boende i en av byarna på Västbanken och israeliske Yuval Abraham, som kan röra sig fritt mellan Västbanken och Israel.  Filmen har hyllats av kritiker och överrösts av utmärkelser, varav den tyngsta förmodligen var en Oscar för bästa dokumentärfilm.

Men filmens genomslag har inte lett till någon förändring på marken. För palestinierna på Västbanken, däribland byarna i Masafer Yatta där familjen Adra bor, har situationerna snarast förvärrats successivt. Medregissören Hamdan Ballal attackerades och skadades svårt av bosättare med IDF-soldater närvarande i mars förra året. Senare samma år sköts aktivisten Awdah Hataleen, också medverkande i filmen, ihjäl av en bosättare som greps men snart släpptes på fri fot.

Det är bara några exempel på attacker mot det tjugotal byar i området Masafer Yatta där Basel Adra och hans familj lever. Sedan januari 2025 har över 400 bosättarattacker dokumenterats i området söder om staden Hebron och över 700 personer har fördrivits från området.

– Vårt samhälle har blivit känt genom medier och det internationella samfundet. Men överallt på Västbanken, i Jerusalem och i Gaza utsätts palestinier för ständiga brott av ockupationsmakten. Vi är verkligen arga och upprörda på det internationella samfundet och på regeringar som ser vad vi utsätts för, men inte vidtar några seriösa åtgärder för att stoppa de här brotten, säger Basel Adra.

Hög arbetslöshet och mer våld

Vardagen i Masafer Yatta präglas svårt av attackerna mot de boende och att Israel begränsat möjligheterna till självförsörjning. Dessutom har de som arbetat för Palestinska myndigheten förlorat jobbet eftersom Israel håller inne med betalningar till myndigheten sedan nästan tre år, vilket gör att de inte har råd att betala ut löner. Även byggarbetare och jordbruksarbetare som brukade arbeta i Israel har blivit av med jobbet, säger Basel Adra. Samtidigt har bosättarattacker intensifierats. De bränner grödor, förstör olivträd och stjäl eller dödar boskap.

– För två veckor sedan blev en familj med en äldre, halvt förlamad man av med alla sina får. De kom mitt i natten, maskerade bosättare beväpnade med käppar, öppnade fårhägnet och pepparsprejade familjen innan de ens hann gå ut ur sitt hus. I en annan by nyligen fick bosättare hjälp att stjäla får av soldater, genom att de attackerade och grep de boende. De spärrade av vägen för oss när vi ville ta oss dit, och för ambulansen. De orsakade allvarliga skador, säger Basel Adra.

På frågan om hur familjer överlever som blir av med alla sina inkomstmöjligheter säger Basel Adra att de försöker hjälpa varandra i byarna. Familjen som blev av med alla får kan få ett får av var och en av familjer som har kvar sina. Det finns fortfarande internationella hjälporganisationer på plats, men det de kan bidra med är ”en droppe i havet”, menar han.

– De kanske delar ut en låda med mat till varje familj var tredje månad, säger Basel Adra.

Svårt att planera en framtid

Dessutom blockerar bosättarna skolvägen för barn som ska gå till skolan. Basel Adra har själv blivit pappa sedan No other land kom ut, något han nämnde i sitt tal under Oscarsgalen.

Hur är det att få barn under de omständigheter ni lever under?

– Det är väldigt glädjefyllt, men jag är också väldigt orolig för hennes framtid. Sedan hon föddes har armén invaderat vårt hem fem gånger, både natt- och dagtid. Det är galet. Jag oroar mig för att hon ska växa upp i den här situationen. Jag hoppas att det blir bättre, säger Basel Adra.

Kan ni planera för framtiden, vad ni vill några år framåt, du och din familj?

 – Det är svårt att planera för framtiden för makten som kontroller våra liv är starkare än oss. Men inte bara några år framåt, ibland bara för nästa dag. Du planerar att åka och hälsa på släktingar eller handla några saker, men när du vaknar upp på morgonen är där bulldozers som håller på att riva ditt hem eller bosättare som attackerar grannar som du behöver stödja. Så det är väldigt svårt att planera sitt liv, säger Basel Adra.

– Vi lever i ett fängelse i vårt hem. Det är väldigt svårt att planera en framtid med bosättarna runt omkring oss. Vi försöker skydda våra barn från attacker, säger Kifa Adra och Sana Adra.

