“En kulturell allemansrätt för barn och unga”

Intervju Vilka är Miljöpartiets tre viktigaste kulturpolitiska frågor inför valet?

– Den första är det vi kallar en kulturell allemansrätt för barn och unga. Vi vill införa en kulturgaranti där alla barn ska få möta professionell kultur minst en gång per termin. Vi vill också göra de estetiska ämnena obligatoriska genom hela skolsystemet, även på gymnasiet. Det handlar också om en starkare kulturskola. Vi vill införa en kulturskolelag för att säkra en jämlik kulturskola med hög kvalitet i hela landet. Kulturskolan behöver också få en tydligare plats i skolan igen.

Är det inte lite “öppet mål” att satsa på kultur för barn och unga? Många kommuner säger redan att det är där de prioriterar sina kulturpengar, samtidigt som vuxenkulturen får stå tillbaka.

– Jag förstår den invändningen. Samtidigt tycker jag att kulturen har flyttat ut från skolan alldeles för mycket.

– Den andra stora frågan är en ny kulturell återstart. Kulturlivet har drabbats av flera hårda slag – pandemin, lågkonjunkturen och regeringens neddragningar. När jag träffar kulturaktörer runt om i landet säger de att läget i många avseenden är lika svårt som under pandemin. Vi vill därför permanenta de återstartsstöd som infördes efter pandemin och återuppbygga den kulturella infrastrukturen över hela landet. Det handlar om lokaler, studieförbund, ideellt kulturliv och bättre villkor för professionella kulturskapare.

Ni vill alltså inte bara återställa regeringens neddragningar utan också höja nivåerna?

– Ja. Det är egentligen svårt att tala om ett återställande eftersom pandemistöden och återstartsstöden innebar en nivåhöjning. Den nivån behöver ligga kvar permanent. Sedan finns det de som vill att en procent av statsbudgeten ska gå till kulturen. Dit når inte våra förslag. Men samtidigt handlar det inte om särskilt stora pengar i statsbudgetens perspektiv, även om det naturligtvis blir miljarder.

Vilken är den tredje stora frågan?

– Civilsamhället och folkbildningen. Demokratin är under press och då blir föreningslivet och folkbildningen ännu viktigare. Det är där människor möts, bygger tillit och lär sig demokrati i praktiken.

Vi vill därför återställa en halv miljard kronor till studieförbunden och dessutom tillföra 100 miljoner kronor till folkhögskolorna. Vi vill också åter samla folkbildningen i ett gemensamt utgiftsområde för att tydligare markera att vi tror på självförvaltningsmodellen och Folkbildningsrådets ansvar.

Folkhögskolorna har inte drabbats lika hårt som studieförbunden. Varför prioriterar ni även dem?

– De har också fått neddragningar. Dessutom har inflationen slagit hårt. Väldigt många folkhögskolor säger att de tvingas minska antalet lärare eller deltagare, lägga ned kurser eller sälja fastigheter. Därför behöver även de förstärkas.

Tror du att oppositionen kommer att kunna enas om kulturpolitiken efter valet?

– Ja, det tror jag faktiskt. Vi har varit väldigt samstämmiga i de kulturpolitiska frågorna.

Även när det gäller pengarna?

– Där finns större skillnader. Miljöpartiet och Vänsterpartiet satsar betydligt mer än Socialdemokraterna och Centerpartiet. Men när det gäller inriktningen tror jag att det blir lätt att komma överens. Kulturgarantin är ett exempel. Exakt hur den ska utformas får vi förhandla om, men jag upplever inte att de andra partierna har några låsningar.

Ni pratar mycket om att återställa den kulturella infrastrukturen. Vilka nya kulturpolitiska idéer har ni?

– Vi har tagit fram flera nya förslag. Ett handlar om kulturljudzoner i städerna.

Vad är det?

– Det handlar om att avsätta områden där man kan ha lite friare bullerregler och samtidigt planera bebyggelsen så att det finns plats för scener och livekultur. Vi har sett hur många konsertscener har försvunnit från stadskärnorna under de senaste decennierna. Det är inte bara hyrorna som är problemet, utan också regelverket. Vi behöver fler spelplatser om svensk musik ska fortsätta utvecklas.

– Vi vill också stoppa andrahandsförsäljning av konsertbiljetter i vinstsyfte. Det leder ofta till ockerpriser och rena bedrägerier. Där finns ett starkt stöd från arrangörerna.

AI är en av kultursektorns stora framtidsfrågor. Hur ser ni på utvecklingen?

– AI kommer att förändra hela kulturbranschen. Men för mig handlar den viktigaste frågan inte bara om tekniken, utan om vad mänskligt skapande ska betyda i framtiden. Samtidigt finns en mycket konkret fråga: upphovsrätten. Författare, illustratörer, musiker och andra kulturskapare ska inte behöva se sina verk användas för att träna AI-modeller utan ersättning.

Du beskriver det som stöld. Men går det verkligen att reglera?

– Jag tror att det går, åtminstone delvis. Det kommer att kräva både nationell lagstiftning och gemensamma regler inom EU. Full kontroll kommer vi nog aldrig att få, men vi måste hitta modeller där upphovspersonerna får betalt när deras verk används.

