Håkan Juholts utspel om att landets kommuner måste få större möjligheter än i dag att hindra etablering av friskolor är välkommet. Det finns åtminstone två huvudskäl till varför den fria etableringsrätten på skolområdet är problematisk:
Ineffektiv resursanvändning och en allt mer segregerad skola.

Till att börja med: Kommunadministrationen sitter på kunskap om helhetsbilden i kommunen. Man vet (förhoppningsvis) ungefär hur många kids som är på väg uppåt i skolsystemet, hur många som beräknas lämna de kommande åren och så vidare. Om kommunen då inser att det faktiskt inte finns behov av några nya skolor för tillfället, måste man kunna säga nej till hågade företag.

Annars riskerar vi att – med Mikael Dambergs (S) ord – att ”betala för tomma lokaler, i stället för lärare”.

För många lokaler, för många skolor i relation till antalet elever = resursslöseri.

Men viktigare är förstås den ökande segregationen i den svenska skolan. Exempelvis visar en undersökning genomförd av Lärarnas Riksförbund, “Rika barn lära bäst?“, att likvärdigheten i den svenska skolan minskat sedan 90-talet. Elevernas bakgrund – föräldrarnas utbildningsnivå eller inkomster, till exempel – spelar allt större roll för skolresultaten.

Det vore naivt i överkant att tro att skolvalet och den fria etableringsrätten inte bidragit till segregationen inom skolan…