Basel Adra är aktivist sedan länge, utbildad jurist, men såg en möjlighet i journalistiken för att sprida information om vad som händer i hans by och på Västbanken. För honom går rollerna som aktivist och journalist ihop.

Broderi gav kvinnor inkomst och gemenskap

Palestinska myndigheten är inget stöd för palestinier idag och inget att hoppas på för utsatta palestinier på Västbanken.

– Jag tror att priset vi betalar idag som palestinier beror på Osloavtalet. I det avtalet gav Palestinska myndigheten bort all den politiska tyngd de kunde ha använt i en förhandling. Om Israel vill förhandla med Palestinska myndigheten idag, har den inget att sätta emot. De kan inte ge oss palestinier några vinster. Många ser dem som kollaboratörer med ockupationsmakten, vars syfte bara är att hitta någon som försökt göra något mot Israel för att fängsla den personen, säger Basel Adra.

Det företag, Resolute, som Basel Adras mamma och kusin är i Sverige för att marknadsföra började som en broderiverksamhet bland kvinnorna i Masafer Yatta under den andra intifadan, kring år 2 000. Verksamheten var ett sätt att hitta en alternativ inkomstkälla och ett sammanhang då situationen gjorde det allt svårare att leva på traditionella inkomster. Bosättarattackerna mot byarna ökade, i försök att få befolkningen att fly.

– Jag minns den här perioden när jag var ung. De strödde ut förgiftade grödor över fälten och när våra får kom dit och betade på morgonen dog de. De förgiftade också kycklingar och slängde dem i brunnar, säger Basel Adra.

Från början sålde kvinnokollektivet främst sina produkter till internationella delegationer och organisationer som besökte Västbanken för att stötta befolkningen. Kifa Adra berättar, med översättningshjälp av Basel Adra, hur verksamheten utvecklades, trots utmaningar med att lyckas ta sig till städer för att köpa material till verksamheten.

– Ibland mötte vi också socialt motstånd mot att använda broderiet som ett arbete. Men fler kvinnor anslöt till kollektivet och vi började också ordna aktiviteter för barn och utflykter för att åka till havet till exempel.

Det här var kring 2006, och samma möjlighet till utflykter till havet existerar inte idag. Därför har broderiet blivit ännu viktigare idag, när andra inkomstmöjligheter är kraftigt begränsade. Kifa Adra säger att verksamheten blev extra viktig under pandemin, då besökare slutade komma till Västbanken och handla produkterna.

– Nu har vi kriget och väldigt svåra omständigheter, så att ha den här möjligheten har gjort att kvinnorna kan börja arbeta igen och på så sätt tjäna pengar till sina familjer, säger Kifa Adra.

Hoppas att medskyldiga ska ställas till svars

Företaget Resolute lanserades först för ett och ett halvt år sedan, och bygger på en idé som utarbetas sedan sju-åtta år med hjälp från internationella aktörer. I dag är verksamheten baserad i USA, men alla intäkter skickas direkt till Västbanken. Hittills har 7 000 par skor sålts och man arbetar nu på hur man ska expandera verksamheten, säger Joseph Levin som är en av medgrundarna till företaget och sitter med under intervjun.

Kifa Adra säger att broderi är en stark del av palestiniers identitet och en kunskap som förs över från mor till döttrar i generationer. Mesta delen av tiden arbetar kvinnorna i sina egna hem, men emellanåt samlas de på samma ställe.

– När vi samlas kan vi prata och arbeta tillsammans, unga som gamla, och vi lär unga kvinnor hantverket. Projektet samlar kvinnor från olika byar vilket är väldigt bra, då det ger oss en chans att mötas. Det stärker oss socialt och känslomässigt, säger Sana Adra.

Basel Adra säger att det inte finns något alternativ till att fortsätta kämpa för de egna byarnas existens och att sprida budskapet om vad som händer. På frågan om den bästa vägen framåt för att åstadkomma förändring, när det är svårt att få till en politisk förändring internationellt, säger han:

– Att tänka på det eller på hopp idag är väldigt svårt. Men en sak vet vi, och det är att vi inte kan ge upp. Så länge vi lever behöver vi fortsätta sprida vårt budskap och fortsätta skapa oss ett liv trots all denna galenskap och den dubbelmoral som präglar det internationella samfundet behandlar oss palestinier. Vårt hopp är att en dag ska alla brottslingar, inte bara i Israel men alla som stöttar dem, ställas till svars för vad de har gjort och för deras tystnad och medskyldighet. Därför är det väldigt viktigt att dokumentera det som sker både här och i Gaza.