I två år i rad har andelen kvinnliga styrelseledamöter i svenska börsbolags styrelser minskat. I dag består styrelserna till 22,3 procent av kvinnor, nästan samma siffra som 2010. Ändå är alliansregeringen hårdnackat mot att införa lag för kvotering.

Ingen kvinna vill känna sig rekryterad på fel meriter, brukar det heta från regeringshåll. Därför är det oerhört välkommet att näringslivet själva nu vågar prata om att styrelsernas sammansättningar inte enbart baseras på kompetens. Det handlar även om manliga synsätt, traditioner och strukturer.

DN Debatt i dag skriver 17 företrädare för näringslivet och ekonomisk forskning att utvecklingen går för långsamt och att vi inte har råd att vänta längre på en förändring. “För näringslivets, oss ägares och landets bästa, kvotera nu!”, skriver de.

Även Dagens Industris politiska redaktör, PM Nilsson, har framfört samma ståndpunkt: “Om man med kvotering menar att man aktivt försöker könsbalansera sina styrelser så är det ingen tvekan om vad man ska göra.”

Den tidigare jämställdhetsministern Margareta Winberg (S) var först i landet att lyfta frågan om kvotering på högsta politiska nivå 1999. På några få år ökade andelen kvinnor i svenska styrelserum tack vare att piskan om lagstiftning ven över företagsgubbarnas huvuden. Men sedan dess har utvecklingen både stått still – och backat.

Det finns ingen anledning till att Sverige ska vara sämre än Norge, Frankrike, Holland och till och med Italien, där man redan har lagstiftat om kvotering.

Trots det är motståndet mot en lagstiftning för ökad jämställdhet i styrelserna stort. Näringsminister Annie Lööf twittrade i veckan: “Jag blir provocerad av att inte fler kvinnor lyfts fram som ledare i styrelser eller i chefspositioner.” Okej, gör någonting åt det när du nu har en position som näringsminister, kan man tycka. Men nej, någon lagstiftning vill centerledaren inte ta initiativ till: “Jag vill inte se lag om kvotering, jag tror företag mår bra av ägaransvar o frihet. Men då behöver man också använda detta med sunt förnuft!”

Sverige har länge varit ett föregångsland för världen när det gäller jämställdhet. När det nu sker öppningar från näringslivet – och även förslag om tvingande direktiv från EU – bör den svenska regeringen agera.