Är inte det samma problem som medierna haft i många år med de stora plattformarna?

– Jo, och det visar hur svårt det är. Samtidigt måste kultursektorn börja diskutera nya finansieringsmodeller. Vi ser redan hur dataspel, film, tv och musik alltmer bygger på prenumerationer och andra typer av återkommande intäkter. Det påverkar också hushållen. Samtidigt kan många tycka att en tidningsprenumeration är dyr, trots att de betalar betydligt mer för olika streamingtjänster.

Har ni några konkreta idéer?

– En intressant idé som Sveriges Museer har lyft är ett nationellt museikort. Miljöpartiet har länge drivit fri entré till de statliga museerna, men om den frågan fortsätter att svänga mellan olika regeringar kan ett museikort vara ett alternativ.

Det skulle kunna fungera som en prenumeration där man får tillgång till museer över hela landet. Det är kanske inte vår förstahandslösning, men det är ett exempel på hur nya finansieringsformer kan utvecklas.

Vad vill Miljöpartiet göra med public service?

– Public service är en grundläggande del av demokratin. Vi behöver oberoende journalistik och ett starkt public service. Jag tycker att det är oroande när regeringspartier och till och med statsministern ifrågasätter mediernas arbete.

Jag är också besviken över hur regeringen hanterade public service-propositionen. Tidigare har oppositionen alltid bjudits in efter utredningen för att diskutera propositionen. Den här gången blev det inte så.

Vad vill ni förändra?

– Public service har långsiktiga spelregler genom den åttaåriga tillståndsperioden, men finansieringen behöver stärkas.

Du har också varit kritisk mot regeringens filmproposition. Varför?

– Därför att den i princip inte innehöll några konkreta förslag. Utredningen togs emot väl av branschen och innehöll flera reformer som vi står bakom, men regeringen gick inte vidare med dem.

Vi vill tillföra omkring 300 miljoner kronor till svensk film. Det räcker, enligt de bedömningar jag fått från branschen, för att återställa svensk film till en rimlig nivå.

Dessutom står vi bakom en ny finansieringsmodell där även streamingtjänster bidrar till finansieringen av svensk film. Det fanns färdiga förslag, men regeringen valde att inte lägga fram dem.

Vad tycker ni om regeringens idé om breddad finansiering av kulturen?

– I grunden är vi positiva. Problemet är att regeringen har talat om frågan under hela mandatperioden utan att lägga några skarpa förslag. Flera av utredningarnas idéer är däremot intressanta. Jag tror exempelvis att bättre skatteregler för sponsring skulle kunna gynna både kulturen och idrotten.

Är ni också positiva till skatteavdrag för gåvor till civilsamhället?

– Ja, det tror jag kan vara en bra väg. Där är vi inte helt överens inom oppositionen, men jag tycker att sådana avdrag bör prövas. Jag är också positiv till att se över möjligheterna att skriva av konstinköp på ett bättre sätt.

Ni är däremot mer tveksamma till statlig så kallad matchningsfinansiering? Att staten förbinder sig att matcha privata bidrag.

– Ja. Jag är inte negativ till grundidén, men jag ser flera problem. Om staten pekar ut ett antal projekt som bara får stöd om privata pengar först kommer in finns en risk att projekten aldrig blir av. Det kan skapa ett moment 22. Jag tror mer på modeller som bygger på transparens och ett tydligt armlängds avstånd. Där tycker jag att forskningsvärlden har kommit längre än kultursektorn.

Du nämner också möjligheten att bygga upp större kulturstiftelser.

– Ja. Sverige har starka forskningsstiftelser, men inte motsvarande stiftelser för kulturen. Jag skulle gärna se fler stora kulturstiftelser med tydliga regler om oberoende och transparens.

Men om miljardärer sätter pengar i en neutral kulturstiftelse där de inte styr verksamheten – är inte det egentligen bara ett annat sätt att ta in pengarna via skattesystemet?

– Historiskt byggdes många stora svenska stiftelser upp därför att det fanns ett samhällsansvar hos dem som hade byggt stora förmögenheter. Jag tycker att den diskussionen är värd att föra igen. Den som har tjänat väldigt mycket pengar har också ett ansvar att bidra tillbaka till samhället. Exakt hur det ska ske har vi inga färdiga förslag om, men jag tror att fler stora kulturstiftelser skulle kunna spela en viktig roll.

Vad är Miljöpartiets kulturpolitiska vision?

– Vi vill bygga ett hållbart och motståndskraftigt samhälle. Då är kulturen lika viktig som klimatpolitiken eller civilsamhället. Kulturen är en grundbult i demokratin.

Därför vill vi att människor ska möta kultur redan i förskolan och skolan. Kultur stärker människors förmåga att tänka självständigt och ger ett rikare samhälle.

Visionen är ett starkt kulturliv där alla människor har tillgång till kultur, oavsett om de bor i storstad, småstad eller på landsbygden. Utbudet kommer inte att se likadant ut överallt, men alla ska ha tillgång till kultur av hög kvalitet. Därför vill vi också skapa fler spelplatser för livekultur och ge kulturen bättre förutsättningar i hela landet.

Jesper Bengtsson